Alva har fått en ny idol. Som jag skrivit i ett tidigare inlägg har vi tagit emot en student i vårt hus. Vi hade platsen och hon hade ingenstans att bo. Det var ett självklart val för oss att öppna dörrarna för att underlätta för ungdomen. Om jag varit ung och på väg att lämna hemmets näste för en okänd stad där jag kände ingen och riskerade att behöva bo på centralstationen så skulle jag blivit väldigt glad om någon sa att ”hej, du kan få bo hos oss” och gav mig ett rum. Hur som helst, vår inneboende är en kolossalt trevlig tjej från småland och Alva har redan börjat dyrka henne som den äldre coola tjej hon är för en fyraåring.
Igår hade de tjejträff inne på rummet där vår inneboende målade Alvas naglar knallrosa, dansade till nya FunkyKidz-skivan och pratade tjejsnack. Vi säger att hon (vår inneboende) måste säga ifrån till Alva om hon inte har tid eller inte orkar eller har lust, men då bara tar hon Alva i famnen och säger ”men hon är ju så sööööt”. Mer än så behövs inte för att denna tjej från småland för alltid ska ha en särskild plats i mitt hjärta.
På tal om stan så har Martin tyckt till om trängselskatten som håller på att införas här i Göteborg. Han har skrivit till tidningen för att tala om sin åsikt i frågan och jag måste nog säga att jag håller med honom i stort. En längre utläggning om saken imorgon. Läs min mans syn på det hela här så länge.