För några dagar sedan frågade en kompis om jag tyckte att hon skulle göra en fransförlängning. Eftersom jag själv varit i branschen undrade hon om jag kunde rekommendera det.
Först av allt vill jag säga så här: I-landsproblem! Så, nu är det sagt.
Sedan vill jag säga att jag själv har både använt och rekommenderat fransförlängningar.
Sist vill jag säga att jag ångrar att jag använde det under så lång tid (nästan ett år) och framför allt att jag rekommenderade det. Varför?
Jo, fransfölängningar sliter på de egna fransarna, vad än teknikern säger. Även så kallade singels sliter. Att knippen, dvs där det är mer än en frans som hänger ihop och som sätts på en av dina egna fransar, sliter med sin tyngd säger sig självt. Det sägs att fransarna återhämtar sig snabbt, men det gör de inte. För mig tog det över ett år innan mina egna fransar var som vanligt igen, men då hade jag använt förlängningar i nästan ett år också. Under tiden är de sköra, tunnare och kortare.
Hos en någorlunda seriös tekniker får man skriva på ett avtal där man ger teknikern fri rygg om något händer. I det ska det stå om alla de fall där man inte bör sätta fransar, vilket är i ganska många fall. Har kunden bara skrivit på så sätter de flesta tekniker fransar ändå. Inte alla, men de flesta. De vill tjäna pengar.
En del lockar med att man ska tjäna både tid och pengar genom att sätta fransar, men i det ena fallet stämmer det inte alls och i det andra är det en sanning med modifikation. Pengar sparar du inte, tvärtom. För att fransarna ska se någorlunda bra ut så behövs det fyllas på ofta. I alla fall var fjärde vecka. Mot slutet behövde jag fylla på var tredje. En påfyllnad går på någonstans mellan 300-650 kr beroende på hur mycket som behöver fyllas på. Jämför det med att köpa en riktigt bra mascara för kanske 400-500 kr (för att inte tala om de billigare för 200-300 kr) som håller, säg 2-3 månader. Tid kan man kanske spara vissa dagar, men för att fransarna ska se bra ut behöver de skötas. Sköter man dem inte ser de inte kloka ut. Man behöver borsta igenom dem med en borste och i vissa fall även dra över genomskinlig mascara för att hålla dem på plats. Det tar inte många sekunder längre tid att dra på mascara än att borsta igenom dem… Dessutom vänjer man sig och många drar ändå på mascara när de ska ut eller göra något extra.
Sedan ska man tänka på att man inte får använda vilken rengöring som helst på fransarna, då kan limmet lösas upp, utan man behöver speciella grejer. Det kan också svida rätt ordentligt om man får vatten på dem som sedan rinner ner i ögonen. Helst ska de inte bli blöta alls. När fransarna börjar släppa, vilket de gör ibland, kan det klia vansinnigt, även om man inte fått en reaktion av själva limmet, eftersom änden kan sticka upp och ligga och reta mot ögonlocket. Om man får en reaktion av limmet kan detta orsaka bestående problem, tex överkänslighet mot hudprodukter, uppblossande nickelallergi, allergi mot även nickelfria örhängen (hände mig) osv.
Tycker jag då bara att förlängningar är skit och slöseri med pengar? Nej, det tycker jag inte. Får man tag på en riktigt duktig tekniker (vilket är svårt, många invaggar en i falsk trygghet och använder dåliga lim osv), och man gör en förlängning med hyfsat naturliga längder så kan det se jättebra ut, absolut. I alla fall i ett par veckor. Det gör en enorm skillnad med förlängning och utan och jag tycker det finns tillfällen då det kan vara värt det. Om man ska göra en förlängning så rekommenderar jag i så fall att man gör det om man ska göra något speciellt, typ en resa eller någon tillställning som varar i flera dagar och man inte vill köra vanliga lösögonfransar om man nu vill ha något extra. Men i längden förlorar både dina egna fransar och din plånbok på det och du sparar faktiskt ingen direkt tid, i alla fall om de ska se bra ut.
Om man nu ändå vill sätta fransar så rekommenderar jag Modellfransar, alla gånger.