Värsta flytten någonsin

Alltså den här flytten är nog en av de värsta jag varit med om och då har jag som många av er vet ändå flyttat galet många gånger. Att inte ha en ny bostad att flytta in i direkt utan behöva sprida ut sina grejer på flera olika platser och själv bo i väskor på besök hos familj och vänner under flera veckor är inte det enklaste, särskilt inte när man är nyopererad.

Just i detta nu känner jag att jag aldrig mer vill bo i hus (maken instämmer), det är inte klokt vad mycket onödigt man samlar på sig! Och så mycket som behöver fixas med hela tiden, alltid är det något. Underhållning, renovering, trädgårdsarbete, städning… puh! Tänk vad mycket tid och pengar man lägger ner bara på sitt boende när man har hus. Nej, att bo i lägenhet har aldrig hägrat så ljuvligt förr som nu.

Vi har fått en massa hjälp av svärmor och Alvas farbror och morbror, tack och lov. Alvas mormor och morfar har dessutom ställt upp med barnpassning och skjuts till och från skolan medan jag låg inne på sjukhuset. Tusen tack för det! Ändå står vi här nu, sista kvällen i huset, och har hur mycket som helst kvar. Återigen, det där med att inte bara lasta in i en lastbil för att köra till en ny bostad är inte särskilt tidseffektivt. Ändå började vi med allt i väldigt god tid. Mitt absoluta råd till alla som skall göra som vi, sortera ut sina saker på olika platser och flytta utomlands, är att börja planera, packa och ordna med allt långt i förväg så att ni inte får nervsammanbrott. Man vet ju aldrig om man skulle råka bli akut sjuk precis på slutet… suck.

Jag kommer njuta kungligt när vi lämnat över nycklarna till våra hyresgäster och får påbörja vårt sommarlov innan vi drar ner till Fuengirola. Jag kommer njuta ännu mer när vi är på plats där nere, när allt är klart och ”över” så att säga. Men visst skall det bli skönt att få så mycket tid med familj och vänner först i sommar. Vi har mycket att vara tacksamma över!

Se den. Bestäm dig.

Vaknade till ännu en sån där ”jobbig” väckarklocka som en vän hade skickat till mig. Den står för ungefär allt det jag tror på, den övertygelse jag efter bästa förmåga försöker leva efter.

Snälla, ta dig tiden att se hela filmen. Det tar 8 minuter av ditt liv. Avfärda inte innebörden för att den är obekväm, för att den kanske väcker något inom dig som börjar pocka på din uppmärksamhet, som kanske till och med börjar kräva att du gör en eller annan förändring i ditt liv. Förändring är jobbig och ofta rätt tråkig. Men resultatet kan bli fantastiskt om vi bara tar de där extrastegen som vi till en början kanske stönar över att behöva befatta oss med.

Se filmen. Begrunda den. Bestäm dig.

Visst har vi mer innanför pannbenet

Det här får bli dagens inlägg. Dagens läxa. Dagens wake up call. Hoppas jag. För hela den där grejen med ”vi har inget med det där att göra” känns så oerhört trött och 90-tal. Dumt rent ut sagt. Korkat och arrogant. Visst har vi lite mer innanför pannbenet än så, vi som ändå anser oss stå över allt annat levande?

En framgångssaga

Vad lägger du i ordet framgång? Jag menar, vad betyder framgång för just dig? Säkert är att detta berömda ord inte står för samma sak för olika människor.

Jag har rannsakat mig själv under många år och måste erkänna att det är först nu som jag känner mig klar över vad framgång betyder för mig. Innebörden har förändrats något under årens lopp, det måste jag tillstå, men nu känner jag mig säker.

Frihet. Det är vad framgång står för för mig. Frihet att kunna leva mitt liv precis så som jag vill, var jag vill, platsoberoende. Frihet från ohälsa. Frihet från olycka. Frihet som i att veta att min dotter, min familj, mår bra. Frihet från att försöka leva upp till andra människors krav på hur jag borde vara, hur jag borde leva. Frihet från att känna behov av att jaga pengar och berömmelse. Frihet från avundsjuka och missunnsamhet.

Frihet, rätt och slätt.

För att uppnå denna frihet behövs visserligen ett visst mått av pengar, jag skulle inte känna mig fri om jag behövde vända och vrida på varje krona hela tiden, men jag har inget som helst behov av att vara rik. Det enda jag vill vara rik på är vänskap och kärlek. Klyschigt va? Men det är sant. Ja, jag vill ha tillräckligt med pengar för att inte behöva tänka mig för varje gång jag vill köpa något eller äta ute eller vad det kan vara, mer än så behöver jag inte. Jag vill hellre ha ett hem som alltid står öppet för mina vänner, för min familj, för alla som behöver ha en trygg och säker plats att landa på.

Jag älskar inredning. Jag vill ha ett fint hem. Det är sant. Men vad som är sannare än så är att jag hellre än att ha ett uppvisningshem vill ha ett varmt hem, ett ställe där det syns att människor lever. Jag vill att vår soffa är en självklar plats för var och en som behöver ha ett tillfälligt ställe att sova på. Jag vill dra till mig människor som hellre träffas spontant över några varma mackor eller lite linssoppa än planerar i månader för att ses men som aldrig lyckas få ihop det för att umgänget blir ett projekt.

Allt det här rimmar med framgång i mina öron. Det har som jag skrev ovan inte alltid varit så, men jag är tacksam över att jag nu, när jag är lika gammal som Alfons Åbergs pappa, har hittat min egen väg i livet.

Har du hittat din?

Baddräkt och tankini i sommar

Det börjar dra ihop sig till avslutning och vädret är fortfarande inte direkt lysande. Runt 13 grader och rätt mulet. Fy vad trist. Hoppas verkligen att barnen får fint väder på skolavslutningen i alla fall.

c27_tk_sr_front-1baddräktSjälv måste jag gömma magen från solen under ett år nu efter operationen för att inte få fula ärr. Den här gången sitter ärren såpass högt upp att de inte täcks av bikinitrosor, så det blir baddräkt för min del för första gången sedan början av 90-talet, om nu solen behagar komma fram någon gång. Jag har dessutom köpt en tankini som täcker magen. Vet inte riktigt vad jag tycker om dem egentligen, men har hört att de har klara fördelar eftersom de dels torkar väldigt snabbt och dels inte ger så mycket ränder eftersom de släpper igenom solen bättre än vanligt baddräktsmaterial (vilket i och för sig inte är positivt i just mitt fall).

Jag ber om ursäkt för att det är så få bilder på bloggen numer, men jag har inget direkt kul att ta på. Sitter i ett mer eller mindre tomt hus med en massa fyllda lådor runt mig. Snart blir det dock ändring när vi flyttar in i lägenheten i Linné över sommaren. Och innan man vet ordet av har augusti kommit och vi kommer äntligen på plats i Fuengirola. Då kommer jag återta rapporteringen om hur det är att bo som svensk mamma i Spanien. Lovar.

 

K. Lundqvist doftljus

Julafton i maj
Julafton i maj

Det är kanske svårt att förstå, men att få packa upp en låda full med lyxiga doftljus från K. Lundqvist är för mig ren och skär lycka. Som julafton i maj. Kan det bli bättre än så?

Ni som följt mig ett tag har säkert uppmärksammat att jag tjatat om dessa ljus ibland och undrar kanske varför. Vad är det som gör dem så speciella? Jag är egentligen ingen doftljusmänniska, jag tycker oftast att lukten blir påträngande och tung. Inte sällan får jag till och med huvudvärk och vill helst av allt öppna ett fönster för att vädra. Så är det inte med ljusen från K. Lundqvist.

Det är svårt att beskriva dofter i text, men tänk er den friska, rena, fräscha doften av nytvättade kläder som har fått hänga ute och torka i vinden en vacker sommardag vid kusten. Så doftar dessa ljus. Som en frisk och ren sommarbris. När jag tänder ett av ljusen översköljs jag av minnen från barndomen, det för med sig något som jag närmast måste beskriva som frihet.

Det finns fem olika dofter, alla lika diskreta. Inte för mycket men heller inte för lite. Precis lagom. Min personliga favorit är utan tvekan Hot Couture, som har inslag av granatäpple och vit vanilj i sig. Vem kan motstå det? En lite mer manlig doft finns i Black Cashmere, som innehåller bland annat mysk och cederträ. Den känns lite mer intensiv, men är ändå inte för tung. Högt upp på min lista kommer också Queen Lily, en blandning av blommor och citrusfrukter, eller, som en sommardag när den är som bäst.

Jag skulle kunna prata mig varm om varje doft, men jag rekommenderar alla att hitta en återförsäljare så att ni själva får gå loss på dofterna och hitta era favoriter. Jag är helt säker på att det finns något som faller alla i smaken.

Personlig favorit
Personlig favorit

Designen är enkel och stilren. Inget tjafs, bara rena former. Ljusen finns i svart och vitt, båda lika snygga enligt mig. Jag är inte så mycket för krusiduller utan vill helst låta en produkt få tala för sig själv så att säga och det gör verkligen K. Lundqvist. Det gör att ljusen passar in överallt, oavsett vad man har för stil för övrigt hemma. De kan liksom stå lite diskret utan att ta fokus från annat, men ändå glimma till och lyfta hela rummet med sin närvaro.

Ljusen är gjorda av 100% naturligt sojavax och har en brinntid på + 55 timmar, det vill säga, man får verkligen valuta för pengarna!

Tänkte ta lite roliga bilder på ljusen så att ni får se hur fina de är, men det var svårt när resten av hemmet är nerpackat och på väg till Spanien. Behöver jag säga att godingarna får följa med i väskan söderut de också? Vill ni veta mer om ljusen och se lite finare bilder på dem så gå ut här.

Nu har jag grottat ner mig totalt i snack om ljus och dofter och grejer i ett helt inlägg och jag gör det med liv och lust. Ni förstår inte hur underbart det är att äntligen få vara hemma igen och omge sig med annat än sjukhusprylar. Allt känns som om jag vill brista ut i sång som en annan Disney-prinsessa, så mycket älskar jag livet just idag.

K. Lundqvist

Nu så!

Ääääntligen är jag hemma igen. Ont som skam gör det efter operationen och illa mår jag, men jag är HEMMA! Sjukhus i all ära (det är ju verkligen bra att de finns!) men att få komma hem efter en dryg vecka i sjukhussäng är oslagbart. Nu skall jag bara återfå krafter och skall läkas, sen är jag fit for fight igen.

Medan jag legat inne har min beställning av K. Lundqvists doftljus kommit. Jag kan inte ens beskriva hur mycket jag längtar efter att tända dem och jaga iväg sjukhuslukten som satt sig i näsan. Maken skall åka iväg och hämta ut dem på posten om en stund, sen skall jag dofta och njuta. Om ni är intresserade kan jag tipsa om vilken min favoritdoft bland ljusen är.

Sådana där småsaker, som att unna sig ett lyxigt doftljus, eller borra in näsan i nytvättade kläder som hängt ute, eller att få snufsa dottern i nacken, det är något jag tänker ta vara på och njuta av i fulla drag framöver. Inte gå miste om en sekund av livsnjutning. Saker och ting kan ändras så snabbt och då gäller det att ha ett lager av härliga minnen att leva av medan det jobbiga pågår.

Maken har hållit ställningarna här hemma medan jag har varit borta, men så värst mycket packning har det inte blivit. Huset skall tömmas om bara ett par dagar och jag får inte lyfta något. Som tur är har vi snälla familjemedlemmar som rycker in och räddar oss ur knipan. Tänk att vi om bara några dagar lämnar huset och drar vidare på andra äventyr. Spanien närmar sig med stormsteg. Men först har vi en sommar här i Sverige framför oss, en sommar som kommer delas upp mellan Småland och Varberg. Jag längtar.

Whats up!

Drama på sjukrummet! Kom nyss in en ny patient som hade väldigt mycket familj med sig. En annan patient, en äldre, väldigt rar men mycket förvirrad sådan, gick bärsärkagång över nytillskottet. Rätt obehaglig scen faktiskt.

Över lag är det inte lätt att ligga och vara sjuk och ha ont, som vi alla här har, med allt gap och skrik och rop och allt vad det är från en del patienter. Somliga är rätt snurriga och jag har vaknat mer än en gång av att  en medpatient satt sig på min säng mitt i natten för att hen inte hittat till sin egen efter toalettbesök, eller att hen röjt runt på rummet för att gå till nämnda rum men liksom glömmer bort sig på vägen.

Det är inte lätt att vara sjuk och förvirrad och jag har full förståelse för allas utbrott och allt vad det är, men någon direkt ro blir det inte.

För mig blev det ingen operation idag heller, de hoppas nu på att kunna klämma in mig imorgon. Jag själv har mer eller mindre gett upp hoppet om att få se varken mat eller familj igen, för att inte tala om att hinna se huset innan det skall lämnas. Maken försöker hålla modet uppe och skämtar om att jag tajmat det här bra, här ligger jag och tar igen mig medan andra får rycka in och flytta åt mig. Jag svarar att något smart får man ju vara här i livet. Fast egentligen är det långt ifrån roligt.

En tanke som blir väldigt tydlig när man ligger här ”på svält” som läkarna säger, är att hur jobbigt det än är så vet jag (trots vad jag skrev ovan) att det är tillfälligt. Jag kommer att få äta igen. Jag får bli frisk igen eftersom jag får vård, vård som vårt omdiskuterade skattesystem betalar för. Det är inte alla som får det. Människor, barn, dör varje dag för att de aldrig får äta sig mätta, de får inte ens rent vatten att dricka, och när de blir sjuka finns ingen hjälp att få. Det gör mig mer ledsen och beklämd, förtvivlad rent ut sagt, än vad jag ens kan börja försöka förklara i mitt något omtöcknade tillstånd.

Längtan efter Alva är enorm och inge smärta eller hunger i världen känns lika illa som att hon går hemma och längtar efter sin mamma och är orolig för att jag ligger här och är sjuk, ännu en gång. Ger mig själv multipla löften om att ta hand om mig själv minutiöst så fort det här är över så att jag får behålla både hälsa och styrka i framtiden.

Det var väl allt för nu. Over and out från Östra sjukhuset, i väntan på operation.

När det passar som sämst

På måndag går sista flyttlasset från vårt hus och vi har naturligtvis fullt upp med allt det innebär. Vad händer då om inte att jag får akut gallstensanfall – igen. Har nu legat inne i flera dagar, fastnaglad i sjuksängen av droppslangar och allt vad det är. Får varken äta eller dricka eftersom de gör nya undersökningar hela tiden. Resultatet är att jag nu på fjärde dygnet utan mat hallucinerar om fräscha sallader och vattenmelon. Skulle ge bra mycket för att få frossa i bär och annat gott, men icke! För övrigt mår jag så illa att jag skulle fått upp det direkt, men fantisera kan man ju alltid göra.

Varför blir man alltid dålig när det passar som sämst? Nu hoppas jag på att jag blir utskriven idag, även om det verkar mörkt. Väl hemma tänker jag lyxa med härliga doftljus (måste bli av med sjukhuslukten som inte är den trevligaste) och ovan nämnda vattenmelon.