Nya länder, nya upplevelser

Vi kommer alltid att resa. Vi vill upptäcka världen, möta nya kulturer, äta god mat, se nya platser, möta nya människor. Ja ni vet hur det är. Vi har förmånen och privilegiet att kunna röra oss relativt fritt runt på vår jord, vi drivs inte av tvång och flykt utan endast av glädje och nyfikenhet, av fri vilja. Vi räds inte att prova, vi lägger ingen prestige i ifall saker inte alltid blir som det först var tänkt, vi välkomnar möjligheter och nya sätt att tänka. Vi vill lära oss och anpassa oss. Men vi vill också ha kvar tillräckligt stora delar av oss själva för att inte gå alldeles vilse och tappa bort vilka vi är. Hela grejen är ju att berika våra liv och det gör vi inte om vi totalt uppslukas av allt det nya och glömmer bort allt vi har här hemma och det som vi uppskattar med livet och oss själva här.

Med allt detta som bakgrund har vi bestämt oss för att lämna Spanien för att kunna leva tillsammans som familj igen. Livet i Fuengirola är på många sätt alldeles fantastiskt och det finns massor vi verkligen uppskattar, men ingenting av det är värt att leva åtskilda stora delar av tiden för. Jobbigast blir det för maken och för Alva och Alva har många gånger påtalat att vi lovade henne innan vi flyttade att vi skulle flytta hem igen om hon verkligen ville det och naturligtvis vill vi infria det löftet. Utan att säga för mycket är det många som inte alls förstår vår inställning här. De tycker att barnen vänjer sig så småningom och att man verkligen inte kan låta barnen styra saker som vart man skall bo. Vi håller inte alls med. Vi vill att Alva skall få ha en talan om saker som i allra högsta grad påverkar henne, det är hennes uppväxt det handlar om. Det är hon som går igenom de största omställningarna, hon som byter kompisar, skola och så vidare. Allt detta dessutom i en period i livet som är rätt jobbig för de allra flesta människor. Att växa upp är inte lätt. Vad gäller att vänja sig så gör hon helt säkert det om vi tvingar henne, men vi vill inte att hon skall behöva vänja sig vid att leva stora delar av sitt liv utan sin pappa. Varför skulle hon behöva det? Bara för att vi tycker det är trevligt att bo i Spanien? Nej tack, så vill vi som sagt inte ha det.

Istället försöker vi lösa livet så att vi kan fortsätta resa och vidga våra vyer, men tillsammans. Tills det är dags för nästa tripp flyttar vi hem igen. Alva jublar, även om hon kommer sakna mycket med livet i Spanien. Allra mest ser hon fram emot att få leka ordentligt igen. Att kunna springa hem till sina kompisar själv, att inte vara så låst och beroende av oss för varje steg hon tar. Det och att ha båda sina föräldrar hos sig.

Spanien finns kvar. Vi kommer absolut att återvända, men bara på semester. Kanske flyttar vi någon gång i framtiden, men det vet vi inget om i nuläget. Vad vi vet nu är att nya länder väntar och vi ser oerhört mycket fram emot det.

Tryggare, starkare och lugnare.

När man reser och upplever andra länder på annat sätt än genom charterresor får man ofta även möta nya sidor hos sig själv. Just detta, att få utforska och utveckla mig själv, var något av det jag såg fram emot när vi beslöt oss för att flytta till Spanien ett tag. Jag har flera gånger skrivit om att jag definitivt inte är samma människa idag som jag var ens för ett år sedan. Man förändras med tiden och med sina upplevelser och erfarenheter. Så även jag.

Tiden som vi vistats i Spanien har kanske inte förändrat mig särskilt mycket, men jag har ändå lärt mig ett och annat. Jag är lugnare. Jag behöver inte vara uppkopplad och tillgänglig hela tiden. Jag ställer mig inte och trampar otåligt bara för att personerna före mig i kön tar lite tid på sig. Jag uppskattar fler saker, fler smaker, fler dofter. Mitt sinne har blivit lite öppnare, lite större. Ungefär så. Precis sådär som man vill att det skall bli när man är ute och reser. I alla fall som jag vill att det skall bli. Däremot är jag fortfarande mig själv, jag har kvar ungefär samma sidor som förut, om än något mer toleranta med vissa saker (och ännu argare på andra saker som jag sett på närmare håll den här tiden).

dam-parfym-versace-bright-crystal-absolu-edp-90ml-6424Jag skrev att jag uppskattar fler dofter. Det sträcker sig även till parfymer. Genom åren har jag haft en del olika favoriter och har under perioder använt en och samma hela tiden, de har blivit som mitt signum, sådär som dofter ofta blir. Det började med Hugo Boss, Hugo Woman. Den hade jag under flera år, ungefär från jag var sjutton tills jag fyllde tjugo. Då tog Dolce & Gabbana, Light Blue, över. Den älskar jag fortfarande. Därefter har jag haft både Marc Jacobs, Honey, och Nina Ricci, Nina edt. Jag använder även dem än idag. Nu har jag lagt till ännu en favorit på listan, nämligen Versaces Bright Crystal Absolu. Den står på min önskelista och kommer med största säkerhet bli min nya doft framöver. Den känns som jag. Jag känner mig glad, självsäker och stark i den. Märkligt att en doft kan påverka en sådär.

Har ni någon doft? Vilken? Hur får den dig att känna dig?

Bra vs. dåligt med Spanien

Så, vad tycker vi nu är alldeles fantastiskt och vad är mindre fantastiskt med Spanien, eller rättare sagt Fuengirola? Man kan ju knappast dra hela Spanien över en kam, uppbyggt av olika provinser som det är ser saker och ting väldigt olika ut beroende på var i landet man befinner sig.

Vi börjar med det som är bra, allt det vi älskar:

  1. Vädret. Självklart vädret. Att kunna gå ut som man är utan en massa ytterkläder och ändå inte frysa. Underbart. Vi vill dock lägga in en liten, liten parentes om att det ibland kan bli lite väl mycket av det goda och att man faktiskt kan bli lite mätt på värmen. I alla fall när det drar över 30 strecket. 26 grader är perfekt!
  2. Att människor tar sig tid för varandra. Man pratar, skrattar och har trevligt ihop om det så bara är några minuter på gatan när man råkar stöta på varandra. Jag är helt totalt och fullkomligt övertygad om att det hänger ihop med värmen. Man fryser inte ihjäl om man står och pratar bort en stund ute. Man varvar ner och saker går i ett långsammare tempo eftersom man helt enkelt inte orkar stressa omkring i värmen.
  3. Under vår tid i Spanien (inte bara i Fuengirola, vi har rest runt en del i övriga Spanien också genom åren) har vi inte en enda gång sett någon som försökt avhysa tiggare. Tvärtom har människor behandlat dem som just människor. Man stannar och pratar lite även om man kanske inte har möjlighet att ge några pengar. Cafébiträden kommer ut med en kopp kaffe. Sådana saker. Fint.
  4. Folk engagerar sig och hjälper till, även om man inte känner varandra. Återigen, man tar sig tid.
  5. Frukt och grönsaker är så otroligt gott och dessutom väldigt billigt om man bara håller koll på vad man skall köpa när. Säsongsbetonat is da shit.
  6. Arkitekturen är ofta väldigt mysig och vi älskar hur stadskärnan är levande eftersom varenda bottenplan består av lokaler där det råder affärs- eller livsmedelsverksamhet av ett eller annat slag. Gatorna är supertrevliga och härligt genuina.
  7. De ljumna kvällarna när man kan sitta ute utan att frysa. Har i och för sig med väder och temperatur att göra. Som allt annat.
  8. Fuengirola är väldigt platt vilket gör att det är otroligt smidigt att ta sig fram. Kollektivtrafiken fungerar faktiskt väldigt bra också och är billig!
  9. Det är rent på gator och torg. Det städas och putsas och fejas som i den finaste balsal. Bra gjort!
  10. Fiesta. Det finns alltid något att fira, alltid någon anledning att ställa till med fest. Underbart!

Och så det som vi tycker är mindre bra:

  1. Djurhållningen. Den är fortfarande usel även om det går framåt i rätt riktning. Men sättet man ser på djur och hur de behandlas får en ofta att må riktigt illa!
  2. Barnen är mindre fria och leker inte på samma sätt som hemma. Man kan inte släppa ut dem för att leka själva utanför bostaden. De kan inte gå själva till varandra även om man bor i villaområden. Allt är stängt och inlåst bakom höga murar och kodlås. Man möts i regel kring aktiviteter istället för att leka vanligt som Alva är van vid från Sverige.
  3. Trafiken. Folk kör som dårar och man är rädd för sitt liv många gånger när man är ute och åker, särskilt om det är någon annan som kör…
  4. Väldigt många inflyttade personer har tagit till sig det där med mañana mañana och drivit det till sin spets. Ingenting går särskilt snabbt och få saker sker i tid eller som det var bestämt. Och då pratar jag inte om spanjorer utan om andra utlänningar… Effektiviteten tycks ha kommit bort på vägen någonstans. Vi har fått både snabbare och ofta bättre service av spanjorer än av andra inflyttade utlänningar…
  5. Bostäderna. Ärligt talat så är de rätt värdelösa vad gäller standard och kvalitet. Man har lite känslan av att man bor i husvagn när man ser hur till exempel fönstren ser ut och att det är fuktskadat är mer regel än undantag. En oerhört negativ sak är också hyresmarknaden som uteslutande består av att man hyr av privatpersoner och tillsvidarekontrakt existerar i princip inte utan man hyr ett år i taget. Och väldigt ofta vill hyresvärden inte hyra ut annat än veckovis under högsäsong, vilket skapar problem för de som vill bo året om. Skall man bo långsiktigt är det helt klart smidigast att köpa egen bostad, vilket man kanske inte alls har lust med (och det är inte ens särskilt smidigt heller för den delen). Bostäder och bostadsmarknaden suger med andra ord. Om man inte har väldigt gott om pengar såklart. I Spanien löser det mesta sig bara man har gott om pengar…
  6. Elen är dyr. Svindyr. Likaså väldigt många tekniska prylar, samt vitvaror.
  7. Teknik såsom internet och mobiltelefoni är väldigt svajig. Och dyr. Man betalar mer för mindre om man säger så. Och man kan inte räkna med att det fungerar.
  8. Cash is king. Det skall vara kontanter överallt. Hur tröttsamt som helst. Och så är det stängt i affärer på söndagar. Värdelöst. Vänjer mig aldrig.
  9. Det råder total brist på respekt vad gäller ljudnivå. Spanjorer gör ingenting på någon normal ljudnivå. Man pratar högt, skrattar högt och bråkar ännu högre. I sanningens namn så skulle jag vilja säga att man snarast skriker eller ropar 95% av tiden och de resterande 5% pratar man högljutt. Skit samma om klockan är tre på natten en vardag, man ropar ändå. Eller drar på ordentligt med vespan eller bilen eller skateboarden eller vad man nu använder för att ta sig fram. Som om det är en tävling i vem som kan föra mest oväsen. Helt galet och jag har många gånger haft lust att rusa ut och ta folk hårt i örat och få dem att uppföra sig lite mer respektfullt mot de som vill sova på natten.
  10. Naturen. Hur konstigt det än låter så måste den hamna här. Jag har nämligen rätt svårt för att det är så sönderbränt, brunt och risigt och råder brist på grönområden. Helt naturligt med tanke på klimatet, men ändå, jag gillar det inte.
  11. Alla kryp. Avskyr!!
  12. Det är svårt (eller i alla fall dyrt eftersom man måste gå till ”svenskbutiker” som får beställa hem) att få tag på vissa matvaror som jag känner är svårt att klara mig utan. Till exempel quinoa, bulgur och mannagryn.

Ungefär så här ser våra listor ut. Det finns mycket som är enormt positiv och det finns annat som man inte alls gillar. Som överallt.

Finbesök och längdhopp

Farmor och farfar (Alvas) har varit på besök de senaste två veckorna och berikat vår tillvaro. Imorgon är det dags för hemresa. Alva bär med sig många fina minnen och tackar särskilt för all längdhopps-coachning. Bästa träningsplatsen är stranden med Medelhavet som kuliss. Helt klart.

IMG-20151013-WA0001 IMG-20151013-WA0002

Picassomuseet och Alcazaba

2015-10-11 (7)Ett besök i Malaga och Picassomuseet är nästan ett måste när man bor så nära, särskilt när man har ett barn som råkar vara rätt intresserad av just museum. Mest gillar hon förstås gamla grejer, men knasiga tavlor kan också gå bra även om hon måttligt imponerad hävdade att hon hade kunnat måla samma motiv som de där konstiga ansiktena…

Desto roligare var tidningsmannen och tidningshunden utanför och Alcazaba, den palatsliknande befästningen som byggdes redan under 1000-talet. Det är grejer det! Alcazaba i Malaga skall vara den bäst bevarade i hela Spanien. Har ni vägarna förbi rekommenderar vi absolut ett besök. Passa på om det kommer någon mulen dag!

 

2015-10 2015-10-11 (10)

 

Hiss och diss

unnamed (2)De senaste veckorna har det fullkomligt exploderat av flugor i Fuengirola. De är som Egyptens gräshoppor, de är överallt! Ok, det var kanske något överdrivet, men det är verkligen extremt mycket flugor och de är både påträngande och envisa. Har jag någon gång nämnt hur mycket jag avskyr småkryp och flygfän?

Men det var inte om flugorna jag hade tänkt skriva om nu. Jag tänkte varna för ett lunchställe på strandpromenaden som ni bör undvika och tipsa om ett ställe på restauranggatan som jag däremot varmt kan rekommendera om man vill ha enkel och billig mat serverat av mycket trevlig personal.

Först lunchrestaurangen. Den heter Sol & Mar och har inte bara rätt usel mat, de tar på tok för mycket betalt för den också. Personalen är tämligen nonchalant och har satt i system att vänta utstuderat länge innan de kommer och plockar upp pengarna när man betalat notan, som för att man skall tröttna på att vänta och gå därifrån och lämna växeln i dricks. Som om det inte vore nog med det så tar de ännu längre tid på sig att komma tillbaks med växeln när de väl hämtat pengarna så att man riktigt skall tappa tålamodet och gå utan pengarna. Gillas icke!

Däremot kan jag rekommendera Restaurante Italiano Pizzeria La Grappa. Ser inte särskilt mycket ut för världen kanske, men maten är god och mycket prisvärd och personalen är riktigt service minded och väldigt trevliga. Mycket måna om Alva och såg till att hon hade det toppen, vilket naturligtvis blir plus i kanten från mig som mamma. unnamed (1)

Ferian

Feria del RosarioFeria del Rosario, allmänt kallad bara Ferian, är i full gång. Musik, finklädda människor och klackarna i taket på gator och torg. Vackra hästar visas upp och jag gnäller inte det minsta, trots att jag annars inte har särskilt mycket gott att säga om djurhållningen här nere.

Idag skulle barnen vara feriaklädda på skolan, de skulle dansa och ha fest dagen lång. Kul tyckte Alva och bestämde sig för att gå all in. Flamencoklänning, broderad sjal, knut med nät om och så blomma i håret. Resultatet: en nöjd tjej som travade iväg till skolan i morse, ivrigt kvittrande om att hon vet hur flamencostegen är. ”Man bara stampar jättesnabbt med fötterna så att det smäller och så snurrar man runt runt med en arm över huvudet.” Lätt som en plätt.

Gibraltar

GibraltarSvärföräldrarna som just nu är på besök ville gärna se Gibraltar medan de är här, så igår när Alva var ledig från skolan packade vi in oss i en av alla de bussar som går mellan Fuengirola och Gibraltar och åkte ner till den sydligaste delen av Europa. Två timmar i buss med åksjukt barn var väl sådär, men som tur var gick illamåendet över i samma stund vi klev av bussen. Utanför dörrarna stod en fotograf och tog bilder av alla som steg ut och på något vänster lyckades Alva med konststycket att de lika glad och solig ut som vanligt på fotot. Hon är fotogenic den ungen.

Gibraltar ser visserligen rätt häftigt ut med sin stora klippa som stupar brant ner mot havet och historian kring hur britterna tog över landet är intressant, men staden som sådan är väldigt trist. Grått och trångt och ja, trist. Dessutom byggs det så mycket överallt att det känns som att gå omkring i en stor byggarbetsplats. Många åker dit för att shoppa billigt och hur de är funtade förstår jag inte för shoppingen är enligt mig varken rolig eller billig. Nu kollade jag visserligen inte på cigaretter, som skall vara väldigt billigt, så det kan jag inte uttala mig om, men både parfym, alkohol och juveler som skall vara det som är mest prisvärt i Gibraltar var dyrare eller kostade lika mycket som här i Fuengirola. Allt annat, som kläder, skor och vad det nu kan vara man är intresserad av var väldigt mycket dyrare än här.

Apor på GibraltarklippanAlva var i alla fall nöjd för hon kunde samla sand till sin samling (hon vill ha sand från olika stränder i olika länder och hälla på fina flaskor hemma och sätta fina etiketter där det står var sanden är ifrån) från den (nästan) sydligaste delen av Europa, vilket såklart var extra kul, även om stränderna på spanska sidan definitivt är mycket finare. Utsikten är naturligtvis rätt enastående, även om det är hutlöst dyrt att ta sig upp på klippan. Man kan åka med linbana, taxi eller hyrd guidebuss. Alla alternativ går på mer än vad det är värt (enligt mig).

Nu kunde alla i alla fall bocka av Gibraltar på listan över ställen att besöka och visst var det ändå en lite rolig upplevelse, bara sanden och Alvas förtjusning över att kunna promenera över gränsen mellan två länder (när vi skulle tillbaks in i Spanien fick vi gå över gränsen eftersom bussen skulle genomsökas), gjorde det värt det hela. Är barnet nöjt är mamman nöjd (och tvärtom).

IMG_20151007_185832 IMG_20151007_182251

Bästa vännen, familj och feria

Bästa vänner
Bästa vänner

Bästa vännens besök är över och farmor och farfar (Alvas) har fått ta hennes plats. De skall vara här ett par veckor framöver och det är vi naturligtvis glada för. Familj och vänner är otroligt saknade här nere, det går inte att orda om. Alva är den som tar det hårdast och som saknar alla de där hemma allra mest, även om vi alla går med en lite gnagande längtan efter de vi lämnat. Med alla menar jag förutom Alva även mig själv. Maken spenderar ju den mesta tiden i Sverige så han kvalar snarast in på listan över de saknade.

Nu fyller vi dagarna med prat och skratt och sightseeing. Vi måste ju naturligtvis visa upp allt som betyder något för oss här nere och sådant som vi tycker är fint och mysigt. Dessutom börjar en av årets största ferior i morgon och varar en hel vecka. Hej då sömn! Att bo mitt i stan har sina fördelar men också klara nackdelar…

På onsdag är barnen lediga från skolan och det utnyttjar vi genom att ta en dagstripp till Gibraltar eftersom svärföräldrarna så gärna vill dit. Det går bussresor härifrån på onsdagar och fredagar så vi passar på att ta en av dem. Då slipper man också de långa köerna för att ta sig över gränsen. Annars är det nästan smartast att parkera på spanska sidan och promenera över till Gibraltar. Att sitta i timmar i kö för att få med sig bilen in känns helt klart ovärt.

Jag har fått många förfrågningar på om jag kan lista vad jag tycker är de mest positiva respektive negativa sidorna med att bo här nere nu när vi varit här ett tag. Det kan jag och ska jag, fast om ett tag. Känner att jag vill suga på det lite till först, men håll ögonen öppna, jag lovar att ge min syn på det hela innan oktober är slut.

 

Dressyruppvisning

Entrén fick mig nästan att vända
Entrén fick mig nästan att vända

Jag trodde väl aldrig att jag skulle finna mig själv på insidan av en tjurfäktningsarena, inte ens i min vildaste fantasi har jag kunnat föreställa mig något sådant. Men idag tog jag ändå stegen in genom portarna, inte för att se någon tjurfäktning, naturligtvis inte! Denna så kallade nationalsport äcklar mig och får mig att känna djup avsky. Jag har skrivit på otaliga listor för att få stopp på vansinnet. Nej, idag var det inga tjurar inne på arenan utan endast några av traktens finaste hästar. En dressyruppvisning med Andalusiens stolthet värd namnet: de andalusiska hästarna!

Visserligen höll jag på att vända tvärt när jag tagit de där första stegen in genom entrén eftersom väggarna där inne var fulla av tavlor och fotografier med motiv så hemska att jag inte ens vill prata om dem. Människan bevisar sin grymhet mot allt levande gång på gång och synen på just djur i det här landet kan ge en mardrömmar, det är ett som är säkert. Jag fäste i alla fall blicken på biljettluckan, gick fram och köpte biljetten och vände och gick ut igen illa kvickt. För att komma in på själva arenan måste man gå runt byggnaden och där inne satte jag mig för att vänta på uppvisningen. Olustkänslan gjorde sig påmind hela tiden när jag såg framför mig hur alla dessa djur har kämpat för sina liv, förgäves, på den runda scenen framför mig. Det var nästan så att jag reste mig och gick, men så kom hästarna in och då blev jag nästan tårögd igen. Vilka hästar! Vackra, ystra och fulla av liv! De dansade fram som en studie i smidighet och styrka. Ryttarna var stiligt klädda och satt så stilla och rakt över sina hästar, även om några av dem höll hästarna lite väl kort så att de hamnade bakom hand tyvärr.

Det visades upp spansk skritt (naturligtvis) passage, piaff, öppnor, slutor, piruetter, byten, stopp, capriol, terre à terre och rena Zorro-stegringar för showens skull. Magnifikt! Många av övningarna är precis de samma som i westernridningen och har ju till viss del samma syfte, nämligen att jaga ikapp ett djur eller en fiende för att sedan hålla denne i schack. Men jag måste säga att kläder och stil är mycket tjusigare i den spanska ridningen, dessutom blir man något mer imponerad av balansen hos ryttaren eftersom de inte har hjälp av en fåtölj till sadel, vilket man närmast skulle kunna kalla westernsadeln i jämförelse.

På det hela taget var jag djupt tagen av de fantastiska hästarna och något missnöjd och besviken på några av ryttarna som inte släppte fram sina hästar fullt ut utan satt och höll i dem så att de fick näsan för nära bringan. Sånt vill vi inte veta av.  Men annars, wow vilken upplevelse att sitta där med de andalusiska bergen som kuliss och se hästarna dansa fram över banan. Vilka djur!

unnamed (7)

unnamed (2) unnamed (3)