E-cigaretter är INTE ofarliga

Läsvärt för alla som tror att e-cigaretter är nästintill ofarliga. Think again. På tal om rökning hörde jag häromdagen en tjej säga att det är så mycket som är skadligt och allt är cancerframkallande, så hon kunde lika gärna röka och tänkte göra det utan dåligt samvete, för någon last måste man ju tillåta sig att ha. Såna uttalanden får mig att nästan ramla av stolen. Fast hon kanske å andra sidan skämtade? Nej, jag tror inte det, hon satt och bolmade när hon sa det, fastän hennes barn lekte precis kring benen på henne. Så otroligt osmakligt och rent ut sagt vidrigt.

Se där, nu har jag provocerat igen.

Nu är det den tiden på året igen

Nu är det igång igen. Alla dessa människor som måste kanalisera sin ilska över att anse sig ha blivit trampade på tårna genom att ösa kommentarer om hur pretto jag är och hur jag saknar sympati och förståelse. Kommentarer om att jag skulle anse mig vara bättre än andra. Att jag inte fattar hur det kan vara, att jag lever ett räkmackeliv som inte är i proportion till vad ”vanligt” folk gör och därför inte har rätt att uttala mig. Vem är jag egentligen att komma och tala om för andra att det de gör är fel.

Japp, jag pratar om den vita julen. Jul utan alkohol. I år, precis som alla andra år, hävdar jag bestämt att det är vår förbannade skyldighet att klara oss utan alkohol några dagar över jul, för att kunna ge barnen ro och trygghet. Alldeles för många barn bävar inför julen. De andningshål de normalt sett (förhoppningsvis) har i form av skola och aktiviteter är borta och de är fast hemma. Att se sina föräldrar bli personlighetsförändrade av alkohol är inget jag önskar något barn, aldrig någonsin. Jag vill egentligen inte skriva ”i synnerhet inte på julen”, men jag gör det ändå, eftersom julen är en så viktig helg för just barnen. Även om barnen själva har upplevelser i bagaget som gör att de inte tycker om julen så är den viktig ändå, eftersom den är något alla pratar om hela tiden, spåren av den syns överallt. Inget barn skall behöva vara oroliga eller känna obehag.

Självklart finns det massor av människor som kan hantera alkohol och bara dricka lite grann. Men konstigt nog verkar väldigt många av dessa ändå gå för långt just på julen av alla tillfällen. Kanske för att de stressat så mycket innan för att få allt klart i tid, kanske har de jobbat extra för att ha råd, kanske ogillar de dem de firar med, kanske älskar de dem de firar med. Anledningarna till att ta ett par glas för mycket är många.

Jag fortsätter envist att tillstå att det är allas vår skyldighet att lyfta fram alkoholfria dryckesalternativ som våra självklara val under julen. Om vi inte kan avstå alkohol några ynka dagar, för barnens skull, ja då hävdar jag att man har problem. Jag sticker ut hakan och står för det. Om jag är pretto för det så må det vara hänt. Det är helt riktigt att jag anser mig vara bättre än att försätta mitt barn i en obehaglig situation genom att dricka på jul. Inte bättre än andra rent värdemässigt, men bättre än just den handlingen. Det står jag också för.

För övrigt håller jag hårt på att det inte skall stressas inför jul. Ingen måste stressa så mycket att de måste dricka för att varva ner. Det är rent bullshit. Och måste man dricka för att varva ner är vi tillbaks till att jag då tycker att man har problem. Sätt upp era egna regler. Det finns inga måsten bara för att det är jul. Tycker du att det är ett enda flängande och en massa måsten, sätt ner foten och börja skapa dina egna traditioner. Hörde förra året när jag gav en massa förslag på hur man kan göra för att slippa stressa att ”man kanske inte har lust att handla julklappar och grejer i oktober”. Jag tappade nästan hakan. Nej men då har man ju valt det själv, gnäll inte då för helvete. Stå för dina val. Vägra flänga runt på flera olika ställen under dagen om ni nu inte vill det. Säg att ni är hemma och alla som vill är välkomna. Laga maten tillsammans. Kräv att de som skall vara med och fira hos er också tar på sig någon uppgift. Jag lovar att det är görbart. Och om de som ni väljer (med betoning på väljer, vi gör hela tiden val som vi faktiskt får ta ansvar för) att fira med vägrar ställa upp på det, ja då får ni själva ta ställning till om ni verkligen vill fira med dem.

Jag är stenhård när det gäller just julen. Något så innerligt trött på att höra om hur folk stressar livet ur sig för att de ”måste”, för att de jobbar så hårt, för att det är så många viljor osv. Gör något åt det då, utan att beröva barnen en rolig jul. Sprid inte er negativa syn på julen vidare till era barn.

Självklart kommer jag få en massa hat för det här, det får jag varje jul. Det spelar ingen roll. Jag står för mina åsikter och jag ruckar inte en millimeter på min åsikt om vit jul och en jul utan stress. Det går att lösa. Jag vet, jag har själv den vägen vandrat. Har blivit intervjuad om det i en julspecial av Hemmets veckotidning.

Slutligen. Jag har inte på långa vägar levt ett räkmackeliv. Den som tror det är så fel ute de kan komma. Jag har inte heller brist på sympati, tvärtom. Grejen i just det här fallet är att jag har större sympati för barnen som inte kan göra något åt sin egen situation och är utlämnade till vuxna, än till de vuxna som inte vill eller orkar ta sitt vuxenansvar. Och jo, jag har definitivt erfarenhet av både det ena och det andra, man får det när man levt med en alkoholist.

Jag kan hantera att ta en nubbe till maten. Jag kan hantera att dricka en eller ett par julöl. Men jag låter bli. Det finns ingen anledning. Däremot finns det väldigt många fina anledningar till att skippa att ”dricka jul”. I alla fall i annan form än julmust och glögg.

Avslutningsvis: Jag hyllar Vit Jul. Ni är hjältar!

Julklappstips och bästa arbetsplatsen

Snart är det jul och jag vill självklart tipsa om att köpa mina böcker i julklapp. De finns i de flesta nätbutiker, tex Adlibris. Man kan också köpa direkt via förlaget.

När man jobbar med att skriva så som jag gör är det viktigt att hitta en bra arbetsmiljö. Jag har testat det mesta, skrivbordet i min lilla arbetshörna hemma, soffan, köket och på bibliotek. Men det ställe jag skriver allra bäst på är på det übertrevliga lilla caféet i Sannegårdshamnet, Café Elena. Egentligen borde jag väl inte skriva om det och riskera att min favoritplats i soffan längst mot väggen med gångbron över älven precis utanför fönstret är upptagen när jag kommer nästa gång, men jag kan inte låta bli att hylla dem. Jag skulle kunna utnämna mig själv till en professional coffee house visitor, jag älskar caféer, men aldrig har jag känt mig så välkommen och omhuldad som jag gör hos Elena. Jag har caféet och dess underbart varmhjärtade och driftiga eldsjälar till personal att tacka för att jag får så mycket gjort med manusen just nu, de förtjänar att omnämnas i eftertexterna på min nya roman.

Man skall ära de som äras bör brukar man ju säga (maken tycker att jag uttrycker mig galet stenålders ibland, men jag älskar de där lite äldre uttrycken. De får mig att minnas min morfar, en älskad och mycket saknad klok man) och nu har jag hyllat Café Elena. Snälla, ta inte min plats i soffan nu bara.

(PS, glöm inte att köpa böckerna som julklapp nu, lova!)

Alla_tre_böckerna_bredvid_varandra

Boksnack med skolbarnen och att vara en partypooper

Jag trodde att jag skulle ha en heldag med skrivande på mitt favoritcafé idag, men så blev det icke. Igår ringde de från en skola och frågade om jag kunde komma dit idag. Väldigt roligt förstås, självklart tackade jag ja. Så istället för att skriva själv blir det skrivövningar och bokprat med barnen.

På tal om böcker och att skriva så har jag blivit en riktig partypooper. Sådär riktigt yrkesskadad. Alvas favoritfilm är Trassel (bland andra, hon har flera) och den rullar rätt ofta här hemma. Jag kan aldrig låta bli att fundera över hur det kommer sig att den elaka gamla gumman kan sången som krävs för att blomman skall börja glöda och verka. Jag menar från början. Hur visste hon att hon skulle sjunga just de orden? Och om man håller sig ung av blomman, borde inte då drottningen som drack en brygd av blomman, samt Rapunzel som har den magiska kraften flödande inom sig också hålla sig unga automatiskt bara de sjunger orden, vilket ju Rapunzel gör stup i kvarten?

Sådär kan jag hålla på, istället för att bara låta mig underhållas av sagan. Tröttsamt.

Nehej du Läckberg

Jag gillar inte att kritisera andra människor för det de skapat. Det blir lite som att kasta sten i glashus när man själv har ett kreativt yrke, där det man skapar granskas och bedöms av omvärlden. Men nu känner jag att det gått lite överstyr, i alla fall för min smak.

Camilla Läckberg har som bekant nyss släppt en ny bok. Jag gick faktiskt ut på Adlibris och beställde den, tänkte att det kunde vara intressant att läsa även om jag inte läst alla hennes tidigare. I själva verket har jag faktiskt inte köpt en enda av hennes böcker tidigare utan lånat av andra som haft dem. Men nu gjorde jag alltså ett undantag. Medan jag väntat har jag dock fått höra vad boken handlar om. Har fått hela innehållet berättat för mig faktiskt. Av flera olika personer som läst den och ville varna mig. För maken till sjukt och galet hade de sällan varit med om annat än i ren thrillergenre.

Jag har redan ett par gånger tidigare reagerat över att barn ofta far väldigt illa i hennes böcker, att motivet ofta handlar om just detta. Vissa gånger har jag haft riktigt svårt för det, särskilt som Läckberg själv trycker på att det enda hon vill med sina böcker är att underhålla. Jag ser inte riktigt underhållningen i att barn far illa så till den grad. Men jag har ändå accepterat det och läst vidare. Efter vad jag har fått höra nu om nya boken så anser jag att alla gränser är överskridna. Jag förstår inte hur man överhuvudtaget kan komma på och fantisera ihop ett sådant innehåll. Hur fungerar man? Hur tänker man när man känner att vansinne av denna kaliber är bra underhållning, att det utgör en bra bok, om än en deckare där det figurerar mord, att det passar fint i en serie som hon själv tror säljer så bra bland annat för att böckerna handlar till stor del om det vardagliga livet och har hög igenkänningsfaktor? Hur kan man skriva så här om barn?

När jag fick veta vad boken innehåller bestämde jag mig för att skicka tillbaks paketet när det kom. Oöppnat. Jag vill inte läsa den. Jag kände till och med att jag på riktigt undrar vad som rör sig i människans huvud när hon kan fantisera ihop dessa ting. Det är inget jag vill vara en del av. Jag är bara en läsare av många miljoner och jag gör ingen som helst skillnad för henne, inte heller gör alla de som reagerade starkt negativt på boken och varnade mig någon skillnad. Det spelar ingen roll. Jag vill för min egen del ta avstånd från det hela.

Summa summarum så blir det ett enda stort Nehej du till Läckberg.

Är det värt det?

Jag älskar som bekant att resa. Det finns bara ett problem. Jag har blivit sjukt flygrädd efter att jag fick barn. Innan var det något av det härligaste jag visste, fick nästan en kick vid både start och landning. Men nu… Ren och skär ångest.

Mhm, men testa att åka tåg istället då, säger ni. Man kan åka till en massa olika länder med tåg. På så sätt får man se mer än om man flyger också. Mm, visst. Men jag är sjukt åksjuk, både vad gäller tåg och buss. Och Alva är sjukt åksjuk i bil, så det är inget alternativ. Bila med åksjukt barn, nej tack. Dessutom har jag sällan så mycket tid på mig när jag reser att jag kan använda så mycket av den till att just transportera mig.

Så, vad göra? Är det kanske meningen att jag skall vara där jag är, det vill säga här hemma i goa götlaborg för tid och evighet?

(Japp, flygresa närmar sig. Det är då dessa tankar kommer. Är det värt det? Nepp, inte ett dugg, är vad jag tänker vid varje start och landning. Japp, alla gånger, tänker jag så fort vi är på fast mark igen. Dilemma.)

resor_med_airbus_a380_big

Begår SVT övergrepp?

SVT begår övergrepp i nya serien ”Gift vid första ögonkastet”, vilken jag skrev om häromdagen. Det anser psykologen Eva Rusz. Det är just faktumet att deltagarna inte själva får välja sin partner och att de skall gifta sig på riktigt som är felet.

Jag har svårt att förstå hennes kritik. Hela idén är ju att man skall slippa välja. De har experter runt sig hela tiden och det är vad jag förstår inte så att de matchas ihop med första bästa, utan allt är noga utvalt och övervägt. De är alla vuxna människor som går in i det hela av fri vilja. Jag skulle aldrig någonsin ha gjort det själv och jag tycker, som jag skrev sist, att det är galet. Men alla är vi olika och jag kan förstå att det kan vara skönt att prova något helt annat koncept om man redan testat allt annat och verkligen vill träffa någon.

Eva Rusz säger att övergreppet består i att folk som är med på tv gör saker de annars inte skulle ha gjort. Det håller jag med om. Men om vi skall gå nerför den vägen så kan jag genast rabbla upp hejdlöst med program som borde stoppas omgående. Paradise Hotel, Big Brother, alla äckelprogram där deltagarna skall göra och äta vidriga saker för att ha chansen att vinna 50.000:-, Hollywoodfruar där deltagarna styrs att säga och göra saker som får dem att verka dummare och knäppare än vad de kanske är, Bonde söker fru där deltagarna hetsas att hångla runt med flera olika personer för att skapa lite drama för tv-tittarna, osv i all oändlighet. Det stora problemet med just det här programmet tycks vara att de faktiskt gifter sig på riktigt. Jag ser inte riktigt vad som är så galet hemskt med det. Deltagarna vet spelreglerna och ger sig in i det frivilligt. Dessutom, och det här säger jag kanske eftersom jag inte är religiös och inte anser att vad Gud fogat samman osv, är det inte särskilt svårt att skilja sig. Det är inte som att det blir en uppslitande skilsmässa med barn inblandade och mycket bagage som gör att alla är ledsna och bittra. De har i så fall varit gifta i fyra veckor och kommer fram till att de inte passade så bra ihop i verkligheten som på pappret. För mig är det no big deal i det här sammanhanget.

Sammanfattningsvis kan man säga att jag håller med Eva om att folk gör galna saker på tv som de aldrig skulle gjort annars och att de flesta kanaler borde se över sin produktion och flera program stoppas omedelbart, men att just det här programmet skulle vara värre än flera andra har jag mycket svårt att se.

Flow och resedrömmar

Surfar på en våg av skrivarflow just nu. Njuter. Sida efter sida fylls utan några större anledningar till avbrott. Älskar när det händer. Annars består författandet för mig av lika stora delar självdisciplin som berättarlust. Jag är inte en sån som översköljs av en historia som bara måste ut och ingenting i världen kan hindra mig från att skriva den. Det finns massor av saker som distraherar. Disk som behöver städas undan, tvätt som behöver vikas, telefonsamtal som behöver ringas, mat som behöver handlas, barn som behöver sysselsättas. Jag måste säga åt mig själv på skarpen att sätta ner ändan på stolen och sitta där tills jag skrivit det jag föresatt mig. Limma fast den och sätta på skygglappar för allt annat. Ofta misslyckas jag, det är väl därför det tar sådan tid att få färdigt ett manus. För när jag väl skriver, då skriver jag snabbt.

Sitter hela dagar på mitt favoritcafé nere vid älven och bara skriver. Det gör mig inget att regnet smattrar mot rutorna och vinden hotar att slita sönder flaggorna. Inte förrän jag skall hem igen, då är det mindre kul. Suger rent ut sagt. Ändå tillhör jag inte dem som lätt får höstdepressioner. Jag gillar den här tiden. Det finns så mycket att se fram emot, så många avbrott att fylla med värme och skratt. Hela hösten firar vi än det ena, fyller almanackorna med fester av olika slag. Och snart är det jul, det är ju inte klokt vad snabbt tiden går.

Då är det värre med tiden från januari till april. Den kan vi stryka tycker jag. Då har det varit mörkt och grått och kallt länge nog och ändå är det flera månader kvar innan någon förändring är i sikte. Uselt! Funderar på att lägga in en alldeles egen tradition någon gång i februari eller så och fira något liknande Thanksgiving då, istället för i november. Kanske kan det lätta upp något. Våren som kommer har jag dock fullt schema med resor (som jag längtar!) och så nya boken som skall ut. Jag är så spänd och förväntansfull att jag kan spricka. Det är stort att göra debut i vuxenromanvärlden även om jag redan har flera böcker för barn utgivna. Jag tänker satsa stort och ha som mål att kunna göra lika slående reklamkampanjer som Läckberg, drottningen av marknadsföring, om ett par år. Man skall sikta mot stjärnorna. Våga tro att det kommer att hända.

 

Gift vid första ögonkastet

”Gift vid första ögonkastet”, har ni sett det? Jag såg det igår och utbrister i Alvas favorituttryck: Oh My God! Jag vill se mer! Så himla galet och faktiskt rätt intressant. De har gjort en stor satsning med professionellt folk bakom för att matchningarna skall bli så bra som möjligt. Det känns, mitt i galenskapen, ändå rätt seriöst. Arrangerat bröllop där alla är med på noterna och vill gå in i det med avsikt att få det att hålla kanske inte är helt fel när det sker på det här sättet, även om det är crazy? Jag hoppas att paren hittar det de sökt och fortsätter vara gifta när prövotiden är över. Jag ser fram emot att nästa avsnitt släpps (det är nackdelen när man börjar se program som är nysläppta, jag föredrar att hitta serier där det redan finns en himla massa avsnitt ute så att man kan sträcktitta). Programmet väckte verkligen min nyfikenhet, på ett högst ytligt plan.

gift vid första ögonkastet

Historieätarna är tillbaks och jag jublar och förtvivlar

Historieätarna är tillbaks. Halleluja. Och herrejäklar vad äckligt. Sjukt imponerad av att de får i sig all sörja och galenskap. Jag är hyfsat äckelmagad och hade aldrig i min låda klarat av det. Samtidigt som jag är imponerad av Erik Haag och Lotta Lundgrens stålmagar är jag djupt förtvivlad över det armod stora delar av befolkningen tvingades leva i. Att behöva begrava sina barn som svultit ihjäl, eller som dött av sjukdom till följd av sanitära olägenheter. Det hugger i både själ och hjärta. Och så tänker man ännu lite till. Det sker även idag. Så galet. Så fel. Så in i helvetet orättvist, när det sitter så många feta kräk och vältrar sig i överflöd.

Hur som helst. Jag är glad över att Historieätarna är tillbaks.

historietarna