Easy och jag har blivit fotade. Över 800 bilder togs (oh my god) och jag bjuder här på ett par av dem. 

På radion pratas det om att studenterna kommer att försvinna från Göteborg eftersom det är så svårt att få tag på bostad. Så kan vi inte ha det, så jag och Martin har bestämt oss för att erbjuda ett av våra rum till någon student. Vi har trots allt oförskämt mycket plats i huset och det skulle kännas fint att kunna hjälpa någon.

Så fort vi la ut annonsen om rum exploderade min mail. Jag blev nästan bestört av alla dessa människor som inte har någonstans att bo. Jag skulle vilja hjälpa alla. Men fullt så mycket plats har vi inte till övers, så nu har jag ett drygt arbete med att välja ut folk som vi ska träffa på en ”intervju”. Jisses Amalia.

Har fått rapport från nattlägret:
”Allt har gått jättebra. Hon somnade halv tio och vaknade halv tio.”

Nu undrar jag om det möjligen går att hyra in kompisen som nattvakt, i alla fall på helgerna, så att sovmorgnar återfår sin betydelse av att sova till i alla fall nio.

Kikar lite på ett program på 4 sport om Sierras snöstormar och skidåkning på ”Heavenly” som ska vara fantastiskt för alla de skidfanatiker som söker kickar av det grövre slaget. Jag undrar om deras puls kommer upp i samma nivåer som min nu när Alva har slumber party hos en vän?

Kalaset gick bra, alla var nöjda, lekarna blev lekta och godiset blev uppätet. Som om jag någonsin skulle tvivlat. Men inget av det är särskilt viktigt jämfört med att Alva just nu befinner sig hemma hos en kompis och ska sova över. Hon ska sova över hos en kompis. Förstår ni?!

Hur många tror att jag kommer att sova gott i natt? Ingen? Hur många tror att jag kommer att sova med telefonen i handen ifall de ringer för att säga att Alva är ledsen? Alla?