Jag är tvingad att skriva en rättelse angående den där middagen som jag försökte göra mig till med häromdagen. Ända sedan jag publicerade inlägget har Martin gnällt och klagat på hur orättvis jag är. ”Jag som ansträngde mig så för att inte visa att jag inte tyckte om det. Och att jag inte äter kyckling med ben sa jag innan du lagade maten!”

Martin, jag ber om ursäkt för att jag outade dig som gnällig när du i själva verket höll igen.

Jag ska sova som en prinsessa inatt, med täcke av hjärtan och sänghimmel att drapera om sängen där min lekamen skall få vila ut.

Jag hoppas bara inte nån har lagt hit en ärta, då kan det bli marigt med bekvämligheten.

På det hela taget är jag rätt nöjd, jag hade aldrig nån sänghimmel som barn. Bättre sent än aldrig.

(Förpassad till en säng av storlek mindre)

Vanligtvis gör jag mig inte till så mycket när det gäller vardagsmiddagar, det är liksom ingen idé med en 4-åring i huset. Ibland känner jag dock för att göra något som inte innehåller någon form av korv eller köttfärs och igår var en sådan dag.

När allt var klart ropade jag till mig familjen som satt och spelade schack. Det är ett av Alvas favoritspel, jag är smått oroad över vart det här ska sluta. I alla fall, i samma stund som familjen satte sig vid bordet började gnället. ”Jag äter inte sånt. Vad är deeeet? Jag vill inte ha kyckling med ben, fy vad äckligt” och liknande. Och då var det bara Martin, Alva satte sig bara med armarna bestämt i kors och knep med munnen tills jag resignerade och gav henne något annat.

Här är rätten jag försökte introducera. Jag var den enda som gillade det. Ja ja, vad är en bal på slottet?

Alva har varit hängig i helgen. Ni vet så där snorig som bara ett litet barn kan vara, hostar så att ögonen nästan ploppar ut och lite lagom med feber. Så ungefär.

I morse var hon förvisso piggare, ingen feber, nästan ingen hosta, men fortfarande barnsnorig och hängig. Morsan fixade biffen med ett samtal till dagis och så stannade barnet hemma. Jag tyckte det var på sin plats att vi spenderade lite kvalitetstid tillsammans och hur gör två tjejer det bättre än genom att dra ner på stan för fika och bio? 3D-premiär för barnet. ”OH MY GOD, de sätter sig ju i knät på mig!” utbrast barnet och sträckte sig fram för att klappa figurerna på bioduken.

För övrigt kan jag säga att James Bond kan slänga sig hur han vill, Alva är ändå coolare.