Jag har alltid tänkt att glaset är halvfullt. Positivt och bra eller hur? Ja, jo så är det säkert. Men ändå så har jag haft en tendens att fylla mitt liv med negativa saker, lagt energi på att tänka och fundera i evinnerligt långa tider på saker som jag borde släppt direkt.
Nu tänker jag så här: Varför inte prova något nytt? Varför inte bara acceptera de negativa tankarna när de kommer och sedan släppa dem? Varför inte se till att vara så uppfylld av annat, kärlek och glädje till exempel, så att det där andra som man inte vill ska finnas kan få plats? Skulle det vara möjligt?
Jag har träffat en kinesisk munk som har gett mig en och annan tankeställare. Han har sagt mig många saker som jag hört till leda. Skillnaden är att jag kan se att han praktiserar det han lär ut och att det faktiskt funkar. Det har fått mig att fatta ett beslut:
Från och med för några dagar sedan finns det inte längre plats för några energitjuvar i mitt liv. Varken människor eller saker. Jag tänker inte längre slaviskt kolla min mobil, Facebook eller mailen. Jag har fullt upp med andra saker i mitt liv och vill inte påverkas av att alltid vara tillgänglig längre. När jag är ledig är jag ledig. Den enda som alltid har rätt till mig är min dotter.
Vidare tillåter jag inte längre att människor eller småsaker rubbar min balans. Jag jobbar med min självinsikt och att kunna ta till mig konstruktiv kritik, resten låter jag vara. Det finns ingen anledning att låta sig slås ner av orättvisa påhopp. Svårt nog, men det är så det måste vara.
Saker som får mig att må bra är bra. Så enkelt kan man göra det. Om jag har fullt upp med roliga och fantastiska saker har jag inte tid att lägga på onödiga saker som får mig att må dåligt.
Jag har från och med denna stund slutat att analysera och fundera så mycket. Har jag diskuterat något med någon så måste jag lita på att saken är klar och att vi båda menat vad vi sagt när vi pratat färdigt. Jag drar det inte längre några extra varv i huvudet och kan därför inte bli osäker på nyanser och undertoner som jag eventuellt tror mig ha hört i efterhand. Visar det sig ändå att personen jag pratat med inte menat vad den sagt så är det den personens problem, inte mitt.
Jag har inte längre dåligt samvete för att jag prioriterar det som får mig att må bra. Om det är olika saker varje dag så må det så vara. Jag ber inte om ursäkt för att jag gillar förändringar i livet. Jag är inte en dålig människa för att jag behöver nya utmaningar.
Hela den här utläggningen är för visso en fundering, men jag kommer efter detta inte längre att lägga ner tid på att förklara och sätta ord på allt jag beslutar eller gör hela tiden. Jag ska bara leva.
Ahh, befrielse!
