Dags att skörda

Hösten närmar sig, även om sensommarvärmen ännu dröjer sig kvar. Naturen påminner om sin rikedom som finns att ta del av alldeles gratis, överallt lyser nypon och rönnbär från orange till klarrött. Ett överflöd av c-vitamin och antioxidanter att samla på sig inför vintern!

Jag plockar lite allteftersom, både rönnbär och nypon kan plockas länge än, men det blir mindre jobb om man tar det i etapper. Rönnbär ska ju helst bli frostnupna innan man använder dem, främst för att de blir sötare då men också för att de innehåller parasorbinsyra som kan orsaka magknip om man äter dem råa innan frosten. Man kan frysa in dem för att fixa biffen, eller vänta tills det blivit kallare ute innan man plockar dem. Jag har valt att plocka lite nu och frysa in. En del av det har jag frusit in på kvist och ska ge direkt som de är till hästen längre fram i vinter, en kvist om dagen är en perfekt vitaminboost, och en del har jag rensat och kommer att torka senare. Troligtvis gör jag därefter ett pulver av dem att strö i yoghurt eller över en sallad.

Nyponen kan plockas till långt fram på hösten och till och med in på vintermånaderna. Jag delar dem och torkar, därefter mixar jag dem med kärnor och allt i en kaffekvarn (fröna är väldigt hårda, en vanlig mixer klarar inte av dem, och silar därefter allt genom ett durkslag för att få bort håren som kan klia lite. Jag får på så sett ett helnyponpulver för att inte gå miste om en massa nyttigheter som finns i kärnorna. Man kan mala ner det så fint man vill, jag väljer att ha det lite grövre. En hel del av det ska ges till hästen, men jag använder det även att göra te av.

Så här i augusti och september är det också utmärkt att plocka rölleka. Jag torkar i små buketter och hackar sedan ner för att använda till te och – som ni säkert kan gissa – för att ge till hästen. Rölleka främjar matsmältningen, är urindrivande, underlättar för lever och njurar, löser kramper, är blodrenande och är bra för alla möjliga åkommor. Man kan också använda den till svårläkta sår eftersom den är både antiseptisk och har sammandragande verkan. Tidigare har jag alltid köpt torkad rölleka och gett ett par matskedar om dagen i hästens foder just för matsmältningens skull. Nu har jag kommit på bättre tankar, varför köpa när man så enkelt kan göra det själv!

Mitt husliga jag har verkligen fått en skjuts framåt sedan vi flyttade till Varberg. Tidigare gjorde jag på sin höjd eget äpplemos men nu kan jag knappt bärga mig tills jag får prova mig fram bland allt som erbjuds i naturen.

Stugdrömmar

Stugdrömmar. Inte något hus i ett villaområde, been there done that, det skulle jag absolut inte vilja ha. Men en stuga på landet. Nära naturen. Med stora ytor runt omkring, vacker utsikt över böljande hagmark (för hästar, INTE kor) och skogen i närheten. Helst vid någon sjö. Allra helst vid havet såklart, men såpass realist är jag så att jag inser att det inte på något sätt är görbart med tanke på resten av detaljerna kring mina stugdrömmar, så i närheten av en större sjö funkar fint. Ja det skulle jag verkligen vilja ha.

Jag skulle vilja ha lite fruktträd, bärbuskar, lite odlingspallar för att bli självförsörjande på sallad, örtkryddor och en del grönsaker, åtminstone under sommaren. Jag vill ha en veranda med en sådan där bänk som hänger i rep i taket. En grillplats med en öppen eldgrop och bänkar i en ring runt omkring, så att man kan grilla korv eller marshmallows eller bara sitta och mysa och drömskt titta in i lågorna.

Det måste finnas syrener (kanske en berså!) och smultronschersmin. Finns inget ljuvligare. Ytor där vårlökar som narcisser, påskliljor, scilla och krokus kan sprida sina glada färger om våren.

Jag vill ha en utbyggnad med spröjsade fönster där man kan ställa ett rustikt träbord där hela familjen eller vännerna kan samlas och äta middag.

I min stugdröm finns det plats att ha en gammal lada där man kan duka långbord, där man kan rymma en sadelkammare och ett foderrum, plats att bygga en lösdrift med en fantastisk aktiveringsyta, där man kan lägga ut stenblock, stockar, fyllda traktordäck, olika markunderlag (ärtsingel, hårdgjord yta, sand, gräs osv) och en skogsdel.

Jag vill ha ett par hundar som kan springa fritt på tomten. En katt som håller efter smågnagare och som lojt hoppar upp i mitt knä fram på kvällen när jag sitter och tittar ut över ängarna på bänken på verandan.

Inget stort hus. En stuga, eller kanske mindre hus med karaktär och lugn. Det är vad jag jobbar för att uppnå i framtiden.

Livet som var, livet som är och livet jag vill ha

Wow. Två år sedan jag skrev sist. Bloggen har fått vila eftersom jag har behövt vila från allt som har med skrivande att göra. Kreativiteten sa nepp. Men kom igen nu, hur svårt kan det vara, sa jag till mig själv. Jättesvårt, var svaret jag fick. Så jag lyssnade – för en gångs skull – på mig själv och la ner alla krav på att skapa och skriva.

Under dessa två år har mycket hänt. Vi bodde då i en lägenhet centralt i Göteborg. Det gör vi inte längre. Mina öron fick nog av trafik och stim och min näsa ville inte längre andas avgaser och smuts. Den älskade dottern var helt på min sida och började nästan packa direkt när jag tog upp idén om att byta storstaden mot småstaden. Maken knorrade nog lite i början, men det gör han åt allt som inte har med att räkna upp spelare i låt säga polska andraligan att göra. Eller aktiespartips. Han är lite konstig på så sätt. Men efter lagom mycket knorr och en del suckar förstod även han det vettiga i att andas renare luft och trängas med färre människor.

Vi bor därför numer i Varberg. Fortfarande västkusten. Fortfarande nära Göteborg. Maken kan ha kvar samma jobb där han sitter och räknar på konstiga saker dagarna i ända. Men mindre stim och stoj, färre människor som trängs och renare luft. Vi har havet några minuters cykelväg hemifrån, en liten skogsdunge som granne och – för makens skull – delvis utsikt över en fotbollsplan.

Man skulle ju kunna tro att jag är nöjd nu. Det borde jag vara. Och jo, visst är jag det. Nästan. Delvis. Men, jag drömmer om ännu mer lugn och ro. Om ännu mer tystnad och avskildhet. Om större ytor runt mig, kullar, ängar och skog. Jag vill ut på landet. Jag vill ha hästhagar (jo för vi har även skaffat häst igen) runt huset och möjlighet att gå ut i bara nattsärken utan att skapa skandal om jag så skulle vilja. Inget stort hus eller så, bara ett litet som är lagom för mig. Men, jag vill ha en loge att duka upp långbord i. Trädgård att greja i. Mark att skapa odlingslotter på för att delvis kunna bli självförsörjande på grönsaker och rotfrukter. Sådana saker. Det är livet jag vill ha. Grejen är att jag vill ha Varberg – också. Girig skulle man kunna kalla mig, helt utan att ljuga.

Jag tänker mig nu att jag på denna min blogg i fortsättningen ska skriva om, drömma om och planera för mitt framtida boende. Det ute på landet. Det i samklang med naturen. Det som speglar mitt innersta jag. Jättekul, utropade maken aldrig någonsin.

Men kanske finns det någon mer där ute som drömmer och längtar. Kanske vill ni följa med på min resa mot ett liv på landet. För med envishet och en kämparglöd som skulle gjort Ivan Hetsko (före detta fotbollsspelare från Ukraina, känd för att ha gjort första målet för Ukraina efter Sovjetunionens fall) grön av avund så ska jag se till att uppfylla min dröm. Någon gång, även om det kan ta flera år att ta mig dit.

Tjuvar i köksträdgården

Sommaren är i full gång och vi har flyttat till vårt näste i Hunnebostrand på heltid. I Göteborg har vi visserligen balkong men här i vårt andra hem har vi trädgård, altan, bärbuskar och en egen liten köksträdgård. Man kan inte säga annat än att det smäller högre än en sketen balkong i stan. OK, kanske inte så sketen, men ändå.

Jag njuter i fulla drag av att kunna trampa ut i tofflorna med saxen i högsta hugg och gå lös på allt som växer. Jag skulle kunna säga att jag lägger ner det jag skördat i en liten korg och att jag med den blommiga klänningen böljande runt benen dansar in i köket för att förbereda maten, men det hade varit ljug. Fullt så romantiskt rosaskimrande är jag inte. Jag är mer av en ”trasiga jeans-människa” som på sin höjd kan tänkas ha lite avskavt nagellack kvar på tånaglarna. Tjusigare än så blir det sällan, om jag inte har fått något tillfälligt ryck och spenderat en hel dag med att skrubba, måla och fixa med kroppen, vilket händer kanske fem gånger om året eller så.

Så, med saxen i näven gick jag, utan klänning, idag ut för att bärga lite persilja och annat till salladen i köksträdgården. Längs med kanten, utanför alla grönskande ätliga blad, har vi jordgubbar och i år har vi varit välsignade med en hel massa av de röda, svällande bären. Mums att gå och plocka åt sig när man blir lite sådär sugen. Sugen är precis vad någon har blivit under natten verkar det som, för en av de största gubbarna, en av de Alva gått och sett ut åt sig själv men väntat med att plocka för att den skulle få lite mer sol på sig först, har blivit tuggad på! Den sitter kvar på plantan och delar av den är oäten, men den har liksom blivit tuggad på runt om.

VEM är det som gör så här? Eller snarare VAD? Rådjur har vi inga här och de hade väl snarast tagit hela plantan, sniglar har vi inte heller. Jag tippar på måsar, men är inte säker. En tjuv i kökslandet har vi i alla fall.

Investera i solenergi där solen finns

När vi bodde i Spanien blev jag oerhört förvånad – och något fascinerad – över att man i ett land som har så otroligt många soltimmar väljer att extrabeskatta de som sätter upp solceller för att ta vara på solenergi. Det är för mig mer eller mindre obegripligt hur man kan välja en sådan väg från statens sida, men så är det. Skatten måste in någonstans och då tycker man uppenbart att detta är ett bra sätt.

El, energi (och sol, eller snarare bristen på sol) är samtalsämne som på intet sätt är främmande här hos oss av flera anledningar. Dels är längre utomlandsvistelser ständigt aktuella för oss och då är elen något vi pratar en del om, som tex hur dyr den är och i vilken form landet väljer att få fram den. Såna saker. Sen jobbar ju maken med energi, matte och annat sånt där som är rätt trist men väldigt nödvändigt.

Nu i dagarna har samtalen även börjat ta en något annorlunda form, nämligen av typen att investera. Maken är road av sådant, aktier och annat tjafs (jag veeet att det är bra att sätta sig in i, spara och vara noggrann i valet av placeringar, men det är oftast sååå boring!) och han har nu nosat upp en sådan som till och med jag blivit intresserad av. Nu vill han att jag ska skriva något lagom putslustigt om grejen: att investera i solenergi i Afrika.

Jag är inte direkt känd för att lyda order hur som helst, särskilt inte från min kära make. Det kommer jag inte göra nu heller. Putslustigt hit och putslustigt dit. Det här är allvarliga, viktiga grejer, sånt driver man inte med. Solenergi i Afrika känns på alla sätt helrätt. Är det något jag kan ställa mig bakom så är det en sån här grej eftersom den slår flera flugor i en smäll. Jag vill därför uppmana alla att gå in på den här länken och läsa mer om hur man kan kan investera en liten slant som förändrar mycket – både för människor i Afrika och klimatet. Det handlar inte om att skänka (det kan man gott göra det också) utan om att investera. Som sagt, läs mer om det själva.

Dags för vårgrönt

påskris och liljorNu – äntligen – börjar en storfavorit när det kommer till årstider att närma sig med stormsteg. Våren! Inte den första trevande, mycket osäkra och fortfarande kalla våren, utan den tid då allt börjar knoppas, blomma, grönska och man kan gå utan jacka utan att frysa ihjäl. Den delen av våren. Jag älskar den!

Bild från Odla.nu
Bild från Odla.nu

Än är det liiite för tidigt, men alldeles snart är det dags för vårgrönt, för planteringar och för röjning i trädgården i Hunnebo. Alla krukor ses över och ett par nya inköp kommer göras och sen skall det planteras vårblommor så det står härliga till. Narcisser, jag älskar narcisser, pärlhyacint, murgröna och allsköns prakt skall få spraka runt huset och glädja var och en som är där. Längre fram skall pelargoner få plats, de hör till, och örtkryddor, sallad och tomat skall få sola sig på altanen.

Pallkragar skall placeras ut och odlas i, solsängarna skall fram och livet skall njutas. Jag längtar!

narcisser

Hot Yoga

Kors i taket och på alla andra ställen, jag har börjat träna igen! Det var flera år sedan jag tränade regelbundet och strukturerat, har väl alltid känt att jag fått åtminstone viss motion i stallet. Men hur det nu är så blir man inte yngre och kroppen trilskas med att få en massa krämpor för sig. Jag tänker att om det är så illa redan nu, hur ska det då bli när man blir gammal på riktigt? Ämnesomsättningen är inte heller vad den varit och jag förbränner sämre. Plötsligt hör jag inte alls till de där som kan äta vad som helst utan att det syns, så som jag alltid kunnat tidigare.

Det var helt enkelt dags att ta tag i saken och eftersom jag dessutom behövde hitta något sätt att varva ner och landa lite i mig själv här och nu så bestämde jag mig för att börja träna lite olika varianter av yoga, in trinity och bodybalance. Helt osannolikt nog tycker jag faktiskt om det, hör och häpna! Jag som aldrig gillat träning, snarast ogillat det. Avskytt skulle man till och med kunna säga. Men nu känns det riktigt bra och roligt att sticka iväg på ett pass.

Mina favoriter är in trinity (som en blandning av yoga, pilates och kampsport med pinnar på en lutande bräda) och hot yoga. Wow vad rädd jag var innan jag gick dit första gången. Att yoga i ett rum uppvärmt till 40 grader med den här gamla stela skruttkroppen skulle kunna resultera i en hjärtinfarkt tänkte jag. Skulle man kunna andas alls? Skulle jag svimma?

Nu har jag gått några gånger och har varken fått infarkter eller svimmat, däremot har jag faktiskt blivit avsevärt bättre just på att andas så att kroppen får tillräckligt med syre under träningen. Där ser man.

Idag var jag på en klass där det var flera killar med. Det är alltid lite kul när det är blandad grupp, men jag tappar lätt lite fokus, killarna låter så jäkla mycket när de tränar! De tar liksom i för kung och fosterland och pustar och har sig så att man tror att de håller på att få en infarkt allra minst. Idag var det en kille som stönade så mycket att jag höll på att ramla omkull. Helt sant. Han lät liksom som ett djur som frustade och stånkade och stönade sig genom varje position. Rätt festligt, men sjukt svårt att koncentrera sig på sig själv.

Efter en klass är man härligt mjuk, varm och lagom mör i kroppen. Man får verkligen tänjt och sträckt ut varenda muskel, samtidigt som man jobbar upp styrka och balans. Om ni inte provat hot yoga än så gör det vet jag!

Bilden har ingenting med klassen jag går att göra utan är tagen från nätet.
Bilden har ingenting med klassen jag går att göra utan är tagen från nätet.

Frossa i sängkläder

Butiken jag jobbar i ligger vägg i vägg med en Sova-butik och varje gång jag går förbi deras fönster dras ögonen till härligt inbjudande kuddar, sängkläder och sängar som man får lust att slänga sig ner i och inte resa sig igen på några timmar. Har ni provat dem? Börjar klippa med ögonen bara jag tänker på dem… Nu har vi en rätt bra säng och skall inte byta på ett tag så det är inte helt motiverat att springa iväg och köpa ny madrass, men drömma kan man ju.

Stunda fiberkuddeDäremot behöver vi en hel del nytt upp till Hunnebo. Idag sprang jag alltså in på Sova innan jobbet för att kolla sortimentet av sängkläder och kuddar som vi behöver några fler av. Vi tycks alltid ha huset fullt av gäster i Hunnebo och kuddar blir alltid bristvara av någon anledning.

Jag fastnade för en skyltning som Sova hade gjort med sängkläder som gick i fräscht turkosa/ljust gröna toner tillsammans med vitt. Det fanns även i blått, men jag fastnade väldigt mycket för de gröna, vi har redan en hel del blått. Man ser det nog inte så bra på bilden, men det ena påslakanet (och örngotten) är alltså randigt i turkos/grönt och vitt. Så himla fint! Fick en väldigt stark ”måste ha känsla”.

Sova sängkläder

Lexington påslakanMaken skulle inte hålla med mig, men några småkuddar behövs alltid och jag fastnade för en i grå/bruna toner  från Lexington som jag vill ha i gungstolen i vårt sovrum i Hunnebo. Till slut höll jag mig i alla fall i skinnet och nöjde mig med vanliga kuddar som vi som sagt verkligen behöver. Tänker att den andra får vänta, det är ju inte som att jag inte slinker in på Sova titt som tätt…Lexington prydnadskudde

 

A lot on my mind

Jag har inte lagt ner bloggen, även om jag förstår om det verkar så. Just nu har jag bara a lot on my mind, jobbrelaterat, och hinner helt enkelt inte med. Hoppas att ni alla som troget kommer in och läser har överseende och fortsätter kika in. Det kommer snart komma uppdateringar, lovar.

Tills dess: ha en underbar dag!

solstol

Så tacksam

4c357f22-4966-4932-a79d-d4d4efad26dcVissa dagar tänker jag att något måste jag ha gjort rätt här i livet. Som idag. Alva och en av hennes bästa och äldsta vänner (vid närmare eftertanke är det nog den kompis hon haft allra längst, de var två och tre år när de lärde känna varandra) fick gå själva till torget med en peng för att köpa något till sig själva. De var borta en stund och mamma-paniken hann sätta in, även om jag intalade mig att de bara passade på att njuta lite av att få känna sig stora och att ingen hade rövat bort dem. När de kom hem såg de glada, uppspelat och förväntansfulla ut. Händerna höll de bakom ryggen.

”Mamma jag hade tänkt att köpa en snöglob med en gulduggla i men jag ångrade mig och köpte den här istället”, sa det älskade barnet och trollade fram en inslagen blomma.

Jag lovar, det var nästan att tårarna kom, så glad blev jag. Och jag tänkte att något måste jag ha gjort rätt här i livet som förtjänat en sådan dotter. Jag är så tacksam, så privilegierad.