Alva har hälsat på sin morbror och finaste Moa på Älvstranden idag. Nere på bryggan fanns mycket trevligt att titta på och man kunde sitta så käckt på en förtöjningskloss i trä. När Alva satt sig bekvämt tillrätta på en sådan trämojäng och höll på att sprätta med benen som bäst, bestämde sig en av hennes tofflor för att ta ett litet hopp ner i älven. Alva funderade en stund men bestämde sig klokt nog för att en sådan svekfull toffla klarade hon sig lika bra utan. Den kunde gott ligga där i det skitiga vattnet och ångra sig, hon tänkt i alla fall inte fiska upp den.

Den mer stillsamma och lojala tofflan kilar numera solo.

Valborgsfirande med Alvas mormor på Kättilsröd.

På väg hem från brasan promenerade Alva i slänten bredvid gångvägen, i diket, i stenrösen, och upp på stubbar, lyktstolpar och annat. ”Varför ska man gå där det är lätt?” frågade hon och skuttade glatt zvidare när hon fick frågan om varför hon inte gick på asfalten. Ok, point taken. Gå dina egna vägar. Go for it girl!

Det gäller att hitta en bra balans mellan det här:

och det här:

 Om ni skulle hitta den balansen så skicka den till mig. Här lyser den med sin frånvaro.