Jag är kluven. Under en längre tid har jag hållit mig ifrån att läsa och titta på nyheter. Jag har varit och är fortfarande extremt känslig för att läsa om, se eller på något sätt höra om barn som var illa eller utsätts för onämnbara saker, olyckor eller annat. Då menar jag på ett sätt som gör mig totalt handlingsförlamad, jag vill bara rulla ihop mig till en boll och sväva bort i mörkret som dras ner som en svart duk över mig. Jag fylls inte med jävlar anamma och nu ska vi förändra, jag blir apatisk.
Många kan tycka att jag gömmer mig, blundar för verkligheten eller är allmänt störd och det får de som vill tycka, det förändrar ingenting. Jag är plågsamt medveten om vad som händer i världen och jag gör större nytta genom att inte ta in det visuellt i varken text eller bilder. Inte heller ljud.
Den tid jag har hållit mig borta från nyheterna har på intet sätt gjort att jag inte hängt med i nyhetsflödet ändå, det är helt omöjligt i dagens samhälle. Man får veta det mesta ändå. Men jag har undvikit de värsta barnnyheterna.
Nu har jag dock hamnat i ett läge där det vore bra för mig yrkesmässigt att läsa tidningarna mycket mer igen. Jag försöker i mesta möjliga mån gå direkt till de platser där jag behöver komma in för att läsa och undviker nyhetsflödet, men det är svårt. Nu har jag som personlig utmaning att klara av att läsa det jag behöver utan att deppa ihop alldeles. Jag ska fixa det. Jag ska.