Mitt lilla åkerspöke hade något svårt att komma till ro och somna igår kväll. ”Mamma, berätta om djuren i Spanien”, bad hon och jag förstod att hon var lite orolig över vad som väntar i form av farliga varelser.

För att avdramatisera det hela började jag prata om alla hundar som finns överallt, om att vi kanske kan hjälpa till vid något räddningscenter för djur någon gång, och om de vackra andalusiska hästar som vi bara måste se. Jag pratade om åsnor, krabbor, fåglar och fjärilar – och såklart om tjurarna. Sedan, sådär lite i förbigående, pratade vi om att det finns skorpioner i bergen, kackerlackor (”jag veeet, de finns på toaletterna och är suuuuperäckliga”, skrattade hon) och spindlar. Vi berörde ämnet ormar och även småkryp i största allmänhet. Jag berättade om att djuren inte är farliga även om man kan bli lite rädd för sånt man inte känner till så bra. Att man kanske inte behöver klappa ormarna eller ta i spindlar och skorpioner, och definitivt inte i håriga larver.

”Men finns det krokodiler i havet?” frågade åkerspöket till sist. Jag svarade att krokodilerna bara fanns i hennes säng. Då skrattade hon och tyckte att jag var mer än lovligt knasig. Sedan suckade hon, rätt nöjt, och sa att hon i alla fall tänkte gå ut och gå med en hund som bara hade tre ben, om hon hittade någon sådan någonstans. Och så skall hon ge dem godis, men inte choklad, för det är inte bra för hundar. Sedan somnade hon och lämnade mig ensam kvar med min fråga om hur i all sin dar hon kommit att tänka på trebenta hundar.