Just idag sätter jag på mig skygglappar för allt elände i världen. Jag vill inte höra talas om krig, misshandel, utsatta barn eller annat fanskap. Idag vill jag bara ha lugn och ro med min familj, äta gott och spela spel innan jag lägger min dotter att sova tryggt och lugnt.
Är det provocerande att säga så? Att prata om hur bra man har det, som kan äta, umgås och sova utan oro medan världens barn gråter av hunger och smärta? Jag kan på sätt och vis bli provocerad själv, inte av att jag har det bra utan av att inte alla barn kan få ha det så. Det är ett sattyg utan dess like att man ens ska behöva fundera på att inte alla barn blir omstoppade, mätta och glada, av kärleksfulla föräldrar varje kväll. Det är så fel så det går inte ens att beskriva.
Men just idag vill jag inte tänka på det. Idag vill jag bara njuta av livet. Efter helgen skall jag börja ta mitt medmänskliga ansvar igen. På måndag kommer det hit en kvinna som skall berätta mer om att vara familjehem och kontaktfamilj. Kanske kan vi snart göra skillnad för något barn eller ungdom?