Hösten står för dörren, kylan som slår emot en när det är dags för morgonpromenaden till dagis talar sitt tydliga klarspråk. Nu råkar jag höra till dem som inte blir ett dugg deprimerad när hösten kommer smygande, jag tycker tvärt om att det är ganska trevligt att dra på mig tjocka tröjor och dricka för mycket te.
En sak som är fint med den nya årstiden är alla färger som sprakar ute i naturen. Sommaren i all ära, I love you and you know it, men nog är det vackert med höstlöv i alla dess färger? Den klara friska luften piggar upp och man kan med gott samvete krypa ihop i soffan framför en film på kvällen. Om man har tid vill säga.
Just denna höstdag har jag spenderat med att skriva en artikel. Just det, jag har börjat med sådant och jag kan inte med ord beskriva hur roligt det är. Jag känner hur jag växer lite för varje ord jag får ner och myser när jag tänker på att jag sedan ska få se det i tryck. Utanför fönstret ser jag de nyplanterade krukorna med blommor i mustiga höstfärger och på spisen sjuder soppan med mycket vitlök och sprider en härlig doft i huset. Jag kan inte säga att jag vantrivs, det kan jag inte.
Om jag nu finge önska något så skulle det vara att hela familjen kunde gå ut på något trevligt ställe och äta i eftermiddag. Kanske till och med krama det sista ur någon uteservering, sitta där och mysa inlindade i filtar och trevnaden av varandras sällskap. Önska önska runt i ring.