Luciafirande på dagis står på schemat och just i dag tyckte vi att det var en bra dag att kolla om barnet kunde ha linnet från förra året, eftersom det var stort då. Det kunde barnet såklart inte, så jag fick ge mig iväg till affären för att införskaffa ett nytt.
När jag ändå var där skulle jag passa på att handla mat eftersom förråden här hemma inte på något mirakulöst sätt har fyllt på sig själva när jag inte gjort det. Mannen protesterar när jag gnäller och säger att det faktiskt är jag som kör omkring med bilen så då är det lättare att jag handlar.
Det är sant att jag kör till stallet i en bil som mannen inte vill ha eftersom han tycker att vi klarar oss precis lika bra utan bil. Grejen är att på väg till stallet finns inte några affärer så det är inte så att jag bara kan ta det på vägen. När jag åker till jobbet, dit jag också kör bil, ve och fasa, kör jag förbi affärer, men eftersom jag lämnar och hämtar barn på dagis hinner jag inte med affärsbesök just då. Alltså måste jag åka extra för att handla. I en bil som mannen tycker är onödig och att man kan handla lika bra utan bil…
Idag jäklades allt i affären. Det fanns inte det jag skulle ha, påsarna gick sönder, försäljare i fåniga pappbås utanför kassorna drog och slet i mig. Sjuk är jag också. Fan vad man ska behöva stå ut med när man bara vill ligga i sängen under täcket och kanske kräkas lite ibland. Jag blir sån när jag är ordentligt förkyld.
Som om inte allt detta vore nog så är den förbannade jävla bankdosan borta så jag kan inte betala de räkningar jag borde betala idag. Blev tipsad om mobilt bank-id som man kan beställa istället för dosa, praktiskt och bra på alla sätt. Om det inte var för att man måste ha en dosa för att kunna beställa det. Moment 22.
Det är en sån där dag idag.