”Mamma, vart finns höstdoktorn?”
Jag: ”Vad då menar du?”
Alva: ”Jamen människor kan ju gå till doktorn när de går sönder och djuren går till veterinären. Vart ska växterna gå när de dör på hösten?”
Det här är något jag aldrig funderat över, men det är ju egentligen rätt orättvist. Allt levande borde ha en egen doktor. Visst borde det finnas en växtdoktor som kan ta bort ohyra, sätta in dropp eller näringslösning vid uttorkning, eller som kan ingripa vid höstdepressioner som leder till självmord. Visst?