Etikett: tiggare

Romernas nationaldag

LinnéaDitten och datten

Jag måste säga att Barnkanalen (Morgonshowen) gör ett mycket bra och viktigt jobb för att minska klyftorna mellan människor, med att belysa mobbing och utanförskap och med att berätta om andra kulturer och på så vis sudda ut okunskap och rädslor.

romernas nationaldagSå gott som varje morgon hör jag dem prata lika värde, om hur man är en bra kompis, om att det är bra och något att vara stolt över att vara annorlunda, att ALLA faktiskt är annorlunda på ett eller annat sätt osv. Idag har de bjudit in en romsk kvinna för att berätta om romernas nationaldag som imorgon firas över hela världen. De har berättat om varifrån romerna kommer, om språk, mat och om att många romer inte har några egna hem.

romerAlva lyssnar med stora ögon och frågar med darrande stämma om det är romer som brukar sitta utanför affärerna. Jag svarar att det är det. Alva frågar varför de sitter och äter ibland om de inte har mat. Jag svarar att det kanske är någon snäll människa som har gett dem mat, eller så har de använt pengarna de fått till att gå och köpa sig lite mat. Vi pratar en stund om hur hemskt det är att det finns människor som inte har mat, som inte får lov att gå i skolan och som måste bo i en bil, eller till och med i ett skjul. Om hur viktigt det är att de som har haft tur och har det bra, som har mat och kläder och någonstans att bo, delar med sig till de som inte har. Att man måste bry sig om andra och inte bara tänka på att man själv ska ha det bra. Att vi alla måste samarbeta. Att fattigdom verkligen inte är något brott, det är ett misslyckande av oss andra som har.

Efter en stund försvinner Alva upp på sitt rum. Jag tänker att hon kanske behöver vara ifred och smälta allt lite, bearbeta och sortera i tankarna. Men så kommer hon ner igen nästan genast, bärandes på en av sina sparbössor.

”Mamma när vi åker och handlar vill jag lämna det här till den flickan som brukar sitta utanför Coop, hon kanske behöver köpa mat till sina barn”.

Det kniper i hjärtat och ögonen tåras. Både av stolthet över mitt barn som förstår mer än många trångsynta vuxna, men också över människors livsöden. För, bakom varje utsträckt hand finns en människas historia. En människas livsöde som blev så annorlunda än mitt eget privilegierade.

Att ge en tiggare mat

LinnéaDitten och datten

Jag har hört det berättas många gånger, att tiggare fryner på näsan och går och kastar mat som de får till skänks av välvilliga människor. Jag har själv gett tiggare mat och blivit bortviftad. Och visst, det känns kanske lite otacksamt och man kanske känner sig lite stött. Här försöker man hjälpa och så vill de inte ha det man erbjuder!

Men, om vi ska tänka ett extra varv nu innan vi börjar förfasa oss över dessa gräsliga tiggare som sitter överallt och ger oss dåligt samvete. Vad är det folk brukar opponera sig över mest i sina invändningar om huruvida det verkligen är nödvändigt för dem att sitta där och se lidande ut? Jo, ett av de argument mot att tiggarna egentligen inte skulle behöva sitta där de sitter är att de då och då syns med mat, från tex McDonalds eller någon annan skräpmatkedja som de inte borde ha råd med att köpa. Skulle det då inte kunna vara så att de inte vill ta maten för att folk inte ska tro att de har mer än vad de har om ni förstår vad jag menar?

Vidare tänker jag att vem som än klarar av att sitta ute på marken på en pappkartong i regn, storm och vinterkyla, för att skrapa ihop lite pengar är värd alla pengar de kan få ihop och mer därtill, alldeles oavsett om de egentligen har bil, iPhone och bra kläder ”i smyg”.

Idag såg jag en kvinna sitta och skaka på sin kartongbit medan jag stod och väntade på att möta upp en tjej som skulle köpa lite hästgrejer av mig. Jag håller ju på att sälja av en massa saker nu innan vi flyttar. Hur som helst, jag tyckte så synd om kvinnan att jag gick in och köpte en Big Mac-meny och en stor kaffe till henne på just McDonalds som låg precis bredvid där jag stod. Jag gav kvinnan påsen med mat och kaffe och några mynt därutöver. Kvinnan viftade inte bort mig. Hon tog darrande emot påsen och fick fram kaffemuggen som hon genast började värma sig på. Sedan började hon gråta, samtidigt som hon tackade mig varmt och innerligt. Där stod jag och väntade på att sälja saker och kunde inte hejda tårarna från att rulla även nedför mina kinder. Det var så lite jag gjorde och det betydde så mycket. Jag tror att det allra viktigaste var att kvinnan kände sig sedd och mött med medmänsklighet.

Med detta vill jag inte slå mig själv för bröstet, långt därifrån. Jag har själv snörpt på munnen när jag blivit avvisad förut och tyckt att ”men vad fan…”. Men jag gjorde fel som blev stött. Det var lågt och fel och dåligt av mig. Det spelar ingen roll om vi blir avvisade eller om en del inte förmår att ta emot vad vi har att ge av en eller annan anledning. Vi får aldrig sluta visa medmänsklighet ändå. Vi får aldrig sluta se människan som sitter där. Förr eller senare möter vi någon som har så lite att hen börjar gråta över en skänkt hamburgare och en kopp kaffe. I den stunden, när du står där och ser hur så lite kan göra så mycket, då lovar jag att din känsla kommer vara att du aldrig spenderat bättre använda 70 kr i ditt liv.