Alva har en kompis hemma och de springer omkring och tar kort med Alvas leksakskamera. Efter en stund hör jag hur de exploderar i ett fnissanfall och så kommer de fram till mig och skrattar så att de knappt får luft. Nyfiken som jag är frågar jag såklart vad som står på.
”Vi ska ta kort på din rumpa. Och snippa. Och dina tuttar”, säger de och skrattar så de blir svettiga i pannan. Jag känner själv hur svetten börjar bryta fram. Vad är det här? Var har de fått den idén från? VAD GÖR DE PÅ DAGIS EGENTLIGEN?! ”Nä det vill jag inte”, säger jag och berättar att det inte är så lämpligt att ta kort på just de kroppsdelarna och undrar samtidigt om de sett sådana kort? ”Nä, men det vore roligt så vi vill ta det på dig. Och på dina öron. Och på din mun. Och dina armar. Och…” fortsätter de tills de räknat upp varenda del på kroppen. Puh. Kanske inte var så farligt ändå? Ganska harmlöst? För inte kan de väl ha sett sådana bilder någonstans? Väl?
Lite senare kommer de med kameran i högsta hugg igen och ber att jag ska ta kort på dem för ”vi är så bra kompisar och så är vi snygga”, säger de och ser viktiga ut. Jag bränner av några låtsaskort och undrar om inte jag också får vara med. På ett vanligt kort, inte bara öronen. ”Nä, alltså mamma, du är väldigt fin och så, men kanske inte så snygg”, säger Alva och jag muttrar över otacksamma ungar som inte vet att uppskatta sin mors skönhet. Av barn och fyllegubbar får man höra sanningen, det har alltid min mamma sagt. Typiskt.