Efter lite sedvanligt trassel med ljusslingan står nu granen färdigklädd. Jag och maken har inte rykt ihop en enda gång. Inte ens lite. Det måste man säga är att ta förhållandet till the next level.
Alva är nöjd. Hon har snurrat in granen i glitter och har placerat ut de röda kulorna på ett artistiskt sätt. Hennes pepparkakshjärta från dagis och den röda kulan med hennes namn på finns med. Enda smolken i bägaren är att vi inte har skaffat personligt målade kulor till alla i familjen i år heller. Vi är rätt hopplösa måste jag säga.