Skäll och solnedgång

Fick skäll av maken för mitt förra inlägg. Han tycker inte att man får skriva sådär och bara säga a men inte b så att säga. Och det kan jag ju egentligen hålla med om. Blir galet irriterad på andra som gör precis så. Nu blir det ju dock konstigt att ta bort inlägget igen eftersom så många redan läst. Kan i alla fall berätta att inget är nytt under solen, bara gammalt skräp som kommer upp till ytan. Så, nu lämnar vi det och låtsas som om jag aldrig sagt något.

Hur som helst känner jag att denna regniga måndagskväll är ett utmärkt tillfälle att ta fram bilder från resan vi gjorde i februari/mars och drömma mig bort lite smått. Fastnade särskilt för den här bilden från den där kvällen när vi satt och tittade på solnedgången i La Manga. När himlen är jämngrå i verklighetens nutid får man ta till dåtidens minnen så att säga. solnedgång

La Manga

lamangaVi har besökt en hel del fina platser på spanska östkusten, men jag måste säga att ett av mina favoritställen är La Manga. Otroligt fascinerande landremsa rätt ut i havet, inte bredare än vår tomt hemma i Sverige. Väg i mitten, hus och så stränder på båda sidor. Bitvis är det i princip bara en väg med stränder bredvid.

La-Manga-del-Mar-Menor-Murcia-SpainAlva hittade en lekplats med klätterställningar som hon aldrig ville lämna, så vi fick locka med McDonalds, utsvultna som vi var, för att hon tillslut skulle följa med. Tyvärr fanns det ingen McDonalds, visade det sig, däremot Burger King. Jag, som helst inte äter kött alls och i alla händelser inte klarar av just Burger Kings hamburgare, fick överleva på en trött sallad och pommes som jag helt fräckt snodde av maken.

Maten till trots är jag väldigt glad att vi tog oss tid att åka ner till La Manga. Vi stannade ända till solnedgången och körde sedan hem till Villamartin genom ett mörklagt Spanien. La Manga