Disputationsfest, oh yeah!
Fest natten lång. När man är en 33-årig sliten småbarnsmorsa betyder det till kl 02 ungefär, sedan säger kroppen bestämt ”tack och hej, vill du va kvar får du vara det utan mig”. Typ. Eftersom jag är så gammal och klok lyssnar jag på kroppen och placerar min hängiga bloggrumpa i en taxi och åker hem likt Askungen i sin pumpa kl 02:05.
Måste bara berätta att när jag under middagen plötsligt ställde mig upp och höll ett väldigt oplanerat tal så dog Martin. Han hade suttit och översatt de andra talen till engelska för sina bordskamrater vid ett bord långt ifrån mig, men föll ihop med orden ”Shit, thats my wife!” när jag gick upp.
