I dödens väntrum börjar världen tonas i gråskalor. Jag inser att jag varken ätit frukost eller lunch. Karatehungrig!
Manuset och väntan
Känslan av att ha skickat iväg sitt manus för granskning och veta att man inte kan göra annat än att vänta på domen är jobbig. Jag får väl se det som min smala lycka att jag har ett tandläkarbesök i eftermiddag som kan få mig att tänka på annat.
De glömda underkläderna
Ni vet när man får besök och personen lånar toaletten och man försent inser att man glömt kvar en hög med underkläder på golvet efter man duschade. Ni vet den känslan.




