En del bloggare skriver aldrig något om sina barn. De hålls frekvent och bestämt borta, bilder är bannlysta och namnen, i den mån de ändå nämns, är kodade. Jag kan förstå varför, det kan jag absolut. Men det här är ingen sådan blogg. Alva förekommer tämligen regelbundet, god damn it, hon står för majoriteten av inläggen till och med.
En del bloggare skriver aldrig något om sina partners. De kanske inte får lov, eller så tycker de inte att partnern hör hemma på bloggen av någon annan anledning, vad vet jag. Det här är ingen sådan blogg heller. Martin blir exponerad vare sig han vill eller inte, och jag tänker att de flesta nog förstår den kärlek som ligger bakom en del ironiska beskrivningar av vårt förhållande. Jag tror och hoppas att alla inser att jag allt som oftast driver med mig själv i de inlägg som handlar om min man. Förutom när jag driver med honom förstås, för nog är han lite knepig ibland, det är han.
En del bloggare skriver väldigt mycket om kläder. De har förmodligen mode som intresse och tänker sig att de ska bli en ny Sofi Fahrman eller Elin Kling. Eller så är de Sofi Fahrman eller Elin Kling. Hur som helst så är inte det här en sådan blogg, inte någonstans. De redigerade bilderna är mer frånvarande än Iranska kvinnor på 70 högskoleprogram och tipsen om vart man kan handla dagens outfit inskränker sig till något inlägg i halvåret. Max. Idag hade jag tänkt break the habit och skriva om höstens kappor och har därför sonderat terrängen på det fina internet. Till min besvikelse hittar jag inte en enda kappa som jag skulle kunna tänka mig att visa mig i, inte ens i stallet, utan hittar istället bilder som den nedan. Det är så vi ska se ut i höst.
Jag känner väl lite så här: Hellre springer jag naken bland isbjörnar eller badar bland vithajar med rått kött fastbundet vid mig än att jag spökar ut mig så. Ungefär så.
Bild från Feminina
