Jag måste säga att Barnkanalen (Morgonshowen) gör ett mycket bra och viktigt jobb för att minska klyftorna mellan människor, med att belysa mobbing och utanförskap och med att berätta om andra kulturer och på så vis sudda ut okunskap och rädslor.
Så gott som varje morgon hör jag dem prata lika värde, om hur man är en bra kompis, om att det är bra och något att vara stolt över att vara annorlunda, att ALLA faktiskt är annorlunda på ett eller annat sätt osv. Idag har de bjudit in en romsk kvinna för att berätta om romernas nationaldag som imorgon firas över hela världen. De har berättat om varifrån romerna kommer, om språk, mat och om att många romer inte har några egna hem.
Alva lyssnar med stora ögon och frågar med darrande stämma om det är romer som brukar sitta utanför affärerna. Jag svarar att det är det. Alva frågar varför de sitter och äter ibland om de inte har mat. Jag svarar att det kanske är någon snäll människa som har gett dem mat, eller så har de använt pengarna de fått till att gå och köpa sig lite mat. Vi pratar en stund om hur hemskt det är att det finns människor som inte har mat, som inte får lov att gå i skolan och som måste bo i en bil, eller till och med i ett skjul. Om hur viktigt det är att de som har haft tur och har det bra, som har mat och kläder och någonstans att bo, delar med sig till de som inte har. Att man måste bry sig om andra och inte bara tänka på att man själv ska ha det bra. Att vi alla måste samarbeta. Att fattigdom verkligen inte är något brott, det är ett misslyckande av oss andra som har.
Efter en stund försvinner Alva upp på sitt rum. Jag tänker att hon kanske behöver vara ifred och smälta allt lite, bearbeta och sortera i tankarna. Men så kommer hon ner igen nästan genast, bärandes på en av sina sparbössor.
”Mamma när vi åker och handlar vill jag lämna det här till den flickan som brukar sitta utanför Coop, hon kanske behöver köpa mat till sina barn”.
Det kniper i hjärtat och ögonen tåras. Både av stolthet över mitt barn som förstår mer än många trångsynta vuxna, men också över människors livsöden. För, bakom varje utsträckt hand finns en människas historia. En människas livsöde som blev så annorlunda än mitt eget privilegierade.
