Ni vet den där grejen när man pratar med sin man (eller fru, men det vet inte jag något om) och han (eller hon då) säger att ”jag håller på att städa”, och man kommer hem och tänker ”vart då??”
Idag var jag inte med om det. Min man hade varit förutseende nog att ringa innan jag kom hem och säga att han inte städat. Således blev chocken inte lika stor när jag väl stod inför kaoset hemma. Men tröttnaden var lika tung. Suck. Dags att kavla upp ärmarna…