Alva var hemma i en dag sedan drog hon igen. Hon tog med sig sin farsa och satte fart söderut för en visit på några dagar hos sin farmor och farfar. Kvar är jag och mina kassa njurar, för tillfället i husarrest.
Alva ringde för en stund sedan och berättade att hon fått en jättefin klänning med jättevackra blommor på. Hon kände dock inte för att ta kort på den och skicka till mig, jag får se den när hon kommer hem istället sa hon. För övrigt tyckte hon att det var dåligt ljud i telefonen för hon sa hela tiden ”jag hööör dig inte mamma, prata hööögre!” och jag gapade på bäst jag kunde.
När hon kommer hem igen ska vi leka spöke, det har jag lovat. Hon är spöke och jag ska vara livrädd. Det ser ut ungefär så här: 
