Jag önskar att jag hade haft någon i mitt liv som kunnat visa och lära mig saker redan när jag var ett barn, såsom att sticka, sy, laga mat, allt om växter och annat nyttigt. Nu när jag skriver det ser jag att det är saker som lätt kan betraktas som ”kvinnosysslor”, men det bryr jag mig inte om. Nu har jag inte haft turen att ha en sådan person i livet, förutom mormor som ofta satt och sydde och bakade och lagade mat med mig, men hon bodde alltid så långt bort.
Jag har ju senare lärt mig en del om både matlagning och trädgård, men ändå kan jag känna att det hade varit trevligt att ha levt på den tiden man lärde sig hantverk och förmedlades kunskap av de äldre generationerna. Sen tänker jag att det man inte fått sig till givs får man skapa själv och det är just vad jag har gjort. Flera av mina vänner är väldigt duktiga på olika hantverk och nu har vi bestämt att vi ska ha syaftnar och stickskola och allt vad det är. Jag har tänkt att värma mig med en egenhändigt stickad sjal i höst och vinter och det ska fina Lena hjälpa mig med. Fina Johanna ska dela med sig av sin sömnadskonst och vi ska sy ridkjolar och ullkappor. Stallivet är hårt och kallt på vintern, det är lika bra att bunkra upp.
Nu gäller det för mig att ge min dotter den kunskap jag har insamlat under livet. Jag hoppas bara att hon fortfarande kommer att ha användning av den i den datoriserade framtiden…