Då skulle jag vilja leva på att bara skriva böcker. Bli en bestsellerförfattare. Jag skulle vilja sitta och skriva fokuserat si så där fem timmar om dagen och resten av tiden skulle jag ägna åt att vara med min familj, pyssla i mitt hus, vara i stallet eller hänga med vänner.

I min dröm har jag köpt mig en häst som står uppstallad i samma stall som Larissa står. Det är en guldfux, eller möjligen isabellfärgad, en vallack är det i alla fall. Han är sju år gammal och den snällaste som finns. Pigg och nyfiken, trygg och stabil i psyket. En arab, självfallet. Alva kan rida honom likväl som jag. Martin har börjat få upp intresset han också. Jag har hjälp av tränare som Birgitta Järnåker och Staffan Ljunggren. Precis bredvid stallet har det byggts ett ridhus som vi har full tillgång till. Våra två hundar kommer väl överens med de andra hundar som finns i stallet och alla, hela familjen inklusive hundarna är sådär härligt trötta som man blir när man har gjort något nyttigt och haft roligt på kuppen när vi kommer hem från stallet.

Jag har ofta möjlighet att åka på kurser och clinics med min häst, hela familjen brukar följa med så att det blir som en familjedag. Jag har också haft möjlighet att gå flera kurser i både centrerad ridning och NH, så att jag i min tur kan hjälpa andra.

Alva har många vänner och hon trivs på dagiset, och senare även i skolan. Hon är nyfiken och vetgirig och har en sund inställning till skolan.

Under årets kallare månader, det vill säga januari-mars, drar vi iväg till värmen. Hur det ska gå till med skola och djur har jag ingen aning om, men det bryr sig inte min dröm om. Jag och Martin kan jobba varifrån som helst, så den delen utgör inget hinder.

Önska önska runt i ring.

”Hej.
Du kommer säkert inte ihåg mig, men vi träffades för några år sedan i Göteborg. Vi jobbade på Stena Line båda två och jag och mina kompisar kom upp till dig när du var i Hunnebostrand. Jag vill bara fråga dig en udda fråga som jag och ett par kompisar är oense om. Visst hette du Dixon i efternamn innan du gifte dig?
Kram Marcus”

Marcus, jag kommer ihåg dig. Jag kommer också ihåg att du är skyldig mig en drink istället för den du råkade spilla ut i havet. Snacka om att var klumpig när man inte kan balansera ett glas på en båtreling. Svallvågorna efter motorbåten var inte sååå stora.

Hur som helst. Det stämmer att jag hette Dixon som ogift. Wow vad det känns avlägset. Hur långt har er diskussion hunnit gå? Vann du några pengar nu? Använd dem till att köpa en ny drink åt mig i så fall. En strawberry daiquiri tack.

De senaste dagarnas ihållande regn har sugit musten ur mig helt och tvättat bort varje litet spår av inspiration från min hjärna. Tills vidare nöjer jag mig med att luta mig tillbaks i fåtöljen, sippa försiktigt på en kopp te och drömma om att tvätten snart ska kunna hängas ute och fyllas av soldoft. Genom fönstret ser jag körsbärsblom. Jag tar en klunk te och värmer händerna runt muggen. Jag njuter av att kunna unna mig en dags vila, en dag utan några krav på kreativa tankar. En dag för återhämtning.

Om exakt tolv dagar fyller jag trettiotre år. Då får jag reda på om jag varit en snäll flicka som förtjänar uppvaktning.

Om exakt fjorton dagar sitter jag front row i Scandinavium och lyssnar på den här mannen.

Om exakt sexton dagar sitter jag front row på stall Sinntorp för att lyssna på den här kvinnan.

Om exakt sjutton dagar hyllar jag mig själv, min mor och alla andra mödrar som älskar sina barn över allt annat på denna jord och som likt lejoninnor skulle försvara barnen mot vilken fara som än skulle hamna i deras väg.

Om exakt tjugotvå dagar är det inte längre vår utan sommar.

Den enda kärleksaffär jag haft är med den här klänningen från Odd Molly

Ponera att du står på en relativt fullknökad buss på väg ner till stan. Människorna omkring  dig är upptagna med att se tillräckligt avvisande ut för att ingen ska försöka få kontakt med dem, eller också har de redan påbörjat dagens jobb med ett morgonmöte i telefonen. Kanske är mötet bara en täckmantel för att verka upptagen och på så sätt slippa undan all annan mänsklig kontakt. Ponera att busschauffören inte riktigt verkar ha vaknat. Eller kanske har han vaknat, men tänker på grälet han hade med frun kvällen innan. I vilket fall som helst så kör han ryckigt och uppträder inte särskilt förtroendeingivande. Bussen svajar över vägen och stöter då och då in i trottoarkanten med däcken. De passagerare som inte har morgonmöte börjar oroligt skruva på sig. Borde de kanske ha hoppat på en annan buss?

Ponera att du står där och funderar på huruvida du kommer att överleva fram till nästa hållplats där du definitivt tänker hoppa av, oavsett om det är där du skulle gått av eller inte. Ponera sen att du handlöst faller i armarna på en man som står snett framför dig när bussen plötsligt dundrar upp med ena hjulet på trottoaren för att sen dunsa ner igen med en smäll. Mannen fångar upp dig med starka armar och du kan inte undgå att känna doften av hans parfym. Den är precis lagom stark, sådär så att den bara precis kan anas, lite retfullt så att man vill dra efter andan likt en astmatiker för att få känna mer. Ponera att du är lyckligt gift, så du har absolut inget behov av att flirta med en främling på bussen, men ringen på fingret har inte gjort dig blind för hur andra människor ser ut. Mannen som fångat dig ser bra ut. Han håller i dig tills han är säker på att du är stadig på benen igen och ni skrattar lätt tillsammans. Mannen fäller en kommentar om busschaufförens inkompetens som förare och ni småpratar lite medan ni väntar på att få kasta er av bussen vid första bästa tillfälle och på så vis rädda livet som är i potentiell livsfara. Du märker, trots ringen på fingret, att mannen verkar var mycket trevlig. Han har en öppen blick där skrattet ligger på lur, rena drag, sympatisk skulle man rentav kunna säga. Mannen ler mot dig och  visar med handen att du gärna får gå först ut från bussen from hell när dörrarna öppnar sig vid nästa hållplats. Med fast mark under fötterna vänder sig mannen mot dig och säger att det var trevligt att få fånga dig. Sedan skrattar han vänligt och du skrattar tillbaks. Det skulle kunna uppfattas som en meet qute. Om du inte varit lyckligt gift alltså. Ponera nu att mannen med de skrattande ögonen, de sympatiska dragen och de starka armarna tar fram en cigarett, tänder den och drar ett par begärliga bloss. Ponera att du ser framför dig hur hela kakan sjunker ihop till en kladdig, oaptitlig deg framför dina ögon och det enda du kan känna är avsmak. Så kan vi ponera.