Om precis på dagen en vecka sitter jag i en bil på väg norrut. Vandring i fjällen står på schemat och jag ska njuta som få. Det kan bli kinkigt att vara borta från barn och häst, men jag får försöka klara det.
Ända sedan jag var liten har vår familj åkt upp till Idre Fjäll en vecka på sensommaren och njutit av att se de svenska och norska fjällen explodera i en färgkaskad av ljung och andra fjällväxter. Vi paddlar kanot, vandrar, rider, forsränner, cyklar och bara är. Visst låter det hurtigt? Det är det också, men som de stadsmänniskor vi ändå är bor vi mycket bekvämt i fina stugor på anläggningen. Det får finnas gränser för vildmarkslivet.
Våra år i Idre har varit fantastiska och har ofta delats med kompisar samt flick/pojk-vänner till mig och brorsan. I år blir det annorlunda. Den här gången är det bara jag, min mamma och min syster som ska åka, och vi stannar bara i fyra dagar. Nästa år åker vi som vanligt, hela tjocka släkten. Nåja, i alla fall mamma, pappa, syskonen och brorsans flickvän, samt Martin och Alva. Nu får vi frilufsa ensamma. Det går nog bra det med. 