Lilla fröken ligger och sover sött, jag har skrivit det jag ska idag och Martin är kvar på jobbet. Jag vet att han skulle önska att jag vek tvätten, plockade ur diskmaskinen, tog bort bort grejerna från trappan (som det faktiskt inte är jag som lagt där), städade badrummen eller gjorde något annat nyttigt.
Det gör jag inte. You can´t make me, hahaha!
Istället tittar jag på ett av världens roligaste program: The big bang theory. Fantastiskt jefla roligt! Har ni sett det? Har ni sett det? Do it!
Alva och några kompisar leker ”Kom alla mina små kycklingar” i trädgården.
Kom alla mina kycklingar! – Vi törs inte för vargen!
Vad dricker han? – Blod!
Vad äter han? – Kött!
Kom ändå! – wiiuuiiiiiii!
Jag kan inte komma ihåg från min barndoms glada och oskyldiga lekar att just den här var så brutal?
Ibland finner jag mig sittande i djupaste självömkan över att vi inte längre har någon bil. Vi bestämde oss för att det är onödigt, miljövidrigt när man ändå bor i stan (eller så nära stan som vi gör) och dessutom dyrt som skam att ha bil och så gjorde vi oss av med den. När jag säger vi så menar jag egentligen Martin, eller i alla fall mest Martin. Jag satt och hummade surt medan han la fram alla kloka argument mot bilinnehav.
När jag hör om allt alla duktiga människor hinner med på dagarna brukar jag tänka ”ja det är ju lätt för dem, de har ju bil” och så drömmer jag om hur mycket friare mitt liv skulle varit ifall vi hade haft kvar bilen. Hur mycket tid jag skulle sparat (även om man inte kan spara tid, bara använda den) och hur mycket jag skulle fått gjort. Jag kan ägna timmar åt att tänka på allt jag skulle hunnit med och hur mycket lättare allt skulle varit med bil. De som stolt berättar om hur de åker hit och dit, skjutsar barn osv osv har ju ändå bil, om jag skulle gjort samma sak så skulle det ha varit med buss och tänk vilken tid det skulle ha tagit. Tänker jag och ödslar ytterligare någon kvart åt att tycka synd om mig själv. De som inte har bil och som ändå hinner med en massa saker bor ju inte i hus lite utanför centrum, de bor i centrum, det är ju mycket enklare för dem. Och så har det gått en kvart till.
Men jag tänker i alla fall på miljön, där slår jag alla de där präktiga människorna på fingrarna konstaterar jag sedan stolt. Det tar minst en halvtimme för att frottera sig i den härliga känslan av tillfredsställelsen att vara miljövänlig.
Medan jag har använt timmar åt att vara grinig över all tid som försvinner när jag inte kan använda bil har Martin handlat, fixat ärenden, tagit sig fram och tillbaks till jobb och möten, hämtat eller lämnat barn och förmodligen också tagit en tur till biblioteket. Med buss.
Hönsmamman håller hårt i barnet, något barnet inte riktigt uppskattar. Den tråkiga mamman insisterar ändå på att blåhålla barnet eftersom hon på äldre dar blivit en badkruka som inte uppskattar vattentemperaturer under 20 grader. I alla fall inte om inte vattnet är tänkt att drickas. Och jag har inte tänkt dricka vattnet i Göteborgs älv. Jag vill helst inte att min dotter gör det i form av en kallsup heller. 
Min man förtjänar ett eget litet utrymme här. För hur det nu är, fotbollsintresserad eller inte, så är han en jäkligt bra karl. Han är en sån där som man alltid kan lita på, en som ställer upp och stöttar när man behöver det som bäst. Visst kan han muttra och gnälla ibland, men inte värre än några av de tjejer jag bodde med i min tidiga ungdom i kollektivet och jag överlevde det samboskapet med både förstånd och vänskap i behåll. De var faktiskt värre, för betänk hur det var att leva med fyra tjejer med pms. Då verkar min mans protester mot att jag ibland snor min dotters godis ganska tama.
Ibland vill jag vara lite extra snäll mot min man och föreslår då att vi ska ta en ledig kväll och gå på bio eller så. Han brukar kontra med att vi kan jobba lite extra istället om vi ändå har barnvakt. Då får jag bestämt föra in honom på den rätta stigen, den mot biosalongen, igen och så brukar det sluta med att vi har en trevlig kväll.
Min man är en trevlig man. En hjälpsam man och en mycket bra pappa. Han har humor (som ibland överensstämmer med min) och han är smart. Vid närmare eftertanke kanske han är en prins ändå…
