Kommer ni ihåg att jag pratat om saker jag känner mig orolig för när jag tänker på att bo till stora delar som ensamstående mamma i Spanien? Jag har nämnt jordbävningar, tsunamis, att inte Alva skall trivas osv. Vet ni vad; allt det där har försvunnit. Jag är inte rädd eller orolig längre, inte alls. Jo, kanske lite för att det skall hända mig något och att Alva blir ensam kvar, utsatt och utan möjlighet att få hjälp. Det finns alltid i bakhuvudet. Men annars känner jag mig bara lugn och förväntansfull.

Inte ens kackerlackorna avskräcker mig. De är obehagliga och äckliga, absolut, men vi skall nog klara av det med. Man vänjer sig tror jag och dessutom är det inte ens säkert att vi får problem med dem. Även om vi bor i flerfamiljshus och det är större problem i sådana än i villor så kan vi ju ha tur och klara oss. Dessutom har jag fått tips om att blanda ihop kondenserad mjölk (leche condensada) och borsyra (acido borico) och rulla till små bollar som man placerar ut där kackerlackorna brukar hålla till. Tydligen skall de hålla sig borta av detta. Vi får väl prova om det visar sig behövas.

Jag är så redo för vårt nya andra hemland.