Vissa dagar börjar bättre än andra och man känner sig happy all over the place. Idag är en sån dag hos familjen Berglund. Snart avslöjas varför.

Jag kan förstå den som tror att detta är en blandning av, låt säga varenda kryddburk i kryddlådan, en liten gnutta sådär, men det är fel. Fel, fel, fel som Frasse skulle ha sagt. Det här är nämligen Alvas egenbryggda öl. Blandad med oändlig omsorg under flera dagar. Den kan vara något stark och intages på egen risk.
Alva vågar. Två gånger har hon sippat små smuttar i sugrör. Första gången förmanade jag med tråkig mammastämma att det är sånt som händer när man dricker öl innan man är 18 år när hon med förvridet ansikte ville spotta. Andra gången drack hon för att vara upprorisk mot sin far. Jag förmanade då med tråkig frustämma att det är sånt som händer när man tjatar på sitt barn.
Jag vill på intet vis påstå att jag tycker det är ok att min 3 åriga dotter brygger eget, men man vill ju inte framstå som inskränkt och hämmande. Jag tänker att det är väl ok så länge hon brygger, bara hon inte dricker. Hennes pappa, allmänt kallad slasken här hemma eftersom han trycker i sig allt som ingen annan vill ha, kan dricka hennes brygder istället. Det blir bra.

Nu har jag suttit i skuggan av äppleträdet och tryckt i mig ett halvt Bigpack-paket med glass, helt utan att skämmas. Det är sånt jag bara gör när Martin inte är hemma (och när vi har glass, vilket vi inte brukar ha) eftersom han himlar med ögonen och dör vansinnesdöden om han ser mig. Han är så känslig den mannen.

Vidare har jag suttit och kikat lite på hästannonser och det är en intressant historia ska jag säga. Om man går ut på sidan för ”Foderhästar finnes” tex så är minst hälften av annonserna sådana som borde ha legat under ”Foderhästar sökes”. Att det ska vara så svårt att lägga dem rätt? Det är också mycket märkligt hur man kan lyckas skriva en halv uppsats i annonsen om hur söt hästen är (även om den ibland kan stegra och så, men det händer bara när den inte vill jobba…) eller om alla tävlingar den vunnit eller om hur ledsen annonsören är över att behöva skiljas från sin ögonsten, men får inte med sådana petitesser som vad det är för ras, mankhöjd och ålder på hästen…

De annonser som ändå får mig att tappa respekten ganska handlöst och oåterkalleligt är de som avslutas med ”Hoppas vi hörs snart, kram!”. Då tänker jag att hela annonsen var ett misstag och att annonsören egentligen tänkte skicka ett mail till en kompis eller så.

En annan mycket trevlig sysselsättning här under äppleträdet (vägrar skriva äppelträdet, stavningskontrollen får säga vad den vill) är att titta på annonser för omplaceringshundar. Efter att ha lyssnat på Cesar Millan igår är jag mer sugen än någonsin att ta mig an en omplacering. Den tid det tar vägs lätt upp av nöjet och välbefinnandet man får. Någon som vet nån storpudel som behöver omplaceras? Hör av er i så fall.