Huvudsaken är att man håller sig varm om fötterna

Med hösten kommer kylan, den där lite råa kylan som kommer strax innan vinterns iskyla sätter in. För mig innebär det två saker: Tända ljus och vinterskor.

I år behöver jag verkligen, jag menar alltså på riktigt verkligen, nya vinterskor. Jag vill ha de här nedan. Inte så där som i ”vilka av dem vore bäst?” utan jag vill ha båda.

Det första paret finns hos Bianco och det andra paret hos Nilson. Önska, önska runt i ring…

Dumma knölar!

Igår upptäckte jag tre knölar på Princess rygg. De ömmade inte och jag bestämde mig för att ha lite koll på dem bara.

Idag när jag kom dit och tog in henne hade hon jätteont när jag ens petade på dem. Förbaskat också! Det verkar nu som att det kan var svamp och alla saker som har varit i direktkontakt med henne har under dagen tvättats noga med för ändamålet avsett medel. Hästen själv är indränkt i svampdödande medel hon med.

Nu kan jag bara hoppas på att allt försvinner och att hon blir bra så att jag kan vara med och rida för Birgitta Järnåker om ett par veckor. Håller tummarna så att de vitnar, det gör jag minsann.

Motivationen…

…tryter en dag som denna. Det stormar och regnar som bara den och jag vill helst sitta under en filt med en kopp te och titta på film hela dagen. Förkyld är jag också, ingen ände på eländet.

Eftersom jag har en enorm självdisciplin (hrm) så ska jag nu trots detta sega på mig kläderna och ge mig ut i rusket. Plikten kallar.

 

Lastträning

Den häst jag tar hand om och rider en hel del har haft problem med att lastas efter det att hon bröt benet och fick åka otaliga turer på obehagliga veterinärbesök. Till slut ville hon inte alls vara med längre. Eftersom ingen riktigt har haft tid och energi till att göra något åt det har hon helt enkelt inte lastats efter det.

Johanna och jag bestämde oss för ett tag sedan att ändra på detta att den lilla hästen inte vill gå in i en låda på hjul. Jag har förberett henne genom markövningar och genom att stärka hennes förtroende för mig. Idag var den stora dagen då vi skulle göra första försöket. Vi hade tänkt att vi skulle nöja oss med att hon alls stod på rampen med båda frambenen. Först gick jag runt transporten ett varv så att hon fick kika och känna in sig lite. Sedan skulle jag be henne gå upp en bit var tanken.

Vet ni vad som hände? Jo, hästapållen bara gick på!! Hon tvekade lite, men bestämde sig sedan för att lita på mig och på Johanna som stod inne i transporten och så gick hon på. Oj vad beröm hon fick. Sedan backade jag ut henne illa kvickt och så fick hon en massa gott! Jag kan inte låta bli att visa bildbevisen: