Nu går det bättre
Febern verkar borta idag. Bra. Jag har kunnat sova några timmar inatt, hostan har inte dödat mig som jag befarade ett tag. Däremot har jag galet ont i revben och träningsvärk i magen. Just det är i och för sig bra, all magträning är välkommen. Har man ett par kilos hängbuk på magen och ett par sockerkakor fastlimmade på benen så är det till och med välkommet att hosta bort det, bara det försvinner.
Jag ska använda dammsugare och mopp som träningsredskap idag, därefter blir det lite plantering av utekrukorna. Sen blir det förstås lite skrivande, ner med baken på stolen bara. Vi ses senare!
Förtydligande
Först vill jag tacka för alla lyckönskningar, de betyder mycket. Sen känner jag att jag måste förtydliga saker kring den missförstådda hästen Larissa. Det är inte jag som räddat henne. Det är min kompis som har tagit hand om henne och sett till att hon fått lugn och ro och börjat hantera henne på ett, låt oss säga annorlunda sätt, än vad hon är van vid. Det är min kompis som sett till att hon fått den mat hon behöver, lugn och ro och så vidare. Det är också min kompis som har tagit det mycket osjälviska beslutet att fråga om jag vill hjälpa till med henne eftersom hon inte hinner själv. Det är inte alla som skulle ha gjort det utan vaktat på sin häst som en hök och inte haft hästens bästa för ögonen utan bara sett till sina egna intressen. Jag har fått privilegiet att få ta hand om henne några dagar i veckan och bli en del av hennes rehabilitering, vilket jag är så oerhört glad och tacksam över. En spännande resa tar sin börja, men resan hade inte varit möjlig för mig utan att en klok och förnuftig tjej först satt hästens behov av tid och träning före sina egna.




