Är det det här de kallar kärlek?

När Martin frågar mig om jag vill lägga mig i sängen och kolla på en film med honom och jag  först är på vippen att säga något snorkigt men ändrar mig och känner att jag får bjuda till lite och säger ”ja gärna” och sedan föreslår en film om Coco Chanels liv istället för De omutbara, och han säger ”visst” och efter den tre timmar långa rullen säger att den var värd att vara vaken så länge för, då undrar jag om vi blivit experter på att undvika konflikter eller om det är det här som är äkta kärlek?

Mot döden

När jag satt försjunken i mitt arbete, djupt koncentrerad på intrigerna i storyn jag skriver just nu, hörde jag plötsligt ett konstigt ljud. Det lät som något stort som fladdrade för livet. Något som dunkade mot fönstret i vild förtvivlan. Något mycket större än en fluga.

Det visade sig vara en fjäril. En vacker fjäril med ringar på vingarna i de mest intensivt blå tonerna. Jag blev förvånad, jag trodde att fjärilar gjort sitt för säsongen? Uppenbart hade den här individen snurrat till kalendern i alla fall. ”Men hur har den kommit in?!” undrade jag på bästa Ronja Rövardotter-manér.

Det lär jag aldrig få veta. Vad som var viktigare var huruvida jag skulle släppa ut det lilla livet eller inte. Jag menar, i minusgrader lär den inte överleva länge. Jag bestämde mig i alla fall för att det är bättre att dö i frihet än att leva i förtvivlad fångenskap och så öppnade jag fönstret och såg den fladdra iväg. Jag hoppas att den dog lycklig.

På tal om fångenskap och förtvivlan, är det någon som har en bra idé om hur man kan hjälpa Dawit Isaak? Jag tänker på hur vi ska ha mysfredag här och undrar lite över hur länge sedan det var han fick träffa sin familj. Det känns inte bra i varken hjärta eller mage. Alltså: Hur kan man hjälpa?

The Offspring och skämskudde

När man vaknar strax innan 7 på morgonen och inte riktigt vet vart man är eftersom man inte befinner sig där man somnade kvällen innan, då kan man bli lätt förvirrad. Yrkesskada som de säger i Pretty Woman. Mitt yrke i det här fallet består dock av föräldraskap, inte prostitution.

När man vaknar av att ett barn klänger på en och ropar in i örat att hon vill lyssna på ”den där roliga killen i tröjan”, så är allt däremot glasklart. Man förstår på en gång att hon menar ”Pretty fly for a white guy” med The Offspring. Ni vet videon från nittiotalet där en snubbe åker omkring i för stora kläder och gör bort sig.

Martin gömmer ansiktet i händerna i brist på skämskudde när han får höra att jag faktiskt lyssnade på detta band när det begav sig. Själv ville han gärna vara lite svår när det gällde musik och skulle aldrig sänka sig till något så banalt som The Offspring. Hans skämsattacker är inget jag och Alva kan bry oss om när vi shakar loss och Alva sjunger ”Give it to me baby” med attityd.

Det har blivit en vana

Varför ska man gå på bio bara en gång i veckan? Alva och jag tyckte att vi var så snygga i 3D-glasögon så vi tog en vända till igår.

Alva tror att ingen kommer att tro oss när vi berättar att vi dragit oss in i Bergakungens grottor så snart igen så hon beordrade bildbevis. Hon valde själv poser och då ser det ut så här (”Ibland får man bara bita ihop mamma” sa Alva när jag sa att pappa kommer att skälla på oss för att vi äter popcorn två gånger mitt i veckan)

20121011-111808.jpg

20121011-111842.jpg