Som ett led i att inte längre finnas tillgänglig överallt, hela tiden, har jag börjat med att ta bort Facebook och Twitter från min telefon. Varför ska jag alltid vara inloggad där, egentligen? Finns ingen som helst anledning konstaterade jag och plockade bort appen. Nu går jag in när jag sitter vid datorn, inte annars. Jag är nedkopplad helt enkelt.

Det låter kanske löjligt, men jag känner mig nästan lite lättad. Det är skönt att inte höra hur det plingar och känna att det drar i en av lust att ”bara kika lite snabbt”, eller, om man stängt av ljudet, ta upp telefonen och kolla om det uppdaterats något sen sist, det vill säga när man kollade tjugo minuter tidigare. Jag var inte ens medveten om hur ofta jag gick in på olika sociala medier. Har alltid tyckt att många runt mig är myyyyycket värre än vad jag är. Och det är de kanske, men det är inte min hjärna hjälpt av. Jag kollar alldeles för mycket och nu får det vara bra.

Kanske man borde ta bort Instagram också? Jorden kommer knappast gå under av att jag slutar vara så upptagen med struntsaker och börjar fokusera på det som är viktigt för mig på riktigt. Som att vara fullt engagerad när jag är med min familj.