Första dagen med lämning på dagis och tillbaks i de vardagliga rutinerna. Det känns ändå rätt bra, även om jag gärna hade haft ett par månaders semester till ihop med familjen. Lämningen gick väldigt bra, Alva skuttade in genom dörrarna och pep förtjust till när hon såg att det fanns ett nytt foto på hennes plats, ett där hon har sin HelloKitty-tröja på sig! ”Kan du tänka dig så näpet!” sa hon och strålade mot mig. Jag undrar om det har blivit lite väl mycket Astrid Lindgren i sommar? Men nej, det kan aldrig bli för mycket av Astrid.
Gabby, en av Alvas fröknar, välkomnade med öppen famn och jag fick nästan en tår i ögat när hon kramade Alva och sa ”Välkommen, vi har längtat så efter dig!” när Alva kramade tillbaks. Det är en välsignelse att ha fått fröknar som förstår vikten av ett vänligt och välkomnande bemötande av barnen. Om inte annat så gör det väldigt gott i mammahjärtat.
Nu ska jag ta tag i resten av dagen. Skriva och så, allt det där har legat på hyllan ett tag. Nu är det bara att sätta ner rumpan på stolen och ge sig på det igen. Ska man bli en hyllad bestsellerförfattare så får man ligga i. Och det ska jag ju bli såklart.