Söka jobb i Spanien

27 jan 201614 okt 2017 LinnéaFlytta till Spanien

Jag får dagligen högvis med mail innehållandes frågor om utlandsflytt och om hur vi tänkt och gjort. Då och då samlar jag ihop dem och gör ett inlägg här på bloggen eftersom det helt tydligt är sånt som många verkar vilja ha svar på.

Väldigt många frågor rör jobb i Spanien. Hur svårt är det egentligen att få? Många skriver om att de är högutbildade så det borde väl inte vara något problem? Hur gör man för att söka jobb i Spanien?

Nu kan jag bara prata utifrån min erfarenhet och runt sådant jag har hört och sett själv på plats och av människor som bor i Spanien. Jag hävdar inte på något sätt att mitt svar är en sanning, men det är min erfarenhet. Så här: man kan få jobb i Spanien, absolut. Men att det skulle vara en fördel att vara högutbildad stämmer, efter vad jag sett, inte. I alla fall inte längs med sydkusten, kanske om man tar sig till städer som Madrid och Barcelona. De jobb som finns relativt många av är på olika callcenter, som telefonförsäljare. Det finns en del jobb, särskilt säsong, inom restaurang och hotell. Vissa i butik. Nästan alla kräver att man kan spanska. Det finns däremot en hel del svenska och skandinaviska företag där det räcker att man kan något av de skandinaviska språken och engelska. Sector Alarm är ett av de företag som har kontor i t.ex. Fuengirola och som anställer svensk personal. Jag har även hört en del som fått jobb på bank, men då krävs absolut spanska. Många jobbar även med fastighetsförmedling, dvs att leta bostäder åt andra, främst skandinaver, som kommer ner. För att hitta något tar de en avgift, något som den de letar åt inte alltid förstår utan många tror att personerna bara är schyssta och hjälper till. Det finns inte särskilt många varken mäklare eller fastighetsförmedlare som inte har mer eller mindre dåligt rykte eftersom de inte har ansvarsförsäkringar, utbildning osv och många drar sig inte alls för att både ta ut överpriser och lura sina kunder. Även här är det bra att kunna spanska. Frisör är ett annat yrke som funkar rätt bra för svenskar, precis som hantverkare. Överlag är praktiska jobb mycket lättare än akademiska.

Annars är det i princip egna företag som gäller, nätbaserade. Helst sådana med svenska kunder så att man därmed kan ta ut svenska priser. Lönerna i Spanien är väldigt låga… Alternativt att man har ett flexibelt jobb där man reser mycket men kan bo i och arbeta från Spanien.

Många är de som åker ner och tänker starta (och även startar) café och restaurang. Det är mer eller mindre dödsdömt från start. Få klarar sig mer än max något år om ens det. Det finns så otroligt många redan, utbudet är enormt. Tänker man att ”ja men jag ska ha en svensk restaurang, det måste ju funka bra” så tänker man fel. Det finns. Omg, så många det finns. Så om planen är att åka ner och öppna restaurang så råder jag en att tänka om.

Vill man ändå ner och jobba så skall man såklart inte hänga läpp och ge upp. Allt går med en massa energi och framåtanda. Kanske har man en toppenidé om något eget (inte restaurang) och då skall man ju såklart satsa. Min erfarenhet är att det ofta är lättare att ha eget företag än att söka jobb i Spanien. Entreprenörskap, energi och driv är ledorden.

Residencia, vad innebär det egentligen?

20 aug 201514 okt 2017 LinnéaByråkrati/Spanien

Det här med residencia, alltså att bli resident i Spanien, är en källa till stor förvirring för många. Jag tänkte därför försöka reda ut begreppet lite. Var, när och hur kan man säga. För att inte säga fel har jag tagit hjälp av Scandinavian Service som jobbar med att hjälpa till med just den här typen av byråkrati.

Så här är det: Om du befinner dig i Spanien i mer än tre månader i rad skall du enligt lag söka residencia. Det är en typ av uppehållstillstånd kan man säga. Tvärtemot vad många tror så är detta ingenting som är frivilligt utan man skall anmäla sin vistelse i landet hos den lokala polisen. För att bli beviljad residencia, alltså få lov att vara i landet mer än 90 dagar, skall man kunna visa att man har en fast månadsinkomst som kommer in på en spansk bank. Minimisumman är 400 euro (i månaden). Man måste också ha en privat sjukförsäkring eftersom man inte får lov att belasta det spanska systemet. Vidare skall man också kunna visa upp personbevis, samt ett hyreskontrakt. Alla papper måste vara översatta till spanska av en godkänd översättare. Jag har fått tips om att Eurogestion Traducciones s.l (Info@eurogestiontraducciones.com) skall vara bra. Sedan tar man med sig alltihop och går till den lokala polisen. Där blir man registrerad som bofast, förutsatt att man uppfyller kraven, och får redan samma dag ett papper som visar att man är resident.

Nu säger säkert många, ”men vänta nu, varför skall jag ha privat sjukförsäkring, en av fördelarna med att vara resident är väl att jag får rätt till spansk sjukvård?” och det är här missuppfattningarna börjar.

Det är nämligen så att denna typ av residencia inte alls ger en några som helst rättigheter, annat än att man får lov att bo här utan att vara illegal. Det är endast ett uppehållstillstånd, som alltså skall sökas då man vill vara i Spanien i mer än 3 månader i streck eller sammanlagt mer än 6 månader på ett år. Den andra typen av residencia som många rör ihop är residencia fiscal, alltså skattemässig hemvist. Det är något annat.

För att få residencia fiscal måste man jobba med ett spanskt arbetskontrakt alternativt ha ett eget, spanskt, företag. Då och först då har man rätt till alla de förmåner med sjukvård och annat som spanjorerna själva har. Man skall då deklarera i Spanien, vilket är en utmaning i sig och som ofta kräver hjälp av en revisor. I kölvattnet av att ha residencia fiscal kommer en mängd andra regler och lagar till som rör just skatter. Instanserna i Spanien samarbetar inte på samma sätt som de svenska, därför måste man oftast anmäla saker på flera olika ställen. Jag rekommenderar starkt att ta hjälp, i alla fall första gången, med allt sådant av någon jurist eller gestoria som kan både svenska och spanska systemet.

Vi har alltså fyra olika saker som alla rör rätten att vistas i Spanien. Observera att man alltid, utan undantag, skall ha med sig originalhandlingar med stämplar, översatta till spanska.

NIE-nummer som är ett identitetsnummer för utlänningar. Detta är det allra första man skaffar vid en flytt till Spanien. Man behöver det till i princip allt, från att öppna bankkonto till att registrera sig för padron och residencia. Skall man köpa något i Spanien, som en bostad eller en bil, måste man ha sitt NIE-nummer klart. Många kräver även NIE-nummer för att hyra ut bostad på långtidskontrakt. Läs här om hur och var du skaffar NIE-nummer.

Empadronamiento (padron) som är en mantalsskrivning i kommunen. Man behöver inte vara skriven i Spanien och därmed utskriven från Sverige för att få padron. Alla som bor i Spanien, oavsett medborgarskap, är skyldiga att mantalsskriva sig i kommunen där man bor. Utifrån invånarantal i kommunen får denna sedan bidrag från staten. För att få padron skall man ha ett NIE-nummer, sitt pass och ett hyreskontrakt. Man går till kommunhuset, tar en nummerlapp och väntar på sin tur. Sedan tar det bara några minuter för att bli inskriven. Det kostar en mycket liten slant, vi betalade drygt 2 euro för oss alla tre i Fuengirola.

Residencia som ger en rättighet att stanna i Spanien i mer än 90 dagar, dvs ett uppehållstillstånd. Till detta krävs att man har personbevis, spanskt bankkonto, pass, NIE-nummer, bevis på inkomst om minst 400 euro/månaden och ett hyreskontrakt. Man söker residencia hos den lokala polisen.

Residencia fiscal som är den skattemässiga hemvisten. För att få detta krävs, förutom allt som krävs för residencia, att man har ett spanskt arbetskontrakt alternativt spanskt eget företag, samt att man deklarerar i Spanien. När man har fått residencia fiscal har man rätt till spansk sjukvård och allt annat som de spanska medborgarna har rätt till.

När det gäller sjukvården så vill jag påminna om att man med hjälp av EU-kortet har rätt till fri spansk sjukvård som inte kan vänta. Händer det något medan man är här får man med andra ord söka sig till den allmänna vården som vilken spanjor som helst. Man kan däremot inte gå på vanliga hälsoundersökningar som inte är nödvändiga, det vill säga om man bara vill kolla upp sig lite allmänt sådär.

Jag hoppas att saker och ting blivit lite klarare nu. Själv har jag så smått börjat sätta mig in i skattereglerna och allt som gäller vid deklaration och är alldeles snurrig…

Den spanska byråkratin

15 aug 2015 LinnéaByråkrati/Spanien

Nu när vi har padrón fixat avvaktar vi lite med resten av det byråkratiska. Vi kommer till exempel inte att ansöka om residencia förrän nästa gång maken kommer ner. I och med att vi inte är residenta (än i alla fall) så skaffar vi inte heller något TSA-kort (den spanska motsvarigheten till EU-kortet, dvs ett sjukförsäkringskort) och blir inte heller inskrivna i SIP (folkhälsoregistret). Allt detta får vänta tills vi vet om vi skall bli residenta eller inte och hur det i så fall går till i vårt något speciella fall. Hittills måste jag ändå säga att jag är positivt överraskad av den spanska byråkratin. Allt har gått väldigt smidigt so far. Kan det beror på att vi gjort noggranna undersökningar om hur saker fungerar innan vi kom ner så att vi varit förberedda och vetat vad vi skall ha med oss och i vilken ordning man bör söka om saker…? Å andra sidan har vi än så länge bara skaffat NIE-nummer, spanskt bankkonto, spanskt telefonabonnemang, bostad och padrón. EU-kortet hade vi sedan tidigare och våra går ut om två och ett halvt år, så där har vi god marginal. Jag och Alva har också nationella ID-kort för att slippa släpa runt på passen hela tiden.

Eftersom det inte finns så mycket mer att fixa med för oss rent praktiskt för oss just nu (förutom att kolla upp försäkringar) så återstår bara att luta sig tillbaks och njuta av nuet och känna efter hur vi trivs med allt. Vissa saker känner vi att vi saknar, annat känns helt perfekt. Det skall bli spännande att se hur våra tankar går när skolan dragit igång.

Padrón Municipal de Habitantes

14 aug 201514 aug 2015 LinnéaByråkrati/Spanien

Idag är jag både glad och stolt, efter att helt på egen hand, utan hjälp av någon spansktalande vän, ha lyckats registrera oss för den kommunala folkräkningen, Padrón Municipal de Habitantes. Detta görs på kommunhuset, Ayuntamineto. Jag gick dit på vinst och förlust, beredd på att få komma tillbaks med kompletterande papper och/eller hjälp av någon som kan spanska. Spanjorerna här är nämligen förvånansvärt dåliga på engelska. Man kan ju annars tycka att engelska borde vara gångbar i rätt stor utsträckning eftersom här är så många turister, men nej, många kan ingen eller väldigt lite engelska.

Jag traskade i alla fall iväg till kommunhuset där man söker om padrón. I luften fanns gott om syre och termometern stod på härligt svala 27 grader. Det är faktiskt första dagen sedan vi kom hit som det varit under 35 grader mitt på dagen, de flesta dagar har det snarare varit närmare 40 grader och så hög luftfuktighet att man knappt kunnat andas… Väl där tog jag en nummerlapp och satte mig att vänta. Med mig hade jag pass, NIE-nummer, vårt hyreskontrakt och utdrag från skatteverket där det står att jag är mamma till Alva. Medan jag väntade på min tur höll jag tummarna för att vi skulle förstå varandra och att de inte skulle avfärda mig direkt eftersom Alvas personbevis bara är på engelska, dvs ej översatt till spanska, och vårt hyreskontrakt är på svenska till och med. Alla papper är dock i original och är stämplade. Här i Spanien älskar de stämplar och det är svårt att få igenom något utan att ha stämplade papper i original.

När mitt nummer kom upp, mycket snabbare än vad jag räknat med, gick jag in och hoppades på det bästa. Och jo, faktiskt, på mycket knagglig spanska från min sida ännu knaggligare engelska från kvinnan bakom diskens sida, lyckades vi förstå varandra tillräckligt bra för att vi faktiskt skulle bli inskrivna som boende i kommunen, både jag, maken och Alva. Hon ojade sig lite över bristen på översättningar till spanska, men efter att ha överlagt lite med en kollega sa hon ”vale” och så satte hon igång med pappersarbetet. Vi tragglade oss igenom lite frågetecken som uppstod i och med att vi inte hade något annat än pappret med mitt NIE-nummer på spanska, men det gick! Kalaset kostade 2,55 euro. Jag har lärt mig att cash is king här nere och hade förutseende nog med mig lite skrammel i plånboken. Normalt sett har jag aldrig en krona på mig, utan använder alltid kort.

Nu är vi alltså inskrivna i Fuengirolas kommun. Och jag klarade det utan hjälp! Estoy feliz!

Te deseo un buen fin de semana!

Prisjakt

5 aug 20155 aug 2015 LinnéaFlytta till Spanien

En av de saker jag uppskattar med Spanien är de hyfsat billiga frukterna och grönsakerna, om man nu är intresserad av prisjakt. Nu är det inte riktigt så att allt är billigare än Sverige, det är en stor, fet, myt. Jordgubbar är till exempel dyrare (just nu), avokado är ungefär samma pris, melon (särskilt vattenmelon) kostar lika mycket/är dyrare, potatis är dyrare, sparris kostar lika mycket och väldigt många andra frukter och grönsaker ligger också ungefär på samma pris som i Sverige. En del är naturligtvis mycket billigare. Apelsiner till exempel. Godare är de också. Andra frukter har jag överhuvudtaget inte hittat här nere nu, som till exempel granatäpple och passionsfrukt. Förstår inte alls vart de håller hus. Har letat på både marknad (marknaden är förresten inte alls särskilt billig just nu, kan tänkas att det är högre priser nu mitt i högsäsongen), i fruktaffärer och i vanliga affärer. Mer om priser och utbud på mat senare, det finns mycket att prata om kring det ämnet.

Något annat som jag önskat mig här nere är en egen samling färska örter som frodas och mår bra ute i krukor under en bra mycket längre period än i Sverige. Billigt skall det vara också, säger folk. Jag har fått tips om att det finns att köpa ”överallt”, men har bara sett små ynkliga stackare i små krukor, till ungefär samma pris som i Sverige. Det finns såklart fina exemplar att köpa på plantskolor, men för att komma till en sådan måste man ha bil (ett måste så fort man lämnar centrum i princip) och det har vi inte. Jag var nästan på väg att ge upp hoppet om att hitta ens en endaste vettig planta när jag så sprang på ett praktexemplar av basilika mitt ute i ett ”permanent” gatustånd med blommor. Ett sånt där som står mitt i en korsning nånstans, som ett litet, litet, hus med en del plantor och blommor stående runt omkring. Det fanns även rosmarin, men det använder jag aldrig, så den hoppade jag över. Tyvärr hade de ingen mynta, inte heller någon oregano, så jag fick nöja mig med basilikan. Två euro fick jag betala för den och det får jag vara nöjd med. Nu ska vi bara få tag på någon kruka och lite jord också så att vi kan plantera den och ställa ut på en av de små balkongerna.

Anpassningen

5 aug 20155 aug 2015 LinnéaDitten och datten

Ni aaaanar inte hur skönt det är att få packa upp sina grejer och ha ett ordentligt hem igen efter att ha bott i väskor i flera månader! Det ligger inte för mig det där med backpacking. Inte ens i unga år lockade det mig. Jag vill ha ett riktigt hem, jag vill inreda och känna att jag bor på riktigt, inte bara tillfälligt. Alla är vi olika och sån är jag.

Spanien visar sig från sin fina sida, men sol och härligt väder. Nästan lite för varmt på dagarna, men det får man bara inte säga efter att ha gnällt över den kalla sommaren i Sverige. Så vi klagar inte, utan njuter för fullt av bad som faktiskt är sköna (jag badar knappt utomhus i Sverige, badkruka is my middle name) och av att kunna ta promenader i bara linne och shorts sent på kvällen och ändå inte frysa det allra minsta.

Just det där med att det är liv och rörelse ute även på kvällarna och att man kan gå rakt ut ur lägenheten som man är, utan att ta på sig så mycket som en tröja, är en av de absoluta fördelarna med livet här nere. Däremot är det inte lika kul när folk fortfarande är ute och lever runt som om det vore mitt på blanka dagen vid tre på natten, eftersom alla ljud tränger in i husen så att man tror att varenda fönster är öppet fastän man noga stängt dem innan man lagt sig. Det är lite som att ha disco, sammankomst och motorbana inne i sovrummet. Vi hoppas på att det blir bättre när semestrarna är slut.

Annars anpassar man sig rätt snabbt till spansk modell med att äta sent på kvällen och ta det lugnt på dagen. Värmen gör att man inte gärna sätter sig och trycker i sig middag på dagen och mitt på dagen är det faktiskt rätt skönt att vara inne med AC. När klockan sedan passerat fem på eftermiddagen kan man börja röra sig igen och efter nio någon gång kan man tänka på mat. I alla fall fungerar jag så. Under dagen klarar jag mig fint på bara frukt och annan kall mat.

En av de mindre trevliga saker häromkring är alla hästskjutsar. Konstigt sagt tycker väl alla som känner mig eftersom jag älskar hästar och tycker att häst och vagn är något av det mysigaste som finns. Men inte här. Inte när hästarna står och svimmar av överhettning i solgasset, utan att få tillräckligt med vatten och skugga. Dessutom känns det elakt mot kotleder och knän att de skall behöva trava omkring på hård asfalt dagarna i ända. När andra ler och nickar uppskattande när hästarna kommer klapprande känner jag mig därför bara nedslagen och beklämd, för att inte tala om fundersam över att det inte uppmärksammas av alla turister att hästarna omöjligt kan må bra av att dra omkring på dem i den tryckande hettan.

Nu skall vi i alla fall ut i densamma och ta första doppet för idag. Därefter väntar besök på banken för att fixa med bankkonto och kort och i eftermiddag skall Alva leka med en kompis här nere och bada i pool. Tyvärr fungerar havet rätt dåligt att öva simning i om man inte är så säker på det tidigare. Då är det pool som gäller. Vi hoppas på att simningen satt sig snart så att vi kan utnyttja att vi bor ca en minuts promenad från stranden ännu bättre.

Swedish mother in Spain

4 aug 20154 aug 2015 LinnéaDitten och datten

Bloggen har utvecklats åt ett helt annat håll än när jag först startade den. Numer är den rätt lite Linnéa etc. (även om namnet rymmer mycket, som det var tänkt från början) och väldigt mycket Swedish mother in Spain. I och med detta har fler och fler läsare anslutit sig som är intresserade av resebloggar och bloggar som handlar just om att som svensk bo utomlands. Det är väldigt glädjande för mig att inse att fler och fler räknar med och ser fram emot inläggen på ”Swedish mother in Spain” som jag började kalla mitt Instagramkonto för ett tag sedan, vilket nu har blivit synonymt även med bloggen.

Således (jag älskar att använda sådana där ord, även om maken himlar med ögonen och slår sig för pannan) har beslut tagits om att bloggen skall döpas om, även om den (än så länge, hemliga projekt är på G…) finns kvar på samma adress. Får jag därför utlysa en liten namngivningscermoni där ni tänker er fanfarer, klippta band och varför inte lite konfetti när jag nu mer officiellt presenterar för er: Swedish mother in Spain!

Fly on the wings of love

1 aug 20151 aug 2015 LinnéaDitten och datten

Det hålls kalas i dagarna tre och vi är så överösta med kärlek och omtanke att vi skulle kunna flyga till Spanien utan plan, lyfta av kärlek.

Många uppslitande avsked blir det och jag känner mig uttorkad av alla tårar som flutit. Familj och vänner här hemifrån kommer fattas oss, även om vi redan har fina vänner i Spanien också och naturligtvis hoppas på att få ännu fler med tiden.

Trots separationsångest svår ser vi ändå fram emot vårt nya liv. Sverige har verkligen inte gjort särskilt bra reklam för sig den här sommaren och vi längtar efter att få tanka lite D-vitamin (med solskyddsfaktor såklart, vi är inte helt tappade bakom en vagn). Det känns spännande och härligt att tänka på vad som väntar, men oj vad jag kommer sakna alla här hemma!

Ni vet vilka ni är. Vi älskar er! Puss och kram, vi ses när ni hälsar på!

Lets fly on the wings of love.

Man måste inte vara extrem

29 jul 201529 jul 2015 LinnéaDitten och datten

Mail från läsare:

”Hej Linnéa.

Jag har läst din blogg sedan i mars, men har inte skrivit något till dig förrän nu. Idag öser regnet ner och jag läser om er flytt till Spanien och kan inte låta bli att känna mig avundsjuk. Jag vill också våga göra något sådant, lämna Sverige och ge mig ut på äventyr. Men så har jag barn och det känns som en för stor risk. Alla som flyttar på det där sättet verkar vara så extrema, de säljer allt och kastar sig iväg på vinst och förlust. Därför känns det så bra att läsa din blogg och bli påmind om att man kan göra på ett annat sätt. Att det faktiskt inte måste vara allt eller inget. Många bloggar verkar ju annars tävla i att vara värst i äventyrlighet och i att kasta sig ut i tomma intet och chansa. Det är intressant och spännande, men väldigt långtifrån mig själv och mitt liv. Det du beskriver är mer åtkomligt, det gör att det känns mer inom räckhåll även om man som barnfamilj inte har lust att sälja allt och dra, men ändå vill prova på livet i ett annat land.

Jag ville bara säga det, att du inspirerar och uppmuntrar mig att våga ta upp min dröm som jag trodde var helt död. Tack för det!

Michelle.”

Åh, Michelle, tack för ditt fina mail! Vad glad jag blir över att kunna så ett frö av hopp hos alla mer ”vanliga” människor som vill ha äventyr i lagom dos. Visst måste man få följa sin dröm och ge sig iväg även om man gör det i lite mer kontrollerade former. Alla bestämmer hur de själva vill göra, vi är alla arkitekter och regissörer i våra egna liv. Ingen har rätt att säga att man inte kan göra något bara för att man inte vill göra det på ett extremt sätt. Självklart inte. Jag skulle aldrig ha kommit iväg om jag tvingats sälja allt och ge mig av mot något helt okänt, mot ett liv där jag inte hade koll på något alls på förhand. Inte med barn. För mig finns det ingen tjusning alls i det.

Om jag lyckas inspirera en enda människa att våga släppa lite på de imaginära bojorna många av oss har tagit på oss så är jag glad och nöjd. Inspirera är precis vad jag vill göra, få människor att känna engagemang och lust att göra något nytt, eller kanske något välkänt fast på ett nytt sätt. Bloggen är ett sätt för mig att berätta om hur min egen resa sett ut, vad jag lärt mig och sådant jag tror att andra kanske kan ha nytta av. Det är jag som skall tacka er för att ni vill läsa min berättelse.

Dessutom, mod kan vara så olika saker för olika människor, eller vid olika tillfällen i livet. För mig har det krävts mod att faktiskt stanna på ett och samma ställe tillräckligt länge för att det skall vara värt att skaffa hus och bygga ett hem. Jag har levt ett väldigt kringflackande liv tidigare och det var en extrem omställning att plötsligt ha en fast punkt i form av ett hus. Det är inget jag är beredd att släppa just nu, inte helt. Däremot vill jag inte leva livet i ekorrhjulet med hämtning och lämning och stress för att hinna med barn och mig själv och min man och karriär och allt annat man ”skall” bolla i det liv som kallas det normala i Sverige. Jag vill känna att jag gör rätt sak i den stund som är nu, hitta min inre kompass och skala av allt som är onödigt och fel. Att sälja allt och bara dra ingår inte i vad som är rätt för mig i nuläget. Att flytta utomlands ändå är däremot helrätt. Att göra något lite lagom. Det är i princip första gången jag gör något balanserat, vilket är skrämmande i sig.

Mitt råd är, slå er fria från de hinder ni tror står i er väg. Gör det! Prata inte bara, låt det inte stanna vid en dröm utan gör det, vad det än är ni känner är viktigt för er, det ni känner är rätt för er.

Logistisk prövning

28 jul 2015 LinnéaDitten och datten

Vi genomgår just nu någon slags logistisk prövning. På ett eller annat sätt skall vi försöka få ner allt vad vi anser oss behöva ha med när vi sätter oss på planet för att byta hemland. Eller, för att vara mer korrekt, skaffa oss ett andra hemland, Sverige finns ju kvar. Hur som helst så skall vi knöla ner allt vi vill ha med i sju väskor. Det är inte en helt enkel sak att välja ut vad som kan anses helt nödvändigt och vad som faktiskt kan få stanna kvar i Sverige. Även om vi redan sållat det mesta när vi lämnade huset har vi nu finliret kvar. Vill vi ha med en extra jacka, eller är det bättre att få ner Alvas cykelhjälm? Skall hudvårdsprodukter med ungefär en tredjedel kvar i få följa med eller skall jag köpa nytt i Spanien? Såna saker.

När hela pusslet är lagt och vi har landat på sammanlagda 100 kg, väskorna inräknade, återstår bara att ta barnet i hand och traska iväg mot vårt nya liv. Ett liv som av vissa betraktas som tillräckligt annorlunda för att kräva mod att leva, men av andra, de ”riktiga” äventyrarna, inte alls kvalar in på listan över saker som är särskilt uppseendeväckande. Vi har planerat och ordnat alldeles för mycket för att få vara med i deras klubb. Inte ens sålt huset utan bara hyrt ut det för att känna oss för innan vi gör alltför drastiska saker. Handbromsen i och fegt, inte tu tal om det. För oss är det hur som haver alldeles lagom mycket spänning och variation från vårt vanliga liv i huset hemma i Göteborg. Vi känner oss fullt nöjda med att veta vart vi skall bo och vad vi skall göra.

Om en vecka har Alva sin första lektion i spanska med läraren vi äntligen fått tag på. Hon säger att det kittlar lite i magen när hon tänker på det. På ett bra och spännande, men lite, lite läskigt sätt. Som livet självt.