För ett tag sedan var en kompis till mig här, vi kan kalla henne Stina eftersom hon heter så, för att dricka lite vin och se en film. Jag frågade om hon ville ha varma mackor och Stina svarade ungefär ”Åh, ja, härligt!”
Jag vet inte hur ni vill ha era varma smörgåsar men jag har smör, senap, ketchup, tomat, pizzakrydda och ost på mina. Eftersom det inte är alla som gillar senap frågar jag Stina hur hon vill ha sina. ”Bara ost tack”, säger Stina och jag höjer på ögonbryna lite. Ingen senap, nehej ok. Jag är på väg att börja smöra men Stina stoppar mig och förtydligar att hon vill ha ost. Bara ost. Alltså.
Stina tycker alltså att det är underbart med varma mackor med ost. Utan smör. Jag tycker så mycket om Stina, det gör jag. Men allvarligt talat, hon har inga högre krav på matlagningskills när hon kommer på besök. Inte för att det är någon nackdel. Tvärtom. Men ändå. Det känns liksom som att hon missar något när hon sitter och äter varm formfranska med ost. Älskade Stina, jag unnar dig så väl en något högre kulinarisk njutning än så.