Ordning och reda på gott och ont

Jag gillar när det är ordning och reda. När man vet vad som gäller. När det finns strukturer som gäller oavsett vem man pratar med, att regler inte ändras helt godtyckligt. Det här kommer bli en av mina största utmaningar i Spanien, det förstår jag.

Helt motsägelsefullt avskyr jag däremot fyrkantiga system, system där man inte kan se till individen och tänka utanför ramarna ibland. De två känslorna går inte ihop, jag vet, inte desto mindre har jag dem båda.

I Sverige är fyrkanten många lever i knappast gjord av skynken som kan flyttas lite på ibland, snarare av stenhård betong. Regler är regler och de gäller oavsett vad, många gånger helt in absurdum. Jag var med om ett sådant exempel häromdagen.

Ordning och redaJag var på ett kontor där jag skulle anmäla mig i receptionen. Det var bara jag där, jag och receptionisten, så jag gick fram och anmälde mig helt enkelt. Receptionisten tittade på mig och frågade om jag tagit nummerlapp. Förvirrad försökte jag förstå om hon drev med mig, det fanns ju ingen annan där, varför ta nummerlapp?

”Jo du förstår, det blir lättare för mig då för då blir det rätt i systemet. Jag behöver trycka fram rätt nummer och det går ju inte om du inte har en nummerlapp…”

Tanten var fullt allvarlig och tyckte att det var ett stort problem att inte få trycka på en knapp som bläddrade fram rätt nummer på skärmen. Kanske fördes det någon form av statistik över hur många besökare hon haft under en dag? Fast det tror jag knappast, det var liksom inte den typen av kontor.

Jag fick i alla fall ta en nummerlapp, tanten fick tryckt på knappen och sen fick jag lov att anmäla att jag kommit. Ordning och reda.

Nu är det här ett något extremt exempel, det är första gången i mitt liv något sådant hänt, men jag (och förmodligen varenda kotte i landet) har varit med om flertalet exempel på hur saker styrs inom en fyrkant av järn. By the book ska det vara, annars faller hela samhällsstrukturen som ett korthus. Ungefär.

Hur kan det komma sig att jag blir så uppretad av båda sidorna av skalan? Och hur kommer det sig att jag överhuvudtaget lägger energi på det här, det är den stora frågan. Ta tag i dagen istället människa!