Efter att ha studsat och hoppat runt i soffan till rockmaraton i Lets Dance (ja, jag kollar) är jag helt slut och förbi och tänker krypa ner bredvid en levande kamin och hoppas på en lugn natt. Får jag bara säga att jag sällan varit så imponerad av någons dans som ALLA paren idag. Men särskilt Antons, herregudminskapare, vad den grabben kan röra på fötterna. He got the moves like Jagger.

Kan vi nu alla göra gemensam sak i att hoppas på ett friskt barn imorgon? Det gör lite för ont i mammahjärtat att se henne så hängig och dan för att vi ska kunna ha det så här. Vi har hjärtfel i släkten och jag vill inte riskera att mitt barn blir strandsatt med enbart sin pappa, hur duktig han än är.

Nu börjar tiden rinna ut för påskliljorna. Vad ska man hitta på istället den här gången tro? Väggen ska som sagt bli vit i sommar, så lite färg blir bra skulle jag tro. 

Så här spenderar vi denna soliga torsdag. Alva astma-rosslar och vaknar gråtande bara jag rör ett finger, så jag ligger där jag ligger. Lika gott det, man får bara hudcancer av solen, eller hur var det nu?

När jag var liten och var sjuk fick jag alltid sockerdricka, vindruvor och en hästtidning. Sen låg jag på soffan och läste eller såg på tv och hade det trots allt ganska bra.

Jag har precis hämtat hem en hostig och hängig Alva som fryser trots att det är 24 grader ute. Då mår man inte bra. Självklart ska hon ha vad traditionen kräver. Jag toppar dessutom med en hallonsoda. Det måste göra susen.

”Vi behöver mer glamour” säger Alva och klär upp sina Barbies till tänderna. Går det in under uttrycket ”fake it til you make it”? Och vart har hon hört talas om glamour?