Jag har försökt lära min dotter att ha en bra attityd. Resultatet: 

Jag önskar att jag hade haft någon i mitt liv som kunnat visa och lära mig saker redan när jag var ett barn, såsom att sticka, sy, laga mat, allt om växter och annat nyttigt. Nu när jag skriver det ser jag att det är saker som lätt kan betraktas som ”kvinnosysslor”, men det bryr jag mig inte om. Nu har jag inte haft turen att ha en sådan person i livet, förutom mormor som ofta satt och sydde och bakade och lagade mat med mig, men hon bodde alltid så långt bort.

Jag har ju senare lärt mig en del om både matlagning och trädgård, men ändå kan jag känna att det hade varit trevligt att ha levt på den tiden man lärde sig hantverk och förmedlades kunskap av de äldre generationerna. Sen tänker jag att det man inte fått sig till givs får man skapa själv och det är just vad jag har gjort. Flera av mina vänner är väldigt duktiga på olika hantverk och nu har vi bestämt att vi ska ha syaftnar och stickskola och allt vad det är. Jag har tänkt att värma mig med en egenhändigt stickad sjal i höst och vinter och det ska fina Lena hjälpa mig med. Fina Johanna ska dela med sig av sin sömnadskonst och vi ska sy ridkjolar och ullkappor. Stallivet är hårt och kallt på vintern, det är lika bra att bunkra upp.

Nu gäller det för mig att ge min dotter den kunskap jag har insamlat under livet. Jag hoppas bara att hon fortfarande kommer att ha användning av den i den datoriserade framtiden…

Ok, så jag är enarmad, sjukskriven och illamående av smärta så fort jag rör armen. Resten av familjen är i Ljungby och badar med ny baddräkt (en av dem i alla fall) och Challe ligger och drömmer springdrömmar under vardagsrumsbordet. Vem ska då laga nyttig, god och smakrik mat till mig??

Jag hade tänkt passa på att skriva massor, men lets face it, det kommer inte att hända. Vad ska jag göra med all denna tid? 

Jag har skadat min arm, hand och axel ganska ordentligt. Jag orkar inte beskriva händelseförloppet just nu men världens bästa häst och en stor, dum traktor och dess förare är inblandad. Om jag inte i stundens smärta och ilska ska skriva saker med versaler och använda hårda ord så måste jag vänta med att berätta vad som hänt.

Vad jag kan säga är i alla fall att eftermiddagen och kvällen spenderades på sjukhus och hela vänsterarmen är bandagerad från överarmen till fingertopparna.

Fingrarna innan de började svullna upp helt. Blåsorna är inte av denna jord.