Vi har gjort en mindre avvikelse från regeln ”inget julande innan advent” så till vida att vi igår tittade på några avsnitt av Sunes jul. Bland annat den där de äter julbord.

Jag brukar anse att jag är en kvinna med stark karaktär, jag brukar inte låta mig påverkas och så vidare och så vidare. Maken håller inte med what so ever, men honom lyssnar vi sällan till här i familjen. Vid åsynen av all julmat, som det ju tack vara min hårda regel om att inte äta julmat någon annan gång på året var ett år sedan vi åt snart, tappade jag dock greppet lite. Fy faaaaen vad gott det ser ut. Det började vattnas i munnen på mig på ett sätt som Pavlo själv skulle varit mäkta belåten med.

Hör ni, har ni fattat att det snart är jul? Blott två veckor återstår till advent, startskottet för en av de mysigaste tiderna på året: Julen!

Ok, så nu har jag använt balsammetoden under ett gäng veckor och tänkte meddela hur det gått. Det har gått åt helvete.

Håret är mer fett nu än innan, inte direkt mjukare och jag tappar massa hår. Jag tvättar håret ca 3 ggr i veckan nu enligt rekommendation och jag har använt ett balsam från Björn Axén (Care) men inte fan verkar håret må bättre och det ser värre ut än någonsin.

Jag tvättade håret igår kväll och vaknade i morse med helt flottigt hår och massor lossar bara jag drar genom håret med handen.

Trots detta ska jag ge det ännu en chans men jag ska byta balsam. Får se om det hjälper, annars lägger jag ner skiten.

Alla som har haft en kris i förhållandet vet hur det tär på en. Man oroar sig, man är arg, ledsen, besviken om vart annat. Man går med ständig värk i magen. Frågorna hopar sig i huvudet; Hur har det kunnat bli så här?

Vi har en kris nu. Den har pågått ett tag, det har legat sådär lite under ytan. De senaste veckorna har den fördjupats och jag funderar nu på att helt göra slut. Det är så sorgligt och jag är så ledsen, men ibland är det bättre att gå skilda vägar än att gå i ett destruktivt förhållande.

Jag har bestämt mig. Mina favvojeans har gjort sitt i mitt liv. Nu åker de ut. Snyft.

”Mamma ibland känns världen så upp och ner”, säger Alva och tittar fundersamt på mig över middagsbordet. ”Till exempel när glassbilschauffören är en kanin. Det är ju bara så fel”, fortsätter hon och jag kan inte annat än att hålla med.

”Men mamma, då kan det kännas tryggt att veta vad man ska göra i livet, så det blir lite ordning.” Jag börjar nu höja lite på ögonbrynen åt dessa funderingar. ”När jag spelar Olivia så säger hon ´det här kan du ju jobba med´, men det bestämmer ju inte hon, jag kan faktiskt göra precis vad jag vill för det har du sagt. Och jag ska bli frisör. Fast först ska jag bli mamma. När jag är mamma ska jag vara frisör också för man måste ju ha ett jobb när man har barn.”

Vad är det för ett barn jag fått?

Får ett mail idag med påminnelse om att söka pressackreditering inför Gothenburg Horse Show i tid. Längtar plötsligt vilt efter våren! Detta har nog aldrig någonsin hänt vid den här tiden på året, med julen för dörren och allt. Jag brukar älska hösten. Det är januari-mars jag gärna hade strukit ur almanackan för gott, när kylan är som värst, julen är över och det fortfarande är en evighet kvar till sommaren. Men det var något i detta mail som sög tag i mig och slungade mig fram till april månad.

Nu ska jag lägga upp planerna för Horse Show i alla fall. How nice.

Svaret är min man. Han kan allt om allt när det gäller fotboll och betting. Han håller på att bli bettingmannen med hela svenska spel-folket. Matematikerhjärnan och fotbollsdyrkan slås samman och voila, något bra för bettingvärlden har skapats.

De enda som inte applåderar varmt är jag och Alva. Vi orkar inte. Vi sitter och stirrar tomt framför oss medan vi låtsas lyssna på det viktiga i något lags försvar mot något annat lags anfallsspel. Eller nåt. Jag lyssnar som sagt inte.

 

Jag kan snart luta mig tillbaks och bara njuta av att få saker gjorda åt mig, för Alva kan allt själv. Måla nagellack, mocka och rida. Alla livets väsentligheter. My big girl.

(Tack Angelica och Tea för lånet av Rosine!)

Alva fortsätter med sina morgonrutiner och står utanför dörren och ropar ”jag vill ha jul nuuuuu!” medan solen stiger över hustaken. HAHAHA, skoja bara, hon står och trycker under taket ovanför dörren och skriker snabbt och effektivt för att inte bli dränkt av regnet.

De senaste dagarna har jag laddat med så mycket positiv energi. Plankstek, goda vänner och kladdkakor kan göra underverk, precis som sömn och frisk luft. Beröm från chefsredaktören för senast inlämnade artikeln (tidningen går i tryck i veckan) gör också gott i hjärtat.

Jag har så många inlägg i huvudet, men ingen tid just nu att skriva ner dem. Ber att få återkomma.

Sammanbrottet. Tröttheten tog ut sin rätt efter den senaste tidens prövningar i form av sjukdomsbesked, en massa jobb, sjukt barn, oro över försvunna barn och sömnbrist. Mitt inne på Mc Donalds, i väntan på maken, brast det plötsligt när radion började spela en låt i moll. Tårarna sprutade fram utan att jag kunde hejda dem och folk runt mig började titta åt mitt håll och blev synbart oroade över att inte veta hur de skulle hantera den ovanliga situation de hade framför sig. Det är kanske inte så ofta man ser en vuxen kvinna sitta storgråtandes inne på en hamburgersylta.

Ganska snart kom en kille ur personalen springande och undrade hur det var fatt. Åh denna söta varelse, det värmde hjärtat så även om det fick mig att hulka och snörvla ännu mer. Gästerna vid bordet bredvid mig kom också fram och frågade vad som hänt och om de kunde göra något. Välsignade människor! Jag tackade förstås och mumlade något om försvunna barn och operationer och gick ut för att möta maken i förhoppning om att frisk luft skulle sina tårarna. Det gjorde den. Frisk luft och sömn hjälper mot mycket.

Nu efteråt förstår jag inte hur jag kunde tappa det så. Men jag antar att det finns gränser som är oförsonliga, en punkt där man inte längre har kontroll och känslorna helt tar över. Min läxa för dagen är att jag inte får slarva med sömnen så till den milda grad som jag gjort det sista. Den sista nattens knappa tre timmar tillsammans med föregående tids nattsudd och tidiga morgnar och jobbiga besked var lite overkill. Nu mår jag bättre. Nu mår jag bra. Nu har jag lärt mig.

Klockan halv åtta i morse gick Alva omkring och släckte varenda lampa i huset så att vi skumögda fick treva oss fram längs väggarna.

”Miljölia säger att man ska släcka alla lampor när man inte är i ett rum”, säger Alva snusförnuftigt.

Bolibompa tar sitt miljöansvar på allvar. Heja!