Speedad av den smarta telefonen

Med de smarta telefonernas entré på marknaden förändrades mitt, liksom många andras, liv. Jag kan göra allt med mobilen. Jag har mer eller mindre hela mitt ”liv” samlat där. När jag skriver det ser jag ju hur sjukt det verkar. Att ha sitt liv i en mobil. Men inte desto mindre är det så det är. Kontakter, scheman, kalender, dokument, sökfunktioner, allt finns i den där lilla manicken.

Efter att ha läst den här artikeln om hur våra hjärnor drabbas av allt surfande vi ägnar oss åt dygnets alla vakna (och ibland sovande) timmar känner jag att det måste ske en förändring. Inte för att jag inte redan vetat om det, utan för att jag nu blev påmind i ett läge där jag ändå är mitt i en förändring i livet. Kanske är de långsammare näten och ”sämre” abonnemangen i Spanien en gåva istället för en fasa som jag känt det. Kanske är det nu jag ska passa på och sakta ner farten, lägga ifrån mig telefonen och strunta i att vara tillgänglig och uppkopplad hela tiden. Kanske är det nu jag kommer bli mer effektiv än någonsin för att min hjärna får vara ifred ibland och inte har ett ständigt påslag med stimulans.

Igår läste jag den här krönikan om hur mobiltelefonerna gör oss lika haschrökare.  Jag håller med skribenten om att jag gillar tekniska framsteg, men jag känner mer och mer hur dessa framsteg samtidigt dödar annat jag värderar. Som att kunna umgås med min familj utan att vara splittrad i uppmärksamheten av en teknisk liten pryl som i mångt och mycket styr hela våra liv. Hur vi, likt skribenten, oartigt sitter och hummar oengagerat när vår partner, eller ännu värre våra barn, försöker prata med oss.

Nej, gör om gör rätt säger jag. Dags att hitta en gyllene medelväg där jag kanske inte går tillbaks till att ha en tegelsten i fickan, men där jag ändå inte har den smarta telefonen fastlimmad i handen hela tiden. Dags för hjärnan att få varva ner och fokuset får det utrymme det behöver för att kunna fungera.