Har varit vaken en stor del av natten och mer eller mindre legat och hållit tummarna för att taket inte skulle blåsa av huset. Bokstavligt talat. Det har smällt och smattrat och dånat och skakat och skallrat och dundrat av stormen Egon som tycktes vara på ett särdeles envist och aggressivt humör. Jag har legat och tänkt på hur rätt beslutet är att flytta härifrån. Även om det kan blåsa där nere också (såklart) så är det åtminstone inte snöstorm samtidigt, eller hagel, eller störtregn som hotar att föra med sig husen (Tuveraset år -77, hjälp!) och bara lämna leriga hålor kvar efter sig. Så har jag tänkt.

Så vaknar jag då i morse och läser om att det under morgonen varit jordbävning utanför Costa Blanca. Ingen stor, bara 3.1 på skalan, men den har både hörts och känts. Det både skakade och mullrade förmodligen mer här i natt än där, visserligen, men man blir ändå påmind om att området vi skall flytta till ibland drabbas av jordbävningar och att det har gått illa några gånger. Självklart har vi vetat om detta, jag har till och med kollat upp rätt mycket just kring jordbävningar i området, men att bli påmind i praktiken är alltid läskigt.

Nu känner jag mig lite halvt uppgiven. Utanför vårt hus ligger träd, grenar och bråte kringspridda. Takpannor har rasat av husen. Soptunnor ligger (naturligtvis) välta överallt. Och i Spanien är det jordbävning. Hå hå ja ja. Kan man inte bara få hitta en plats på jorden med härligt klimat året runt, utan hög kriminalitet och utan risk för naturkatastrofer. Som helst ligger på pendelavstånd från Sverige så att Martin kan jobba kvar på sitt jobb (som han ju ska när vi flyttar till Spanien). Det hade varit bra.

Om man skulle vara hågad till det kan man hålla koll på skalven i Spanien via den här sidan. Där läggs de upp nästan i realtid. Jag har blivit lugnad med och informerad om att det byggs jordbävningssäkert i Spanien nu för tiden och att det inte är någon större risk för skador trots att det mullrar till då och då.