Ok, så tårarna sprutar och jag sitter här med en stor klump i halsen och känner mig, ursäkta språket, så jävla megatacksam. Visst har det funnits saker i mitt liv, som i de flesta andras, som varit svåra att hantera, stunder där man inte varit så vansinnigt kaxig, men at the end of the day, jag har så ofantligt mycket att glädjas över. Det mesta i mitt liv är ändå, om man skall sätta saker i perspektiv, väldigt enkelt och lätt. Jag har förunnats så mycket som andra kanske inte ens vågar drömma om. Bara en sån sak som rent vatten, direkt ur en kran, redo att hällas upp närhelst jag vill ha det. Hey, jag har till och med rent vatten i två former: varmt och kallt. Hur lyxigt är inte det?
Se det här videoklippet, gråt en skvätt och sätt er sedan och känn efter hur bra ert liv egentligen skulle vara om ni, precis som jag, slutade upp med att sätta upp en massa hinder och bojor för er själva. Bryt er loss, släpp oron, släpp alla måsten, se möjligheterna, våga dröm och ge aldrig upp. Framförallt, när ni gråtit den där skvätten, så börja le. Le med hela ert väsen, till och med med levern. Seså, le nu.
(lyckades inte bädda in videoklippet hur jag än bar mig åt, men en länk finns här)
Le som en Vind och ta i med Stormstyrka ibland!
När gråten har lagt sig, kommer en otrolig mängd olika tankar……
Att andra har det värre än jag – när jag har det som sämst – är ingen ”värktablett”.
Var glad och tacksam för det du har, tillåt dig att vara ledsen när det finns anledning. Att trösta sig med andras lidande (fast det är lätt hänt att man/jag gör det) känns fel. Att känna empati och sympati med andra är guld värt för den som får ta emot det. Särskilt bra blir det om vi räcker en hjälpande hand då och då.
http://bruseborn.se/mina-deviser/index.html – ”Du ska inte göra våld på dig själv för att behaga andra”
En ”uppoffring” är också självisk – du gör ju det för att du ska få känna/se glädjen hos mottagaren.
Du måste var hel i dig själv för att kunna bidra med något för/till någon annan.
Att kunna be om hjälp är den största gåvan du kan ge dig själv.
Att kunna hjälpa någon annan är den största gåvan Du kan ge.
Det finns en knut någon stans som måste lösas upp. Ett uppvaknande, en insikt, en förståelse och ett medlidande. Meningen med livet är för mig Relationer. Vem var du i livet? – det kan dina relationer berätta.
Det vi vill behålla får vi vårda.
Linnéa! Du ser ut att ta dig tid för allt som är väsentligt. Funderar över så mycket. Ger bort så mycket kunskap. Även en liten fråga kan vara viktigt; för en ingår i en relation.
Ha’ en fortsatt bra Sommar – nu ser det ut som om värmen och solen äntligen har kommit/kommer.
Christine
Det är absolut sant, var och en lever i sin egen verklighet och med sina egna problem, som kan kännas nog så tillräckliga många gånger. Vad jag menar med just det här inlägget är att man kan finna inspiration att kämpa, aldrig ge upp, drömma och leva ett väldigt rikt liv när man ser andra som förmodligen har mer att kämpa mot än vad man själv har. Det är så lätt att i vardagens stress och press glömma bort det man faktiskt har och bara se vad man inte har, eller vad som är fel.
Du har nog rätt i att jag funderar över mycket. Har sedan barnsben kallats för en liten filosof. Men jag tycker om att tänka över stort och smått och att försöka göra mitt bästa för att leva efter det som jag kommer fram till är det viktigaste för mig i den fas jag är i livet just då. För vad som bedöms som mest väsentligt varierar från tid till annan. Jag blir glad ända in i själ och hjärta över att få så mycket uppskattning och fina ord från läsare, dig inte minst, det gör att jag känner mig extra rik. Det är så roligt när andra människor kan ha nytta av att ta del av mina tankar och de erfarenheter och kunskaper jag besitter.
En stor och varm sommarkram till er!
Linnéa – Det är väl inte för inte, som du är författare. Jag älskar att läsa det du skriver – även om jag inte alltid kommenterar……
En stor och varm SommarKram tillbaka till Dig och din familj
Christine