Jag sitter i soffan med pirrande mage. Jag kan inte riktigt sitta still, utan ena benet rör sig hela tiden i snabb takt upp och ner, skakande skulle man kunna säga. Naglarna är snart nedbitna och jag snurrar en hårlock mellan fingrarna på ett närmast maniskt sätt. Varför denna oro?
I många år har jag fått förfrågan från olika håll om att komma och hålla föreläsningar om mitt liv. Eller ja, kanske inte om mitt liv direkt, men om sånt som jag i mitt liv har mött och lärt mig väldigt mycket av. Jag har alltid skjutit bort tanken, att stå och snacka inför en massa människor är inte riktigt min grej. Men nu plötsligt har det hänt något med mig. Jag har fyllts av något som kan liknas vid självförtroende och jag känner mig lite full i fan för jämnan. Lite som att jag vill visa för mig själv att jag duger och kan. Det är ju faktiskt många som säger att de vill höra vad jag har att säga.
Därför sitter jag nu här och filar på tre olika föreläsningar. Det är gastkramande, skrämmande och väldigt roligt på samma gång. Spännande. Fortsättning följer…