Jag känner en svår rastlöshet, den är som en eld som härjar i kroppen. Nu när armen börjar bli bättre är det så mycket jag vill göra. Det mesta är hästrelaterat, såsom att träna, åka på kurs osv

Andra saker jag vill göra är att städa hela huset, ha grillfest i trädgården, se min första bok ute i butik, gå på bio, sy en ridkjol och sitta på ett berg och kolla på utsikten.

Om man under ungefär en och en halv månad har kunnat säga ”rätt som det regnade kom det en skur”, eller kanske snarare ”rätt som det regnade kom det ett skyfall”, hur lång tid tar det då innan en kustnära stad som Göteborg flyter bort.

Det florerar snillerika kåserier på Facebook om att det i bibeln kallades en katastrof när det regnat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, men att det i Sverige kallas sommar. Jag är benägen att säga att det är beyond katastrof. Det är vansinnes varning.  Det är på gränsen till ”nuärdetsnarthöstochsenärdetvinterochvikommerintefånågonsolochvärmepåettårochjagläggermignerochdör”-varning.

Tack global warming eller vad det nu är för skit som orsakat detta helvetesvädret!

Nu ska jag tända ljus i hela huset, krypa upp i soffan under en filt och inte tänka på att det inte är höst utan sommar.

Jag är väldigt långt ifrån att vara royalist, ändå tycker jag rätt bra om Viktoria. Hon verkar trevlig och sympatisk till skillnad från en del andra kungligheter.

När jag läser om att Vikroria älskar Svensson-livet ute på Haga så reagerar jag ändå med höjda ögonbryn och en något föraktfull min. Jag vet inte hur Viktoria definierar Svensson-liv, men i mina ögon är det knappast att bo på ett slott, vara ekonomiskt oberoende och ha en garderob med kläder för miljoner. Då spelar det liksom ingen roll att man till vardags äter fil och müsli till frukost och har träskor på trappan, det blir inte Svensson ändå.

Fast jag vet inte, jag kan ju ha fel. Ribban för en Svensson kanske har höjts?

När ens barn är ute och leker och ser ett annat barn som har ramlat och slagit sig och ens barn springer fram för att hjälpa med orden ”Lilla gubben, det är ingen fara, min mamma är hemma och hon är väldigt bra på att laga barn!”, då är det lätt att vara mamma.

Om man slår upp ordet asätare i NE så står det ”asätare, djur som huvudsakligen livnär sig av att äta rester av rovdjursdödade eller av annan orsak redan döda djur.”

Betyder det alltså att vi är asätare? Tanken har aldrig slagit mig tidigare, konstigt nog, jag som annars tänker på allt. Kanske inte på vem som tränade något litet lag i något litet land någon gång för väldigt länge sedan, men annars på allt.

Vi äter ju djur som redan är döda. I alla fall jag, jag har aldrig i hela mitt liv själv dödat ett djur och sedan ätit upp det. Jag har inte ens stått och sett på medan flocken dödat bytet och sedan kastat mig över det. Jag kommer så långt efter själva dödandet ägt rum så jag måste räknas som en asätare. Dessutom äter jag inte bara de fina filéerna utan sätter i mig resterna, typ korv och annat äckligt, som vilken gam eller hyena som helst.

Om man tänker på det på detta sätt känns steget att bli vegetarian rätt lätt. 

 

Ok, jag är inte så bra på att hålla tyst. På det sättet är jag inte särskilt svensk. Jag säger oftast vad jag tycker även om det kan bli lite obekvämt, men hellre det än att tiga och snacka bakom ryggen istället. 

Nu undrar jag om det är för tidigt att säga att det kanske inte var det smartaste draget att klättra in till ett gäng tigrar mitt i natten. Vad tänker man då? Att tigrarna ska välkomna en med öppen famn, fast utan att skada? Jag inser att man inte bör säga ”skyll dig själv” till någon som just blivit omkringsläpad i ett tigerhägn, men vad ska man säga? ”Well done”?

Jag ska inte ha en utläggning om det osmarta i det killen gjorde, det som hänt är såklart väldigt tragiskt, men jag hoppas att andra tar varning och låter bli nattliga besök, eller besök överhuvud taget, hemma hos tigrar, vargar, lejon, björnar eller andra djur som man skulle kunna tänka sig att de ser en som måltiden, inte som en gäst. 

På måndag börjar Martin sin semester. Idag såg jag de första mogna blåbären. Förstår ni? Perfect match. Bärplockaren ska grävas fram nånstans från garagets gömmor, hinkarna ska skuras och sen ska vi ut och känna lugnet. Lugnet med blåbärssmak.