Shoppingtips

De senaste dagarna har vi fyndat rejält. Inte nog med det jag redan berättat om, jag har dessutom fått tag på ytterligare en klänning som egentligen kostade 150 euro, nu för 20 euro  (!!), två par skor som skulle kostat 80 euro styck, nu för 30 euro tillsammans och så vidare och så vidare. Känner mig mer än nöjd och sätter nu stopp för shoppingen här nere på ett tag.

Tänkte att jag skulle tipsa om att alltid gå runt i flera butiker innan ni slår till på något. Väldigt ofta finns exakt samma plagg, skor, accessoarer och inredningsprylar på många olika ställen och priset kan skilja sig rätt markant mellan de olika butikerna. Vi har sett precis samma saker med så stor skillnad som upp till 15 euro. Slantar man gärna sparar och lägger på något annat istället. Är det dessutom rea på ena stället och inte på det andra så kan det såklart skilja ännu mer.

Är ni ute på shoppingrunda är det med andra ord väl värt att kika runt ordentligt innan ni köper. Och en sak till: tro inte att allt är billigare än i Sverige. Det är det inte, även om mycket går att fynda. Skor (många gånger i alla fall), skärp och väskor är värt att satsa på. Det får bli dagens shoppingtips.

Fynda!

Om man är i behov av klädesplagg som faller under kategorin finkläder så är Spanien the place to be. Klänningar av rang finns att beskåda (och köpa!) i åtskilliga butiker på varenda gata. Det är nästan så att man önskar att man hade ett gäng galor, eller i alla fall riktigt festliga tillställningar att gå på, så att man hade haft anledning att köpa med en och annan läckerbit hem. Men, de skulle ju bara hänga där i garderoben och glittra för ingen alls, så det känns rätt meningslöst. Inte för att alla är glittriga, men ni förstår vad jag menar.

Nu förhåller det sig ändå så att jag faktiskt råkar vara i behov av en något finare klänning än de man brukar hitta i vanliga butiker som Zara och Mango. Därför tog jag små glädjeskutt igår när maken (!!) hittade en klänning i en högtidsbutik som han tyckte att jag bara var tvungen att prova. Inte bara satt den som en smäck, den var på rea också! Istället för att behöva betala 179 euro (det vill säga ungefär 1700 kr) för den pungade vi ut med blygsamma 49 euro. Fynd, fynd, fynd!

Alva och maken fick dessutom fyllt på sina garderober med jeans till maken, mjuka, cremefärgade manchesterbyxor till Alva, stickad tjock tröja till Alva, ett helt gäng nya t-shirts och en skjorta till maken. Allt för sammanlagt 60 euro. Bra shoppingdag!

Buñuelos

20150825_211632Churros i all ära, det är verkligen jättegott, men har ni testat buñuelos med choklad? Herregud min skapare vad de sätter karaktären på prov, i alla fall min. Största hotet mot hälsan vad gäller onyttiga födointag här nere, det är ett som är säkert. Visst, en och annan glass för mycket slinker ner, det skall erkännas, men glass kommer nog inte i närheten av den här friterade degen vad gäller förödande innehåll. Men gott är det, det skall gudarna veta!

Jag är alldeles särskilt förtjust i de här med smält vit choklad. Beroendeframkallande.

Snart lyfter de mot sitt nya liv

Nu är det bara två veckor kvar innan flyget till Sverige lyfter med Bobbi och Sam. Vovvarna som hittades helt övergivna i Spanien, räddades av en brittisk dam och fick brittiska namn och som nu skall bli svenska grabbar. Jag skrev tidigare om att vi inte vet något om vilka raser som finns i dem, men nu hävdar en veterinär att det högst troligt är en blandning av någon griffon-variant och någon av de lite större bichon-raserna. Det är tydligen en rätt vanlig mix här nere och när jag nu fått se bilder på andra hundar av just denna blandning så är det som att se Bobbi och Sam framför sig.

Vi är helt exalterade över att få ta hem dessa fantastiska gentlemen, som trots sin bakgrund ändå är så vänliga och som verkligen försöker våga lita på människor trots allt ont vår art gjort dem. De kryper gärna upp i knät, även om de egentligen är något stora för detta, och kelar en stund. Särskilt Samwise, alias Sam. Jag misstänker att han gladeligen skulle kunna sitta och gosa i knät i timmar. Bobbi däremot lägger sig hellre precis bredvid för att bli kliad på magen. De håller fortfarande väldigt låg profil och går gärna undan på ett tystlåtet sätt när det blir för mycket andra hundar runt dem och de beter sig på det hela taget mycket undergivet. Det märks så tydligt att de har en lång väg kvar att gå innan de fullt ut vågar lita på att ingen kommer göra dem illa mer. Hjärtat brister nästan när man ser det. Men nu skall de få bo i Varberg och bli älskade och omhändertagna, få motion och sysselsättning, bra mat och lugn och ro. De skall få allt det där som alla levande varelser borde ha rätt att åtnjuta.

12011224_664122857055448_9128803056957198069_n

 

Fint herrbesök

Vi har haft finbesök av min kära far och farfar. Ingen av dem har varit utanför Norden på en väldans massa år, så det var extra kul förstås att de kom ner och hälsade på oss nu och fick boosta med lite sol. Vi saknar visserligen väldigt mycket hemifrån, men kan väl inte direkt säga att vädret är en av de sakerna… Att kunna gå rätt ut utan att bylsa på sig en massa kläder innan (och sen ändå frysa) är något av det vi uppskattar mest med att vara här nere i Spanien. Vi, både Alva och jag, avskyr att frysa. Maken fryser aldrig så honoham kan man liksom inte gå efter. Han är en sån där anpassningsbar (vad gäller väder) människa som älskar både värme och kyla. Barnet och jag vill gärna ha det lite lagom (vem hade kunnat ana att jag gillar något som kallas lagom?!), ungefär 24-25 grader sådär.

Självklart har vi varit runt och visat omgivningarna, som Mijas Pueblo och alla små mysiga bakgator och gränder och torg som finns överallt. Pappa har till och med badat flera gånger om dagen. Han har inte badat utomhus på rätt många år annars. Och då är Medelhavet precis här vid Fuengirola inte ens särskilt varmt just nu. Våra försök till att vara guider har försvårats något av att Alva fått sin första riktigt rediga förkylning sen i våras. Typiskt. Man kommer inte undan skiten ens här nere. Tvärtom så tycks virus och bakterier och skräp frodas rätt bra och sjukdomar som influensa, förkylningar och magsjukor går runt runt på skolor och arbetsplatser. Vill man flytta söderut för att hålla sig friskare skall man nog vara pensionär eller ha tillräckligt med pengar för att inte behöva jobba och inte ha barn i skolan, så att man bara kan vara ute hela dagarna och inte vara instängd med smittoämnen.

Nu har i alla fall pappa och farfar åkt hem igen och vi väntar på nästa vända besökare. Fullt hus hela tiden. Underbart.

unnamed (4)

Weekendbag

20150925_133529Var ute på en liten, liten shoppingrunda idag, en av de få jag unnat mig här nere faktiskt, och fixade bland annat allra första julklappen(!) och hittade också en alldeles lagom liten weekendbag. Fullkomligt älskar den! Att det var den enda som fanns kvar och att den var på 70% rea och att jag aldrig ens skulle funderat på att köpa den om inte priset varit så kraftigt nedsatt gör inte saken sämre.

Udda, ja. Precis som jag. Match made in heaven.

20150925_13354220150925_133513

Fram för fler traditioner

Ikväll hålls en liten feria här i Fuengirola för att fira alla som jobbat med förberedelserna för ferian som skall vara nu över lördag och söndag, Romería del Rosario. Jag gillar den genomgående tanken i Spanien att man firar allt som går att fira och lite till. Livet blir så mycket roligare när man bryter av vardagen titt som tätt och tar sig tid att ha det lite festligt med familj och vänner. Våra ynka högtider känns lite lätt bleka i jämförelse. Alltså, själva högtiderna i sig firas ju ofta med pompa och ståt, men de är så få. Lita på att jag kommer anamma både det ena och det andra och starta mina egna, eller rättare sagt familjens egna, firanden fram igenom. Kanske inte riktigt så många som här, men vi skall förutom de vanliga, påsk, midsommar, halloween, jul och nyår också lägga till vänskapsdagen i januari, St Patric´s day i mars,  sensommarfest i september och thanksgiving i november.  Jag fullkomligt älskar traditioner. Roligt, roligt.

Högtidsfirande

Katolska kyrkan och blingiga utsmyckningar

Jag slutar aldrig att förvånas över de helt absurt överpråliga utsmyckningarna som de katolska kyrkorna är försedda med. Till och med mycket gamla små stenkyrkor är befläckade med guld och silver och rysch pysch  högt och lågt. Och som om det inte vore nog har man på många ställen upprättat små butiker där man säljer krimskrams och allmänt bråte till turister och besökande i samma byggnad som själva kyrkan.

Om man nu tror på bibeln och hängivet följer den, borde man då inte ha läst den delen där Jesus visade helig vrede? Om jag minns rätt så var det till och med en av de få gånger han blev sådär arg. När var det? I vilken situation? Jo, just när köpmän stod och sålde saker i templet, när man blandade ihop pengar och rikedom med förhållandet och närvaron till Gud.

Jag får liksom inte riktigt ihop det hela… De tänker på ett annat sätt hörde jag någon säga häromdagen angående katoliker och de myckna utsmyckningarna och allt prålet. Ja helt uppenbart. På ett annat sätt än Jesus till på köpet.

 

Bobbi och Samwise, alias Sam

unnamed (1)Observanta och noggranna människor påpekade snabbt att jag ju inte la ut någon bild på de nya familjemedlemmarna. Jag har faktiskt inte presenterat dem närmare alls. Ganska oförskämt av mig, det kan jag hålla med om.

Våra nya, fyrbenta, vänner heter Bobbi och Samwise, alias Sam. Ras är oklart, någon mix av terriers är en mycket kvalificerad gissning. De har päls som inte fäller i alla fall, så mycket vet vi. Veterinären har också fastställt att de är släkt, troligtvis far och son. Samwise, Sam, som är den eventuelle fadern, är ca fem år gammal. Bobbi är ungefär två år. De hittades fastbundna vid en port, hungriga och törstiga, såriga och mycket smutsiga. De togs till ett ställe som ”tar hand om” hemlösa hundar, ett sånt där ställe där de små liven tyvärr ofta hamnar ur askan i elden. Dessa små stackare låstes in i en bur med cementgolv där de fick göra alla sina behov. Golvet spolades då och då av med en slang som man höll in genom gallren och man passade då även på att spola av hundarna som skrikande av rädsla förgäves försökte komma undan. Ut kom de aldrig. Detta gudsförgätna ställe stängdes sedan ner men Bobbi och Sam lämnades kvar, ensamma. En engelsk dam blev deras räddning. Hon vägrade lämna dem kvar, så hon fick ut dem och tog med dem hem till sig. Hennes hem är en helt fantastisk finca ett par mil härifrån Fuengirola och där tar hon emot djur som behövt räddas: hundar, hästar, åsnor och alla möjliga djur.

Och det var där, hos den härliga brittiska damen, som vi hittade dem. Av en händelse hade vi åkt dit och där var de. Vi möttes och vi visste. Bara sådär. Det hade inte med några blödande hjärtan att göra, jo visst blödde de för djurens öde, men det var inte därför vi kände att de här hundarna skulle hem till Sverige. Det var något annat som jag inte kan förklara. De liksom bara hörde till, på en gång.

Så, några besök, en massa kontroller, blodprov, vaccinationer och några ifyllda formulär senare är hundarna nu officiellt våra och skall få flyga hem till mina föräldrar. Där skall de få bo och bli älskade och få vara hundar i en familj istället för hundar på gatan eller hundar misshandlade och inlåsta av människor utan hjärta och empati.

unnamed (2)

Campa med hundar

camping-with-dog-4605Hittade en sida som visar tjugo bilder på människor som är ute och campar med sina hundar. Kunde inte låta bli att drömma mig bort till fjällvidder jag vandrat över, sjöar och vattenfall jag tagit iskalla dopp i och vindlande stigar jag följt.

Jag vet inte om jag berättat det, men vi har träffat två nya familjemedlemmar här nere i Spanien. De har inte haft något lätt liv och har utsatts för människan när hen är som värst. Nu har de hamnat på ett rescue center där vi hittade dem. Tämligen omgående snodde de åt sig våra hjärtan och vi kunde inte tänka oss att låta dem bli kvar utan började genast dra i trådar och hade relativt snabbt fixat så att de skall få flyga hem med oss och få bo hos mina föräldrar i Varberg. Det känns helt fantastiskt att de skall få ingå i vår familj och att de skall få följa med oss på alla möjliga äventyr.

Just i detta nu ser jag dem framför mig, springandes i Hallands bokskogar och över Dalarnas ljungklädda slätter. Upplyftande tankar, särskilt när man tänker på hur de suttit fastbundna och övergivna, utan mat och vatten.

camping-with-dog-ryan-carter-1605 camping-with-dog-ryan-carter-100605