Jag vet inte vad det är med mig dessa dagar, men tårarna sprutar bara jag ser en söt Lambi-reklam på tv. Och då avskyr jag ändå reklam. Nej jag är inte gravid, jag har kollat, dubbelkollat och trippelkollat för att vara på den säkra sidan. Det är något annat som är knas inom mig. Trötthet kanske. Eller vördnad för livet. För oftast är jag inte ett dugg ledsen när tårarna kommer, bara rörd.
Dagens tårar kom med det här inlägget. Denna gång frambringades de förvisso även av att texten om mamman och sonen som får mötas första gången på många år är rörande, men även av en djup frustration och ilska, ja aggression skulle vi kunna kalla känslan, över människors elakheter och galenskap. Över vad barn (och vuxna) blir utsatta för bara på grund av sitt utseende. Läs. Det är viktigt.